Mediedrevet blev hans död

Medierna har ett tungt ansvar för Benny Fredrikssons död. Nu vilar ett stort ansvar på publicister och medieföretag att hitta nya modeller för dagens medieetik, skriver PeO Wärring.

”Det är en tid för självrannsakan, för oss och för Mediesverige”, säger Lena K Samuelsson som är nytillträdd publisher och ansvarig utgivare på Aftonbladet. Hon syftar på publiceringarna som drev Benny Fredriksson till självmord.

Samma fras upprepas av många andra publicister i samband med olika pressetiska haverier. Men vad blir det av denna självrannsakan? Sällan eller aldrig får allmänheten veta. Kanske hålls det en diskussion internt på vissa redaktioner, men vad som sägs och konstateras omfattas oftast inte av den av medierna annars så uppburna transparensen.

Tidigt i #metoo-kampanjen gick det överstyr för medierna. Denna ”godisburk” med allsköns snask måste användas. Plötsligt mättes publiceringar med en annan måttstock än tidigare. Rykten och påståenden vidarebefordrades okritiskt med namn eller andra uppgifter som gjorde den anklagade lätt att identifiera. Borta var verifieringen och det var sällsynt att man sökte efter två av varandra oberoende källor. Proportioner och relevans kom i bästa fall i andra eller tredje hand. Människor karaktärsmördades med uppgifter som var 10–15 år gamla och som inte varit kända och inte varit anmälda. Om det eventuellt begåtts något brott kunde det vara juridiskt preskriberat.

Chefen på Kulturhuset Stadsteatern Benny Fredriksson var en av flera som karaktärsmördades. Ett hopkok av påståenden om trakasserier och despotiskt ledarsätt bildade en sörja som klistrade sig fast på den anklagade. Han vittnade själv om hur illa han tog vid sig av beskyllningarna som på något sätt inte gick att försvara sig emot. Han avgick men det öppna såret fanns kvar.

#metoo-kampanjen hade förvandlats till något annat. Nu var det inte bara kvinnors berättelser om hur de sextrakasserats utan nu var drevet fritt att ge sig på alla misshagliga personer. Dumma chefer, despotiska chefer och obehagliga personer åkte in under vinjetten #metoo.

De medier som kallar sig seriösa släppte besinningarna. Det var fri jakt. Plötsligt var man värre än de sociala medier som man annars så flitigt kritiserar för bristen på ansvar och omdöme. Offren blev många, vissa rättmätigt andra felaktigt.

Det pressetiska systemet lämnades därhän. Det gamla föråldrade etiksystemet hade inget att ge i den komplexa publiceringsvärld vi ser i dag. Man kan inte lösa 21:a århundradets problem med 20:e århundradets lösningar. Där vilar ett stort ansvar på publicister och medieföretag att hitta nya modeller för dagens medieetik.

Medan Benny Fredrikssons hustru Anne Sofie von Otter förberedde ett antal konserter på operahuset i Sydney tog det slut. Benny Fredriksson orkade inte mer utan tog sitt liv. Drevet hade fällt villebrådet och medierna har ett tungt ansvar.