Annons: Mediedagen 2019

Dags för Apple att visa en annan sida

Börjar inte Apple ta ett större ansvar hjälper inte hur smart marknadsföring som helst. Ingen bär stolt omkring på en produkt som förknippas med misshandlade arbetare och galen profithunger.

Värdet av en produkt bestäms av mer än bara pris och kvalitet. 

I förra veckan exploderade det i fabriken som tillverkar stora delar av innehållet till Apples storsäljare Ipad och Iphone. Men det var inte arbetskraften som reagerade på de usla arbetsvilkoren – som är så katastrofala att arbetarna nu tvingats skriva på kontrakt att inte begå självmord. Explosionen krävde tre människoliv. Flera blev också svårt skadade.

Företaget Foxconn har enligt Svenska Dagbladet svartlistats av inte mindre än 36 kinesiska miljöorganisationer. De menar att Apple helt struntar i miljö- och säkerhetsfrågor. De bryr sig inte ens om att svara på flera viktiga frågor. Det finns inga tankar från Apple på att ta ett miljömässigt eller socialt ansvar.

Allt handlar om att pressa fram produkterna till ett så lågt pris som möjligt för Apple. 

För några veckor sedan släppte Apple en vit Iphone. Så vitt jag förstår är det bara skalet som skiljer från den vanliga versionen. Jag hoppas att en grön Iphone kommer inom kort. En som är tillverkad under drägliga omständigheter av personer som inte brottas med självmordstankar. Där råvarorna är framtagna under så lite miljöbelastande processer som det bara går. En produkt jag är beredd att betala extra för. Och jag är inte ensam.

 

Ge oss lite appsiffror snart!

Så har då Aftonbladet släppt sin nyhetsapp. Men den stora frågan är när kvällstidningen – och de andra som redan har sina appar ute – ska släppa siffror på hur många som verkligen läser tidningen på Ipad.

Det kanske inte alltid känns så kul. Men läsarna gillar pdf-baserade Ipad-tidningar. Det behöver inte vara superflashigt och en massa läckra tillämpningar. Vanlig enkel nyhetsförmedling räcker långt.

Det vet man på kvällstidningarna. 

Nu har Aftonbladet släppt sin nyhetsapp. Och den innehöll inga egentliga nyheter. Om man ser till funktionerna. Precis som Sportbladet är papperstidningen basen. Sedan har ett nyhetsflöde, kommentarsfunktioner samt filmer och ytterligare stillbilder adderats.

Läsarna kan välja på ett så kallat tidningsläge där man bläddrar som i en vanlig tidning eller ett läsläge där texterna kommer en i taget. Här finns också möjligheter att både dela och kommentera. 

Appen innehåller även Sportbladet. Kanske något att fundera på då den var rätt tung att ladda ner.

Men det spännande är vad som händer nu. 

Ett önskescenario vore att alla dagstidningar som utvecklat egna Ipad-appar blir mer öppna om två saker:

• Hur många laddar verkligen ner tidningarna? Alla vet att appen handlar mer om image än räckvidd, för att uttrycka det försiktigt. Men snart måste korten på bordet. Åtminstone gentemot annonsörerna. Och då är ju uppgifterna ändå ute…

• Hur agerar läsarna i apparna? Vilka funktioner är mest använda? Vad fungerar – och vad fungerar inte? Tänk så mycket som branschen skulle vinna på om inte alla måste uppfinna alla hjul och göra alla misstag.

 

Till vilket pris ska journalistiken räddas?

99 cent i veckan eller 4,25 dollar per månad. Så mycket kostar det att läsa Rupert Murdochs Ipad-tidning The Daily som har premiär på onsdag.

Omkring 150 personer ska vara rekryterade till The Daily. Bland annat reportrar från New York Post och New Yorker. Innehållet spänner från nyheter till nöje. Energisk journalistik, skarpa analyser och påkostade multimedialösningar utlovas.

Länge ryktades det att projektet skulle lanseras tillsammans med Apples vd Steve Jobs i San Francisco den 19 januari. Nu blir det istället Eddy Cue, vice vd för Apples nättjänster, som står bredvid tidningsmogulen vid presentationen som blir på onsdag. Och platsen blir Guggenheim museet i New York.

30 miljoner dollar ska vara öronmärkta för projektet. Murdoch hoppas att det ska förändra hela spelplanen och få unga människor att läsa tidningen.

Från början ska den bara gå att köpas i USA och via Apples Itunes. Men det lär inte dröja länge innan den finns tillgänglig i resten av världen och i alla fall även för Android-plattor.

Nyfikenheten är stor på många håll vad som ska presenteras på onsdag:

• Ska det gå att dela innehållet på till exempel Facebook eller Twitter?

• Kommer det gå kommentera innehållet?

• Ska innehållet uppdateras och i så fall med vilken periodicitet?

• Hur många läsare kommer man att få?

• Kommer det att räcka för att långsiktigt driva en, i alla fall enligt ägaren, seriös satsning på kvalificerad journalistik?

• Hur länge kan tidningsmogulen vänta på svarta siffror för The Daily?

• Och går konceptet kopiera på en mindre marknad?

Några länkar om Murdochs satsning:

Murdoch om sina nya planer

Evan Rudowski om Murdochs förra digitala satsning – iGuide som höll i 15 månader.

Får vi se sexannonser och Muhammedbilder i Ipad?

Enligt uppgifter i DN Kultur i dag är flera tidningsföretag oroade över att Apple förhandsgranskar och ska godkänna alla applikationer för företagets läsplatta. Det kan jag inte förstå.

Är det inte valfritt att göra en app? Vill man inte ställa upp på Apples villkor är det bara att strunta i att göra en så vitt jag förstår.

Dessutom har jag för mig att många av dessa tidningsföretag själva kräver att både få förhandsgranska och ha rätten att vägra publicera annonsmaterial som kommer till dem.

Kanske är den mest adekvata parallellen med en kioskägare. Om han eller hon inte vill sälja en viss tidning är det, mig veterligen, upp till den personen.

Men visst leder Apples inställning till en del intressanta frågeställningar. Eftersom allt som har med porr att göra samt överhuvudtaget andas kritik mot olika religiösa, kulturella eller etniska grupper inte får finnas på Appstore kan man fundera hur det till exempel skulle ha gått med NA:s omskrivna publicering av Lars Vilks teckning av profeten Muhammed som rondellhund. Skulle den klippts bort om NA funnits i Ipadversion då?

Hur kommer kvällstidningarna hantera de porrklubbs- och telesexannonser som i dag finns i deras sportbilagor?

Vi har strikta regler för annonserna. Och jämfört med utländsk press – som exempelvis kan ha ”Page 3” i sina appar – anser nog Apple att de svenska tidningarna är förhållandevis strikta, antar jag, menar Expressens chefredaktör Thomas Mattsson.

Aftonbladets chefredaktörerna Jan Helin har inte svarat.

Vad tycker du? Kommentera gärna!

Något som jag dock inte kan förstå är varför rubriksättare har så svårt att använda ordet censur rätt? Apple kan aldrig utöva Ipad-censur. Däremot kan de vägra att godkänna en app. Vilket är en helt annan sak.

Hans Månson reder ut begreppen om vad som är censur och inte här

DN:s artikel om kritiken mot Apple här:

När kommer priskriget på Ipad-versionerna?

DN, DI och Sydsvenskans Ipad-versioner är tre trevliga produkter. Frågan är vad som händer med pappersprodukten om/när de får genomslag. Och om det spelar någon roll?

Ett och ett har blivit, om inte tre så i alla fall mer än två. Tar man en bra papperstidning och adderar en hel del extra som frekventa nyhetsuppdateringar, aktuella tv-inslag och spännande annonslösningar kan det nog bli något som man får läsarna att betala för på sikt. Inte bara på grund av nyhetens behag.

Enligt de 300 djupintervjuer som gjorts av Bonniers under utvecklandet av Ipad-versionerna uppger läsarna att de inte kommer att säga upp prenumerationerna på papperstidningen om/när de börjar läsa på platta. Men om det blir så återstår att se. Utgångspriset för papperstidningen är 2991 kronor i Stockholm och 4148 kronor i Luleå. Väljer man i stället DN+ kostar det 2388 (199 x 12) kronor. För det får man det mesta från tidningen minus möjlighet att fylla i korsordet.

Gjorde man djupintervjuerna med läsare som betalar 4 000 och mer för papperstidningen är det nog få av dessa som behåller den om/när man skaffar sig en Ipad. Speciellt inte eftersom man kanske inte får tidningen utburen på söndagar. Om man inte tillhör gruppen passionerade korsordslösare vill säga.

Sydsvenskan har lagt sig på en något högre nivå prismässigt. Den kostar 250 kronor per månad för icke-prenumeranter. Där har man också en något mer geografiskt samlad prenumerationsstock. Skillnaden mot en pappersprenumeration blir måttliga 140 kronor per år.

DI:s pris är inte klart i dagsläget men kommer att ligga något högre. Men även om man tar 300 per månad ligger det klart under papperspriset. Nu har ju DI en ganska prisokänslig målgrupp, men i alla fall borde det påverka upplagan.

Det tror också DI:s chefredaktör Peter Fellman som menar att läsplattan verkligen kan slå undan benen för papperstidningen på sikt. Men han ställer sig också frågan vad det spelar för roll. För kanalen inte huvudsaken slår han fast. 

Tre olika prisnivåer men också tre olika utgångslägen alltså.

Svenskan tar 185 kronor per månad av ickeprenumeranter för sin läsplattetidning vilket blir 2220 för ett helår. En ickerabatterad prenumeration i Stockholmsområdet kostar 3048 kronor. Av en Luleåbo tar man 4185 kronor och då får man inte tidningen på helgen. Svenskans Ipad-version ska vara identisk med papperstidningen. Alltså inga uppdateringar av nyheterna. Inget live-läge. Inga tv-sändningar. Och ett pris som alltså bara ligger marginellt under DN:s.

Det ska också bli intressant när någon av morgontidningarnas telefonförsäljare ringer nästa gång. Vilket erbjudande kan man få på Ipad-versionen? Kommer det att bli ett rabattkrig där också? Hur långt är man beredd att gå för att få upp den volym som man eftersträvar?

Gunilla Herlitz när en förhoppning om drygt 10 000 prenumeranter om ett år. Det innebär att det dröjer innan läsplattan blir en räckviddskanal att räkna med. Hur länge kommer annonsörerna att tycka det är kul att nå ett så begränsat antal ögonpar, om än de sitter på köpstarka personer som är pigga på att testa nytt?

Något som också ska bli spännande att se är hur många som kommer att välja att läsa Bonniertidningarna på platta respektive vanlig dator. Resultatet kan bli att branschen måste få ”icke-godkänt” i kundkännedom och produktutveckling. För då har man under de omkring 15 år som tidningar i någon omfattning funnits på nätet inte klarat av att ta fram en produkt som läsarna gillar i så hög grad att man vill betala för den.

Varför har de då köpt en Ipad?

Exakt varför de har investerat i en Ipad är oklart. Men en tredjedel av alla Ipadägare har aldrig laddat ner en app enligt en färsk undersökning i USA. (Uppdaterad: fel i undersökningen)

Uppdaterad: Det var fel siffra i Nielsens undersökning, Det var 9 procent som aldrig laddat ner en applikation.)

Enligt undersökningen, gjord av företaget Nielsen, har 32 procent av Ipadägarna aldrig laddat ner en applikation.

Studien är gjord på 5 000 ägare till olika läsplattor, 452 av dessa hade en Ipad.

63 procent hade tagit hem olika former av betalappar. Av dessa var 62 procent spelappar, 54 procent var e-böcker i någon form, 50 procent musikappar, shopping och nyheter var lika stora med 45 procent.

Därför kan du ta det lugnt med Ipad-appen

Torsdagstankar: Därför är det inte bråttom att hitta en Ipadlösning. Så varför inte lägga krutet på Android-app i stället?

Nu väntar några intensiva dagar. Först SNDS seminarium i Oslo där framkantsdesign ska stötas och blötas under två dagar. Sedan IFRA Expo i Hamburg där snart sagt alla tekniska aspekter på tidningsproduktion blir belysta under tre dagar. Efter det TU:s branschdagar där inte minst de marknadsmässiga frågorna kommer att behandlas.

Utveckling för och av läsplattor i allmänhet och Ipad i synnerhet är en gemensam nämnare och givet samtalsämne på dessa tre event.

Och visst är det bra att vara på. Men om man nu inte har någon egen app färdig att lansera när Apple släpper sin platta behöver inte panik uppstå för det.

I dag finns det omkring 20 000 Ipads i Sverige, enligt vad man beräknar på Bonnier Tidskrifter. Några siffror på hur många som Apple räknar med att sälja första året efter det officiella släppet har jag inte. Men säg att det är tio gånger så många som väntat på den första versionen som har stöd för svenska. Då handlar det fortfarande bara om 200 000.

Min gissning är att hälften av dessa hamnar i de tre storstadsregionerna. Då blir det drygt 100 000 plattor utspridda i resten av Sverige. Frågan är hur många Ipads det finns i Norrköping, Kalmar eller Luleå om ett år? För att inte tala om Bromölla, Byxelkrok eller Burträsk.

Apple räknar med att 13 miljoner Ipads säljs globalt i år, 36,5 miljoner 2011 och drygt 50 miljoner 2012 enligt nordichardware.se. Det betyder att det totalt finns omkring 100 miljoner Ipads om två år.

Magasinet New Yorker har precis lanserat sin Ipad-app. Och tidningens redaktör konstaterar att det är som att göra tv just efter andra världskriget tagit slut. För då hade bara en procent av USA:s befolkning tillgång till den tekniken.

Mediefolk har en tendens att tro att vi är normen. Men så är det inte. Jag är övertygad om att verklighetens folk inte står och trampar för att få börja ladda ner och testa appar.

Vilket dock jag kommer göra från och med någon gång i nästa vecka…

xxx

I min ficka finns en storsäljare har jag blivit upplyst om. Sedan några veckor har jag nämligen en Androidtelefon med svenskjapanskt ursprung. Min första smartphone. Den har många fördelar men två rejäla minus.

1.Batteritiden är kass. Nyttjar man bara några av applikationerna så kräver den minst en uppladdning per arbetsdag. Så man är bara mobil så länge man är i närheten av ett strömuttag.

2. Bristen på Android-appar från svenska mediehus är stor, nästan total. Och eftersom jag är nyhetsjunkie är det ett stort minus. Visst går det läsa de vanliga mobilsajterna – men varför inte göra appar för de allt fler Android-användarna?

Allt fler väljer den här typen av telefoner. Inte minst för att de är betydligt billigare än konkurrenten från Apple.

Och eftersom det nu från fler håll uppges att Androiderna håller på att ta över smartphonemarknaden med en andel av nyförsäljningen på över 60 procent vore det kanske på sin plats att mediehusen anpassar sig.

Eller tror ledningsgruppen och it-folket att bara för att de fipplar med sina Iphones så gör resten av befolkningen det också?

Nu kan en svensk iPad vara nära

Snart går det köpa en iPad i en svensk Applebutik. Går det tolka nyheten om att Bonnier nu släpper sitt första skandinaviska magasin för iPad på något annat sätt?

I natt twittrade Sara Öhrwall om att det nu finns en dansk version av Illustrerad Vetenskap för iPad. Hon är chef för Bonnier R&D och har goda kontakter med Apple.

Två exempel på detta:

• Redan ett antal veckor innan plattdatorn presenterades för första gången hade Bonniers sitt första magasin redo, amerikanska Popular Science.

• Steve Jobs var snabb med att hylla appen och kallade den ”King of the hill” på ett stort Apple-event.

Kan hon ha fått en hint om att nu är något på gång?

Hur länge kommer det att dröja innan Bonniers släpper en svensk version av magasinet? Och hur länge dröjer det innan det går att köpa något att läsa den på här i Sverige? Inte så länge skulle jag tro.

Läs mer här

Har vi råd med oschyssta läsplattor?

Mediehusens frälsarkransar stavas l-ä-s-p-l-a-t-t-o-r. Den ledningsgrupp som inte har utveckling av någon sådan på dagordningen är antingen ansvarslös eller belägen vid Vätterns sydspets. Men det finns en kritisk detalj som sällan tas upp. (Korrigerad)

Nästa månadsskifte blir ett litet konferensmaraton för dem som vill och orkar. Först SNDS tillställning i Oslo där stora delar av Nordens designelit (och jag) samlas för att prata dagstidningarnas framtid ur någon form av formperspektiv. Tio spänn på att majoriteten av föredragshållarna kommer att nämna multimedia och/eller digitala plattformar…

… sedan är det Hamburg och IFRA-Expo i tre dagar. Tekniknördar från hela världen (och jag) sammanstrålar för att uppdatera oss på vad som komma skall. Inte minst när det gäller iPads och dess utmanare. Vill man kan man ägna en heldagskonferens åt dessa. Annars kan det räcka att gå runt bland utställarna och prata plattor. Skippar man World Editors Forum slutar evenemanget på onsdag…

… och på torsdagen den 7 oktober drar TU:s branschdagar igång. Beslutsfattare på olika nivåer från Sveriges alla mediehus (och jag) träffas på Berns för att prata framtidsstrategier. Även här kommer det att tuggas läsplattor. Både på scen och i det mer lössläppta snacket på golvet.

Det känns som att många mediehus lägger sin tro och hopp på dessa plattor i tider av sjunkande pappersupplagor och fortsatt frånvaro av fungerande affärsmodeller på nätet. Ett nästan dagsfärskt exempel är det som planeras på VK och VF. Läs mer här:

Logiken är enkel:

Här har vi möjligheten att (i framtiden) distribuera enkelt och billigt!

Här har vi möjligheten att (i framtiden) göra något snyggt och snajsigt som läsare och annonsörer vill betala för!

Här har vi möjligen också ett problem. Som inte varit upp till ytan vad jag vet. För att ovanstående utveckling ska bli av är en viktig förutsättning att priset på plattorna fortsätter sjunka. Eller i alla fall inte stiger. Men frågan är om det inte borde göra det.

För några betalar ett högt pris för att ett antal tekniska prylar ska bli allt billigare för oss.

Jag vet inte exakt vad som finns under skalet på till exempel en iPad eller en Kindelplatta. Men troligen skiljer det sig inte mycket från vad som döljer sig bakom skalet på en iPhone eller vilken annan mobil som helst. Bara storleken och/eller mängden av komponenter.

Beståndsdelar i vissa av dessa är några av mer eller mindre ovanliga metaller. Som till exempel tantal, kobolt och ett antal så kallade jordartsmetaller. Varken miljö eller människor sätts i första rummet där dessa i huvudsak bryts idag.

Även om tekniken förfinas kommer dessa inom överskådlig framtid att behövas för tillverkningen av olika typer av mobila enheter så vitt jag förstår. Och även om det kommer att krävas mindre material per enhet kommer sannolikt antalet producerade enheter kräva att utvinningen ökar ordentligt i framtiden.

Vad skulle en rättvisemärkt iPad (eller annan typ av läsplatta) kosta? Hur mycket skulle en sådan sälja? Och vilken påverkan på mediehusens framtidsstrategier har den (eventuellt) minskade försäljningen?

Eller kan det här skapa möjligheter till nya initiativ? Kanske kan mediehusen gå i fronten för att tvinga fram bättre produktionsvillkor för miljö och människor på de platser där de grundämnen bryts som är nyckelfaktorer för tillverkningen av frälsarkransarna?

På samma sätt som man på olika sätt miljöklassat tidningar, tryckerier och distributionsföretag borde det vara en hygienfaktor med schyssta läsplattor för alla i framtiden.

Några länkar för den som vill läsa mer:

Så miljövänlig är din mobil – Råd & Rön testar:

Kongokrigets offer i våra mobiler  Veckans Affärer

Peak Minerals: New Report Forecasts Shortages

Wikipedia – Peak minerals