””Jag vill stå upp för den lilla människan””

Viljan att avslöja orättvisor och korruption driver Eva Burman. Som tio-åring startade hon sin första tidningsredaktion. I en klädgarderob på sin pappas kontor. I dag är hon chefredaktör och ansvarig utgivare på Eskilstuna-Kuriren.

På Eskilstuna-Kuriren har Eva Burman gjort det mesta. Hon har arbetat som redigerare, reporter, nyhetschef och redaktionschef. I april fick hon titeln chefredaktör. En roll hon i praktiken haft sedan ett år tillbaka, men då som tillförordnad. Hon trivs bra med uppdraget, även om det kliar i fingrarna ibland.

–– Skrivandet saknar jag definitivt. Nu blir det bara mina lördagskrönikor. Men samtidigt har jag som chefredaktör möjlighet att påverka vad vi ska skriva om och fokusera på.

Eva Burman föddes på Sala Lasarett. Sina första år tillbringade hon i den lilla tätorten Östervåla utanför Uppsala. Men sommaren när hon skulle fylla åtta år flyttade familjen norrut till pappans uppväxtort Skellefteå. Där blev hon kvar tills hon avslutade vårdutbildningen med pratik i Umeå som 18-åring.

Därefter följde några år som undersköterska, men med tiden blev Eva Burman allt mer frustrerad över byråkratin inom svensk sjukvård –– som hon tyckte drabbade patienterna. Till slut nådde hon en punkt när hon kände att valet stod mellan att vidareutbilda sig till läkare eller att helt byta yrke. Det blev det sistnämnda.

Vetgirigheten tog henne till universitetet. Där läste hon motsvarande en fil kand i historia, religion och statsvetenskap, tankarna fanns på läraryrket. Men drömmen om att bli journalist var ständigt närvarande.

–– Ja, jag har alltid tyckt om att skriva, men hade väl inte riktigt betyg att komma in på den långa journalistutbildningen när det begav sig. Man var tvungen att ha 5.0.

Men efter studierna fick hon höra att det fanns ett påbyggnadsprogram för akademiker på folkhögskolan i Skurup. Efter ett år där fick hon ett längre vikariat på Sundsvalls Tidning. Nästa stopp blev Eskilstuna-Kuriren, dit kom hon 1998, och där har hon stannat sedan dess.

–– Vi har ett bra gäng och ett fantastiskt arbetsklimat som gör att folk trivs. Så jag umgås inte med tanken på att jag göra något annat. Det är nog mer troligt att jag pensionerar mig här, säger Eva Burman och skrattar.

Efter nära 20 år i Eskilstuna har Eva Burman byggt upp ett brett lokalt nätverk i spridningsområdet. Mycket tack vare hennes stora intresse för hästar. På hästryggen har hon suttit sedan hon var fem år. Och hobbyn har gjort att hon på ett naturligt sätt lärt känna folk från alla samhällsklasser, berättar hon:

–– Många har en bild av att ridning är en överklassport. Det är inte sant. Hästmänniskor är mer idealister än rika. Alla pengar går till hästen sedan kan de leva på nudlar.

Till stallet tar hon sig när hon vill koppla av och bara vara i nuet.

–– Så är det verkligen i kontakten med hästar. När jag kommer in i stallet är jag hästägare och tillsammans med hästen. Då kan man inte tänka på jobbet.

I januari köpte hon en ny häst. Men en dag under inridningen blev hästen rädd och Eva Burman åkte i backen. Hennes rygg bröts på fyra ställen. Efter det var hon sjukskriven lite drygt en vecka. Sedan var hon tillbaka på jobbet igen.

Vad säger det om dig som person?

–– Det säger nog allt om mig. Sådan är jag, snabbt igång igen. Man får bita ihop.

I december 2014 stod det klart att Eskilstuna-Kuriren, Katrineholms-Kuriren och Södermanlands Nyheter skulle slås samman till en redaktion. Samordningsfrågor hade stått på agendan i flera år men nu tog koncernen ytterligare ett steg. Samtidigt gjordes Eskilstuna-Kurirens dåvarande chefredaktör Peo Wärring till huvudredaktör och ansvarig utgivare för samtliga titlar och chefredaktörerna Elisabet Bäck, Marie Hillblom och Anna Falk till ställföreträdande utgivare.

Elisabeth Bäck insjuknade dock redan innan omorganisationen i en stroke, och Eva Burman gick därför in i hennes ställe som tillförordnad chefredaktör och ställföreträdande ansvarig utgivare på Eskilstuna-Kuriren i samband med omorganisationen.

2015 rekryterades Jimmie Näslund som vd och Peo Wärring drabbades samtidigt även han av sjukdom. Av den anledningen togs omtag kring utgivarskapet och rollen som huvudredaktör när det stod klart att Wärring inte skulle återvända.

Under våren 2016 tog Sörmlands Media, det mediebolag där verksamheten bedrivs, ett kliv tillbaka och de tre chefredaktörerna gjordes återigen till ansvariga utgivare. I samma veva blev det klart att Eva Burman skulle ta över chefredaktörskapet för Eskilstuna-Kuriren.

Som chef är Eva Burman lösningsorienterad och tydlig. Hon drivs av en vilja att utveckla journalistiken och verksamheten –– och är alltid engagerad i det hon gör.

–– Och så är jag orädd. Jag har väl rätt lite respekt för auktoriteter, som journalister ofta har. Det är väl kanske på gott och ont. Jag säger vad jag tycker, även om jag blivit lite mer polerad med åren.

Du, KK:s Marie Hillbom och SN:s Anna Falk arbetar tätt ihop. Hur är det?

–– Vi har otroligt roligt tillsammans och är väldigt sammansvetsade. Även om vi är ganska olika som personer och inte alltid överens i alla frågor inledningsvis så har vi stor respekt för varandra. Och vi landar alltid i en samsyn, vi vet vad som krävs och vilka förutsättningarna är för koncernen.

För ett par år sedan slogs tidningarnas redigering ihop och i februari i år tog man samarbetet ännu ett steg längre.

–– Numera har vi en redaktion men tre titlar. Och så har vi skapat flera titelövergripande arbetsgrupper. Samordnar vi vissa delar kan vi lägga mer resurser på det lokala. Och det blir bra journalistik, säger Eva Burman och fortsätter:

–– Till exempel har vi skapat en framgångsrik fokusgrupp som arbetar under en nyhetschef i koncernen. De ska leverera samordnat, agendasättande material. Det är samma innehåll i stort men det ska kännas lokalt för varje titel. Casen ska vara lokala, eller faktainnehållet. Det beror på ämnet.

Vad finns det för risker med samordning av den här sorten?

–– Risken är att man samordnar på ett sådant sätt att det blir ointressant för alla. Därför är det viktigt att det är en nyhetschef som är ansvarig för samordningen, så inte ansvaret är spritt. Då blir det vad det blir mer.

I samband med den senaste omorganisationen tillsattes också en chef för sociala medier och särskilda sociala mediereportrar. De är webbreportrar, men deras huvudansvar är sociala medier.

–– Och det betyder inte att vi ska hålla på med instant articles. Utan de reportrarna ska aktivt leta efter nyheter i lokala grupper och marknadsföra dem på samma sätt. I dag lever många sitt liv i sin sociala medie-bubbla. Man skriver på Facebook när det händer något, man ringer inte tidningen eller polisen längre. Då måste vi finnas där och hitta de när nyheterna, säger Eva Burman och fortsätter:

–– Vi hittar en övervägande del nyheter på sociala medier i dag, det är en stor förändring. Och det är inga kattungar vi pratar om nu, utan det är ”riktiga” nyheter, sådant man tidigare hittade i kommunens diarier, fick tips om eller som vakthavande kunde berätta.

Men samtidigt, berättar hon, har tidningen under den senaste tiden haft ett stort inflöde av tips. Många riktigt bra nyheter, och flera av dem kommer att leda till publiceringar, utlovar hon. Förklaringen till det är mångbottnad. Men närvaron där människor är, alltså i sociala medier, är en av dem.

–– Vi blir mer relevanta när vi skriver om det folk är engagerade kring.

Eva Burmans främsta drivkraft som journalist är och har alltid varit att avslöja orättvisor och korruption. Rättspatoset har alltid funnits där. Som liten var det henne klasskompisarna skickade fram till läraren när något inte funkade som det skulle.

–– Jag har alltid sagt ifrån när jag tycker att något är fel. Jag är inte typen som håller tyst och ser på när andra far illa.

Hon tror att det är därför hon känner så starkt för den granskande journalistiken.

–– Jag vill stå upp för den svaga, lilla människan. Det är det jag brinner för.

Eva Burman ser det som viktigare i dag än på länge att vara tydlig i vilka grundvärderingar tidningen har.

–– I ett debattklimat där många skriker högre och högre tror jag att det är viktigt att vi som tidning står upp för vad vi tycker är viktigt och tydliggör vilken vår roll är i samhället.

Och det är en fråga som aktualiserats med anledning av Stampens akuta kris, säger hon.

–– Ingen vet vad som händer med Stampen ännu. Men vi ser det överallt i mediesverige, mediehusen tvingas till neddragningar. Jag menar vad händer om vi inte har tidningar längre? Vem ska då granska makten?

Samtidigt: resurserna är inte oändliga. Verkligheten är att mediebranschen är hårt drabbad av nedskärningar och omorganisationer. Det ekonomiska läget har tvingat flera lokaltidningar att banta redaktionerna och se över andra kostnader som till exempel distributionen, vilket i vissa fall lett till att prenumerationer på landsbygden dragits in.

Hur ser du på Eskilstuna-Kurirens framtid när det kommer till distributionen?

–– Det för vi diskussioner om ständigt, men Eskilstuna-Kuriren kommer inte att göra några sådana förändringar just nu. Katrineholms-Kuriren tvingades ju ändra distributionen för några enstaka prenumeranter. Något exemplar kostade 38 000 om året att dela ut, det är klart att det blir ett problem.

Men Eva Burman är medveten om att ett minskat prenumerationsunderlag kommer att leda till att också Eskilstuna-Kuriren måste se över sina kostnader. Och det är troligt att tidningen kan behöva fatta liknande beslut så småningom.

–– Vår upplaga är stabil jämfört med andra mediehus, även om den sjunker något, men jag hoppas att det dröjer innan vi måste göra större förändringar på distribution och liknande.

Kan det bli aktuellt med förändring i periodiciteten i utgivningen för Eskilstuna-Kuriren?

–– Det är inte helt osannolikt. Jag har funderat mycket kring det där och vad prenumeranterna ”tål” bäst: En tidning som kommer ut färre dagar, en höjning av prenumerationsavgiften eller en tunnare tidning?

Men för att besvara den frågan krävs en noggrann utredning, konstaterar Eva Burman:

–– Vi har ställt den till våra prenumeranter och då var det flera som svarade att de kunde tänka sig en reducerad utgivning. Men jag skulle vara försiktig med att dra några slutsatser av det. Det är som alltid när man ska göra tidning, digitalt eller print, det är otroligt komplicerat och väldigt många viljor att förhålla sig till.

Vad ser du för utvecklingsområden för Eskilstuna-Kuriren?

–– Det digitala självklart, jag tror på att hitta paketeringar av det digitala materialet i olika former för att möta läsarbehov. Och funktionaliteten på den digitala tekniken måste vara klockren. Vi har inte råd med dåliga tekniska lösningar. Rent journalistiskt ska vi fokusera på grävande och berättande journalistik. Och det är egentligen en ren varumärkesfråga. När vi publicerar våra gräv får vi väldigt stort genomslag och ofta ett starkt gensvar av läsarna. Vi satsar också på rörligt och gör mer och mer där, samt live av olika slag.

Men ambitionen är inte att göra studioprogram eller nyhetssändningar, utan att fler ska lära sig att filma med mobilen. Ute på plats, när det händer. I det förändrade medielandskap som håller på att växa fram behöver fler kunna göra mer, konstaterar Eva Burman, samtidigt som hon framhåller att kraven som ställs måste vara rimliga.

Hur är det att jobba i den här eran?

–– Kul, men självklart omskakande för en del. Det är vissa som slutat. Som inte orkar med den här ständiga förändringen. Men jag tycker ändå att det finns en stor entusiasm bland medarbetarna, säger hon och fortsätter:

–– Men visst har vi haft det tufft. För två år sedan tror jag det gick upp för många vad som på allvar krävdes av oss. Nu tycker jag att vi har kommit över den där mentala tröskeln. Men vi måste fortsätta våga prova nya saker för att ta oss fram –– även om vi inte alltid vet hur det kommer att landa.

Hur är det att vara mediechef i ett sådant läge?

–– Man måste vara öppen med att man inte har svaren. Man kan inte ha en ledarstil där man tror att man ska stå som Messias och peka ut vägen. Vi gör det här tillsammans. Vi sitter i samma båt och alla är viktiga och behöver bidra så att det faktiskt går bra för oss.

En annan konsekvens av att allt mer blir digitalt är att ansvarig utgivarrollen förändrats.

–– Eftersom vi inte bara kommer ut en gång om dagen, utan hela tiden dygnet runt, betyder det att verksamheten ständigt är igång och då förväntas också utgivaren vara tillgänglig då. Det är naturligtvis otroligt tufft, säger Eva Burman och fortsätter:

–– Men man har en väldigt viktig funktion. Det är inte så enkelt som huruvida vi ska publicera ett namn eller inte, det är mycket mer komplicerat än så. Och alla beslut föregås av långa diskussioner. Det är ofta svåra övervägningar. I vissa lägen får man verkligen sitta och klia sig i huvudet.

Några utgivarbeslut hon senare fått ångra har hon ännu inte fattat. Däremot har det skett en olycklig publicering. För ett par veckor sedan gick en falsk debattartikel i en mp-politikerns namn i tryck, vilket uppmärksammades av flera medier.

–– Tyvärr brast vi i våra rutiner och det är djupt olyckligt. Det föregicks inte av någon publicistisk diskussion överhuvudtaget. En ren miss. Vi har nu förtydligat och stärkt rutinerna kring denna hantering. Samtidigt, ska vi skydda oss mot den formen av planteringar måste de som skriver debattartiklar komma hit och legitimera sig. Hur realistiskt är det?

Henne veterligen har det aldrig hänt att någon försökt få en falsk debattartikel publicerad i tidningen tidigare. Och hon tror inte att det är någon slump att det var i just Eskilstuna-Kurirens och VLT:s mejlkorgar debattaren hamnade.

–– Den siktade in sig på Miljöpartiet, en ung, muslimsk kvinna och media. Den var uppenbart planterad och sinnrikt skriven. Man kan givetvis fråga sig vem som vann på den publiceringen och varför den skickades till just oss. Mitt svar är högerkretsar. Vi och VLT har tagit tydlig ställning i frågor som upprör i de grupper som är direkt främlingsfientliga och rasistiska.

Båda Eva Burman och Eskilstuna-Kurirens politiska redaktör Alex Voronov har ofta stuckit ut hakan i frågor som rör invandring och migration. Och vägrat kompromissa kring värderingar om allas lika värde och rättigheter. Tidningen har också publicerat granskningar av både höger- och vänsterextrema grupper, vilket fått stor spridning nationellt. Något som inte alltid varit så populärt i de högerextrema grupperna. Och som lett till att hat och trakasserier riktats mot redaktionen.

Men kampen för demokratin och mot den främlingsfientliga propagandan fortsätter. Och Eskilstuna-Kuriren kommer aldrig att ge vika för den typen av åsikter, understryker Eva Burman. För hon är stolt över arvet efter tidningens legendariske chefredaktör, J A Selander, som slogs för yttrandefrihet och mänskliga rättigheter och kampen mot nazismen under andra världskriget. Och det arvet kommer hon att fortsätta förvalta.

 

Eva Burman

Födelsedatum

1969-06-23

Nuvarande arbete

Chefredaktör och ansvarig utgivare för Eskilstuna-Kuriren

Tidigare arbeten

Redaktionschef på Eskilstuna-Kuriren

Övrig fakta

Familj: Två barn, två katter, en häst.

Bor: Eskilstuna.

Kopplar av med: Löpning, stallet.

Läser: Mycket i perioder, deckare och historiska romaner.

Lyssnar på: Spotify, ofta och högt.

Medievanor: Ekuriren i sängen, print till frukost, P1 till jobbet och en massa andra däremellan.