Annons: Mediedagen 2019

Presstödet är nyckeln till reklamskatten

Om krona-för-krona-principen ska följas går det inte att både avskaffa reklamskatten och öka presstödet, skriver Mats Johansson.

Frågan är vilken som är värst – regeringskrisen eller tidningskrisen? De båda åberopades i samma veva vid Publicistklubbens mediedebatt i Stockholm för några dagar sedan. Kulturminister Alice Bah Kuhnke hävdade till och med att mediekrisen hotar demokratin; ”förstår ni hur jag menar?”.

Ja, det gör vi. Om staten skulle vilja begränsa yttrandefriheten eller etableringsfriheten eller avskaffa public service skulle onekligen mångfalden begränsas och därmed informationsspridningen. Men kulturministerns definition av problemet var en smula oklar; krisen tycktes bestå av att alla inte tar del av samma medier längre, som på monopoltiden. Mer specifikt pekade hon på en undersökning som visar att ”polariseringen inom ungdomsgruppen” ökar; tonåringar föredrar asociala medier som Twitter framför Dagens Nyheters kultursektion eller Svenska Dagbladets ledarsida. Bekymmersamt.

Men detta har kulturministern i alla fall som ambition att rätta till, ty en strategi ska utarbetas. Dess detaljer är ännu höljda i departementens dunkel, men mest konkret handlar det tydligen om att avskaffa den reklamskatt som riksdagen redan beslutat avskaffa sedan många år. Vackert så. 

Förlåt en vanartig, men har finansministern alltså givit sitt tillstånd och med vilken riksdagsmajoritet som stöd? Något skarpt förslag fanns inte i den rödgröna budget som fallit och som inte ens utgör en rödgrön valplattform längre, enligt torsdagens besked från statsministern.

Och så ska presstödet reformeras så att en del tidningar enligt kulturministern kan ”överleva lite längre”.  Den proposition som på PK utlovades före valdagen den 22 mars ska baseras på den senaste stödutredningen, om vilket är att säga att man undrar om och hur löftet är förankrat. Att höja beloppsnivåerna kostar pengar, liksom att göra fler tidningar stödberättigade. Så blir det om man till exempel tar bort eller höjer spärren på max 30 procent hushållstäckning och sänker kraven på eget innehåll eller prenumerationsandel av upplagan

Om detta står inget att läsa i riksdagens nyss antagna budgetramar för 2015, eller i konstitutionsutskottets i torsdags justerade betänkande med innehållet i den budgetram där presstödet ingår (utgiftsområde 1, Rikets styrelse).  

Så frågan är var kulturministern ska hitta majoritet i riksdagen för ökade satsningar just på förlustdrabbade s-tidningar, om hon nu har fått tillstånd från finansdepartementet.  Ett tips är att fråga de partier som kan bilda majoritet. De kanske har synpunkter på andra prioriterade utgifter på medieområdet, till exempel de många hundra miljoner som ett genomförande av digitalradion kommer att kosta, eller reklamskattens avskaffande, eller ökade anslag till public service, eller vad utgiftskramarna nu kan tänkas vilja sätta på önskelistan och som ska vägas mot alla andra önskade utgiftsökningar i händelse av en rödgrön nyvalsseger.

Ett sätt att reformera presstödet, om man inte stegvis vill trappa ner det, vore att koncentrera pengarna till färre bidragsberättigade. Om antalet bidragstidningar minskar i stället för att öka, blir det mer över till de överlevande. 

Det skulle bli effekten om man höjde kravet på prenumererad upplaga. Då skulle till exempel Sveriges ledande bidragsentreprenör ETC-gruppen stimuleras att söka finansiering på marknaden istället för från skattebetalarna. Förra året räknade riksdagens utredningstjänst på min fråga ut att det beviljade driftstödet till ETC-tidningarna åren 2005-2013 hade uppgått till 90 miljoner kronor (plus 20 mkr för 2014). Om också de partianknutna tidningarna (AiP, Internationalen, Kristdemokraten, Proletären, Nationell Idag, NU) finge finansieras enbart av partierna skulle medel kunna frigöras till mer angelägna ändamål i mediepolitiken, tillsammans med de miljoner som ”blir över” i icke utbetalda medel av anslaget på cirka en halv miljard per år.

Problemet är förstås att presstödet skulle behöva minska totalt sett för att möjliggöra avskaffande av reklamskatten. Sambandet är inte uppenbart för alla som inte deltog i de interna diskussionerna inom alliansen under mandatperioderna 2006-2014. Men enligt krona-för-krona-principen måste intäktsminskningar balanseras av utgiftsminskningar, och om den principen gäller även för nästa regerings budgethantering går det inte att både avskaffa reklamskatten och öka presstödet för att rädda s-tidningar medan borgerlig press (SkD, SvD) drabbas av minskat storstadsstöd i och med den nedtrappning som pågår fram till 2017 då nästa steg ska tas.

Ekvationen ser knepig ut. Lycka till, kulturministern!