Artisters klåfingrighet fara för musikbevakningen

Minskade resurser på redaktionerna och artister som kräver större inflytande har blivit vardag för svenska musikjournalister. Men vilka konsekvenser får de nya villkoren för journalistiken?

Musiktidningen Gaffa, som bevakat den svenska musikbranschen sedan 2010, beskriver hur en trend vuxit fram de senaste åren där artister vill detaljstyra vilken bild som förmedlas av dem.

Ett exempel är att många världsartister i dag kraftigt begränsat tillgången för pressfotografer på konserter eller – än värre – infört fotoförbud. När Beyoncé och Jay Z i kväll uppträder på Friends Arena i Stockholm tillåts endast bandets egna fotograf att ta bilder. Något som fått Gaffa att helt välja bort bevakningen av konserten i protest. Journalistkollegor i Danmark har fattat samma beslut.

Ett annat exempel är den svenska artisten Oskar Linnros raseri över hur han porträtterades i P3 Musikdokomentär. I ett långt Facebook-inlägg beskrev popstjärnan hur han ”gav journalisterna bakom ‘dokumentären’ ALLT och lite till” men efter publiceringen är missnöjd över såväl vinkel och klippning som uteblivna delar. I en krönika tog Gaffas chefredaktör Daniel Horn P3 Musikdokumentär i försvar och berättade om sin erfarenhet av artisters klåfingrighet.

Det är viktigt att poängtera att den här utvecklingen sker parallellt med att musikjournalistiken prioriteras ned. SVT rapporterade nyligen om hur specialiserade sajter och tidningar slåss för sin överlevnad samtidigt som ämnet får allt mindre tid och resurser hos de stora mediehusen.

Både musiker och journalister, både musikbranschen och redaktioner, borde fundera över vilka konsekvenser de nya villkoren får för musikjournalistiken. Hur ska musikjournalisterna lyckas behålla sin integritet när artisternas försök att diktera villkoren blir allt aggressivare? Om vi inte bara vill att musikbevakningen ska bestå av idolporträtt framöver är detta frågor som måste diskuteras på redaktionerna.