Demokratin som ingen försvarar

Taiwan var förr en militärdiktatur med undantagstillstånd men är nu en modern demokrati med kontinentens högst rankade pressfrihet. Frågan är bara vad de får för det.

Det talas ofta om hur pressfriheten inskränks, att läget för världens journalister blir allt svårare. Att det fria ordet, och det demokratiska samtalet, är hotat på så många sätt. Vilket gör att det blir ännu viktigare att lyfta upp alla exempel på motsatsen. För de finns ju också. Samhällen som lämnat diktatur och förtryck bakom sig, och istället byggt demokrati och yttrandefrihet.

Som Taiwan. Förr en militärdiktatur där undantagstillstånd rådde i 40 år. Nu en modern demokrati med kontinentens högst rankade pressfrihet. Precis en sådan utveckling som demokratikämpar brukar önska. Och det dessutom i en region där det fria ordet och mänskliga rättigheter alltför ofta är undertryckta. Taiwan borde alltså vara toppen.

Som alla vet har landets status emellertid istället försvagats i takt med att demokratin vuxit sig starkare. Och visst, jag förstår att det är en komplex historia, med två stater som båda kallar sig Kina (Taiwans formella namn är ju fortfarande republiken Kina), och som tidigare har gjort anspråk på samma land. Men sedan Taiwan slängdes ut ur FN 1971 har det mesta gått snett när det gäller det lilla landets förutsättningar till fortsatt existens.

Idag erkänner knappt 20 stater Taiwan som en självständig stat. Sverige gör det inte, och nuvarande regering tänker inte ändra på denna inställning. Tvärtom. Kina sätter stor press på omvärlden i sina ambitioner att inkorporera Taiwan, och lyckas oftast väl med detta påverkansarbete. Få stater, eller företag för den delen, vill stöta sig med jätten.

Taiwan kan väl ge med sig, Kina har ju typ faktiskt lovat någon form av särregler även efter ett införlivande. Så tycks omvärldens analys se ut. Utvecklingen när det gäller mänskliga rättigheter och pressfrihet i Hong Kong och Macau efter det kinesiska övertagandet gör det emellertid lätt att förstå varför regeringen på Taiwan inte delar den analysen.

Jag besökte nyligen Taipei, i samband med ett möte med den internationella journalistfederationen IFJ. Det var då tydligt hur desperat den taiwanesiska regeringen söker kompisar. Det var mottagning på UD, brandtal om pressfrihet från utrikesministern och audiens hos statschefen. Fraserna om fritt ord och fri tanke som de flesta politiker världen över använder fick dock här en djupare innebörd. Detta är bevisligen ett land som tagit demokratin åt rätt håll. Frågan är bara vad de får för det.

Sverige och andra demokratier tycks nöja sig med att Taiwan får vara med i typ WHO och OS. Men utan att ta alltför mycket ställning måste jag säga att det samhälle som nu råder på Taiwan tilltalar mig så otroligt mycket mer än det på det kinesiska fastlandet. Och det bekymrar mig att när en demokrati nu är hotad på riktigt, när den progressiva delen av världen verkligen kan ta ställning; ja då viker vi ned oss. Det säger något om vilka vi egentligen är. För i valet mellan det fria samhället och den totalitära diktaturen väljer världen just nu väldigt rationellt. Men ändå helt fel.