Det våras för upphovsrätten

Upphovsrätten tycks vara det nya svarta i svenska medieföretags kamp mot globala jättar. Men det kan innebära oväntade effekter, menar Jonas Nordling.

Det var glädjande, men också lite överraskande när Expressens chefredaktör kom ut angående så kallade fulavtal häromveckan. De senaste dagarna har det emellertid blivit tydligt att just upphovsrättens värde är det nya svarta inom flera medieföretag. Det har nämligen visat sig att denna rätt är ett effektivt vapen i kommunikationen med globala publiceringsplattformar. Där dessa aktörer inte har något problem med att tillhandahålla trakasserier och kränkningar mot journalister, så har de visat desto större intresse för att inte sprida några upphovsrättsintrång. Och det är ju bra så långt. Vi behöver ett brett stöd i samhället för upphovsrätten, och det är bra om utgivare som tidigare försvarat avtal där journalister ska avstå sin upphovsrätt nu i stället förstår värdet av att fördöma sådana fulavtal. Som sagt, vi behöver stå på samma barrikader i denna fråga.

Strategin att attackera aktörer som Youtube med upphovsrätten på det sätt som svenska medieföretag nu gör lär dock medföra två viktiga effekter.

För det första, flera svenska medieaktörer har själva haft svårt att förhålla sig till upphovsrätten utifrån detta perspektiv. De rättsliga turerna kring publiceringen av den så kallade järnrörsfilmen är ett sådant exempel. Hanteringen av kd-politikern Sara Skyttedals bilder ett annat. Notera att jag inte tar ställning till någon av dessa publiceringar i sig utifrån upphovsrätt, men det är rimligt att samma argument gäller oavsett vilken sida av skranket du befinner dig. Och det lär svenska mediehus påminnas om ifall de bibehåller den här strategin mot de globala jättarna.

För det andra, de senaste åren har några försök gjorts för att påpeka upphovsrätten som en möjlig tyglare av oregerliga internetaktörer. Robert Levine skrev till exempel boken Free Ride redan 2011 och häromåret kom Jonathan Taplins Move Fast And Break Things som båda pekade på hur mediebranschen skulle kunna vinna tillbaka förlorad (intäkts)mark. De visade också hur mycket pengar som vissa aktörer satsat på att skapa ett lobbyarbete för att underminera upphovspersoners rättigheter.

Om upphovsrätten visar sig vara ett vinnande kontrollvapen för svenska medieföretag i deras relationer med aktörer som Google och Facebook så lär vår lagstiftning utsättas för liknande utmaningar. Vilka lobbyister blir då de stora aktörernas verktyg i den svenska debatten? Ja, något överraskande kanske de kommer vända sig till ett svenskt fackförbund. I ett färskt avsnitt av min podcast Journalistpodden förklarar nämligen kommunikationsfacket DIK:s ordförande, den före detta piratpartisten Anna Troberg, att hennes förbund vill försvaga upphovsrätten till förmån för andra aktörer. Ett något oväntat fackligt krav, kan tyckas. Men när det gäller kampen om upphovsrätten verkar inget vara omöjligt.