Nya terrorlagar hotar journalistiken

Nya lagförslag för att bekämpa terrorism kan innebära att research om terrororganisationer eller resor till konfliktzoner blir brottsliga, skriver Jonas Nordling.

De små stegen mot ett mer slutet samhälle fortsätter oförtrutet. Jag har visserligen redan beklagat mig över detta, men känslan är ju att det aldrig verkar ta slut. Vi snackar till exempel för lite om hur GDPR-reglerna kommer lägga en våt filt över offentlighetsprincipen som vi känner den, eller att gamla tokiga förslag som det om utlandsspioneri åter dammas av.

Ett annat aktuellt exempel som vi pratar för lite om handlar om förslaget till skärpt lagstiftning för att bekämpa terrorism. Alla vill såklart bekämpa terrorism (för ingen benämner ju sig själv som terrorist). Men detta är förslag som tvärtom riskerar att begränsa vårt öppna samhälle, vilket kan kännas lite kontraproduktivt i sammanhanget.

Ett förslag till ändring handlar till exempel om att hindra ”utbildning i terrorismsyfte”. Det låter väl rimligt, men det är faktiskt redan brottsligt. Det nya i förslaget är en utvidgning som öppnar för helt nya tolkningar. Forskning i ämnet undantas visserligen, men journalistik nämns inte alls. Journalister som på något sätt kommer i kontakt med terroriststämplat material kan därmed anses ha försökt utbilda sig. Vilket kan låta absurt och som därmed enkelt skulle kunna avfärdas som hjärnspöken från min sida. Men det räcker väl att påminna om vad som hände den svenske journalisten Hamza Yalcin nyligen för att förstå farans riktning. Även resor kopplade till terrorism föreslås av utredningen att få utvidgade tolkningsramar, vilket kan innebära att alla som rest till en riskregion riskerar att misstänkliggöras genom sin blotta närvaro, inklusive journalister och i detta fall även forskare.

Att på det här sättet ständigt utöka gråzonerna kan kanske tyckas harmlöst för den genomsnittlige medborgaren, men i händerna på en repressiv polismakt kan såna här ändringar bli förödande. Statsapparatens framflyttade positioner i samband med terroristbekämpning det senaste decenniet har egentligen aldrig utvärderats utifrån effekt. Men att spela på otrygghet för att inskränka medborgerliga friheter är ingen hedervärd metod för demokratiskt sinnade politiker, och det är nog hög tid att fråga sig vem eller vad som bordet dukas för.