Sänk digitalmomsen redan i höst

I dag öppnade EU för sänkt moms på digitala tidningar och böcker. Nu är det viktigt att beslutet tas med redan i höstens budget. Kommer sänkningen senare kan det vara för sent för att den ska få samma positiva effekt som momssänkningar fått i andra länder, skriver TU:s vd Jeanette Gustafsdotter.

Journalistik och nyhetsförmedling är en bra affärsmodell i sig. Men den behöver rättvisa förutsättningar för att fungera. Hög moms på digital journalistik har under lång tid snedvridit konkurrensen till de globala IT-plattformarnas fördel. Och gjort det svårare för medieföretagen att svara mot konsumenternas önskan om digital nyhetsförmedling. Men i och med dagens beslut av EU:s finansministrar om att öppna för momssänkningar har regering och riksdag nu en reell chans att göra något åt problemet. Och det redan i höstens budget. En möjlighet att ge medierna rättvisa förutsättningar och att stärka journalistiken i hela landet.

Den digitala utvecklingen har förändrat både hur vi tar del av medier och hur de finansieras. För 15–20 år sedan betalades journalisternas löner, tidningarnas tryckning och distribution till största delen av annonsintäkterna. Men sedan dess har en stor andel av annonsörerna flyttat sina annonspengar från journalistiska medier till digitala plattformar som Google och Facebook. De journalistiska medierna har anpassat sig till den nya digitala verkligheten. Numer är det vi prenumeranter och användare som till största delen betalar för journalistiken. Men fram till i dag har en omodern skattelagstiftning lagt tunga hinder i vägen för en hållbar och attraktiv journalistik på läsarnas villkor. Nu finns chansen att ändra på det.

I Sverige och många andra EU-länder har tidningar en lägre momssats än andra varor och tjänster. Det för att främja läsande, kvalitetsjournalistik och debatt. Men den lägre momssatsen på 6 procent gäller bara för tryckta tidningar. Momsen på den digitala tidningen är 25 procent. De här omoderna skattereglerna fördyrar inte bara utvecklingen av nya redaktionella satsningar digitalt. Det håller också tillbaka alla dem som vill ta del av nyheterna via webben eller en app. Bland de under 45 år är det redan i dag fler som tar del av tidningen digitalt än i tryck. Med en teknikneutral moms får medierna större möjligheter att gå den här stora och framtida läsekretsen till mötes. Det visar inte minst utvecklingen i Norge.

I Norge, som inte är med EU, beslutade regeringen redan 2015 att man skulle sänka digitalmomsen på alla nyhetsmedier. Efter sänkningen började antalet tidningsabonnemang att öka igen och det för första gången på 19 år. Och i inget annat land är andelen som betalar för digitala nyheter lika stor som i Norge. Under 2017 så ökade dessutom de norska tidningarnas digitala läsarintäkter med mer än 50 procent. Mycket, för att inte säga allt, pekar mot att momssänkningen spelat en avgörande roll för den är vändningen. I Norge poängterar många också att momssänkningen kom vid rätt tillfälle, när marknaden var i tillväxt. Hur det gått om man väntat är mer osäkert.

Därför är det viktigt att EU:s momsbeslut får effekt redan i höstbudgeten. Det komplicerade parlamentariska läget till trots borde det här vara en fråga som riksdagen kan enas om. En fråga med stort gemensamt intresse. För som vi sett i Norge skulle en snabb sänkning av digitalmomsen stärka journalistikens förutsättningar. Det skulle också ge fler, inte minst unga, möjlighet att ta del av kvalitetsjournalistik och fördjupa demokratin.

Nu är det upp till riksdagen att fatta beslut. Sänk digitalmomsen redan i höst.

Jeanette Gustafsdotter, vd på TU – Medier i Sverige. Foto: Jonas Hellsén

Momsfrågan måste få sin lösning

I dagarna lämnar TU en rapport till regeringen om hur digitalmomsregleringen kan utformas rättsligt. Nu krävs ett konstruktivt arbete – både i Sverige och i EU – för att snarast möjligt införa en teknikneutral moms, skriver TU:s vd Jeanette Gustafsdotter.

Dagens höga moms på digital journalistik riskerar att leda till färre redaktioner, fler vita fläckar på mediekartan och en försvagad demokrati. Det skrev 39 publicister nyligen i en debattartikel som publicerades i en lång rad tidningar. I artikeln uppmanade publicisterna regering och riksdag att införa en teknikneutral moms. Det är en uppmaning som branschorganisationen TU – Medier i Sverige instämmer i helt och fullt. Nu måste regeringen ta täten i EU och aktivt verka för att grundfrågan blir löst, så vi äntligen kan få en rättvis och teknikneutral moms på nyheter.

I början av förra året lovade finansminister Magdalena Andersson (S) samt kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP) på DN Debatt (25/1 2017), att sänka digitalmomsen så snart EU, som reglerar momsfrågorna, öppnat för den möjligheten. I Sverige och andra EU-länder har tidningar en lägre momssats än andra varor och tjänster. För Sveriges del är momsen 6 i stället för 25 procent. Men den lägre momssatsen gäller enbart för tryckta tidningar. Momsen på den digitala versionen av samma tidning är 25 procent.

Men efter det att ministrarna skrev sin debattartikel har EU:s arbete för en momsharmonisering gått i baklås på grund av en annan konflikt mellan Frankrike och Tjeckien. Och där står vi nu. Det samtidigt som en allt större del av befolkningen vill ta del av nyheterna digitalt och tidningarnas kostnader för distribution och papper ökat markant.

Nu på fredag, 25 maj, har regeringen ett utmärkt tillfälle att verka för en lösning av momsfrågan. Då samlas nämligen Europas finans- och ekonomiministrar för möte inom EU:s råd för ekonomiska och finansiella frågor. Och på det mötet måste momsfrågan upp på bordet. Den får inte prioriteras bort. Frankrikes och Tjeckiens interna konflikt kan inte år efter år hålla tillbaka journalistiken och undergräva mediebranschens förutsättningar i stora delar av EU. För i längden är det naturligtvis inte hållbart att momsen, i takt med digitaliseringen och våra nya medievanor, är fyra gånger så stor för digitala nyheter som för tryckta.

I debattartikeln pekade publicisterna på de positiva effekter momssänkningar på digitala nyheter haft i länder som Norge och Frankrike. Där betalar nu allt fler för sina digitala nyheter och nyhetsmedierna får en växande andel av sina intäkter från läsarna. Den sänkning som Frankrike, vilket till skillnad från Norge är ett EU-land, gjort ses av EU som ett brott mot gällande regler. Det är ytterligare en anledning till att hitta en konstruktiv lösning.

Publicisterna lyfte också fram ett nytt förslag från den danska regeringen. Det danska förslaget går ut på att kompensera nyhetsmedierna för momsen till dess att moderna regler är på plats inom EU. Det är en lösning som finansministern uttryckt intresse för.

TU menar att en parallell process på nationell nivå måste inledas omgående, inte minst så att en omläggning av den svenska digitalmomsen kan ske, så snart en direktivförändring börjat gälla. I det arbetet bör, även för svensk del, möjligheten för medlemsstaterna att tillämpa en lägre skattesats än i dag, inklusive nollskattesats, noga övervägas.

TU lämnar därför i veckan in en särskild och uppdaterad rapport till regeringen om hur digitalmomsregleringen kan utformas rättsligt.

Nu är det viktigt att regering och riksdag både hemma och i EU arbetar konstruktivt och med en öppen attityd för att snarast möjligt införa en teknikneutral moms. Annars riskerar vi att nyhetsbevakningen i landet försvagas och att en rad tidningar försvinner. Det är en fråga som inte kan vänta.

SVT behöver tydliga regler

Medborgarna skulle tjäna på ett starkt SVT med ett brett och tydligt uppdrag. Därför behöver public service-bolagens uppdrag preciseras och kontrollen stärkas.

Vill TU hindra SVT från att finnas i digitala kanaler? Vill TU att SVT endast ska sända i en kanal, mellan halv fem på eftermiddagen och tio på kvällen och det uteslutande i svart-vitt? Självklart inte. Men det är lätt att få det intrycket när SVT bemöter TU önskan om tydligare regler om vad SVT får och inte får göra på nätet.

TU tycker att det är viktigt att den nu aktuella parlamentariska public service-kommittén tar sig an uppgiften att tydligt definiera public service-bolagens uppdrag, både vad som ska göras och i vilken omfattning. Dessutom måste det finnas en oberoende instans som granskar att de medel staten garanterar används för rätt ändamål och som kan ingripa om så inte sker. Att tycka att den parlamentariska kommittén ska beakta medielandskapet i sin helhet är inte samma sak som att TU sätter gränserna för public service-bolagens verksamhet. Det är inte ens i samma härad.

I ett replikskifte på DN Debatt skriver SVT:s vd Hanna Stjärne att jag har fel då jag enligt uppgift påstått att ”SVT inte har något uppdrag att verka på internet”. Saken är den att jag inte skrev något sådant i den refererade artikeln. Vad jag däremot skrev var att SVT utvidgar verksamheten efter eget huvud. Och genom att beteckna exklusiv nätverksamhet som en del av kärnverksamheten försöker SVT kringgå kraven i anslagsvillkoren på att det ska finnas en koppling till sändningsverksamheten och att det ska råda en god balans i förhållande till denna.

EU: statsstödsregler sätter gränser för vad ett statligt finansierat tv-bolag får och inte får göra. Finansiering av public service-företag kan vara förenlig med EU:s statsstödsregler ”så länge det inte påverkar handelsvillkoren och konkurrensen i en omfattning som kan strida mot det allmänna intresset”. EU-kommissionen kräver därför att mer betydande nya tjänster på nätet anmäls för förhandsprövning så att man ska kunna bedöma om tjänsternas public service-värde väger upp deras negativa påverkan på konkurrensen. Trots att krav på förhandsanmälan existerar sedan länge har SVT konsekvent underlåtit att låta sin nätverksamhet genomgå en sådan prövning. Om en ny reglering ska klara EU:s statsstödsregler behöver uppdraget preciseras och kontrollen stärkas. Det skulle medborgarna tjäna på. På ett starkt SVT, med ett brett och tydligt uppdrag.

 

Huvudartikeln ”Låt inte SVT expandera som de vill på internet” publicerades i DN 16/11-2017.

Orättvisa skatter ger Facebook och Google fördelar

Regeringen måste se över den orättvisa beskattning som gynnar globala plattformar och missgynnar svenska medieföretag, skriver TU:s vd Jeanette Gustafsdotter.

I teorin ska svenska och globala medieföretag följa samma skatteregler. Men i praktiken ser det annorlunda ut. Svenska mediehus betalar både reklam- och bolagsskatt medan globala jättar som Facebook och Google slipper undan. Den ojämlika beskattningen är så påtaglig att regeringen nu måste se över det regelverk som snedvrider konkurrensen negativt för journalistiska medier i Sverige – och till förmån för de globala bolagen.

I praktiken missgynnar svenska skatteregler medier som investerar i lokaljournalistik, begär ut offentliga handlingar och ställer makten mot väggen. Detta samtidigt som reglerna gynnar de globala medie- och reklamplattformar som inte ägnar sig åt journalistik. Det är en av de slutsatser som kan dras ur den nya rapporten ”Unequal taxation in a digital world – a challange for the Nordic media industry in the current tax environment”, som konsult- och revisionsbolaget PwC skrivit på gemensamt uppdrag av branschorganisationerna TU – Medier i Sverige, Medieförbundet (Finland), Mediebedriftene (Norge) och Danske Medier (Danmark).

Rapporten visar att det finns betydande skillnader mellan hur de nordiska och globala mediebolagens digitala annonsintäkter beskattas i praktiken. Trots att reglerna ska vara desamma betalar svenska och nordiska bolag avgjort mer i skatt än sina globala konkurrenter. År 2015 betalade till exempel Facebook 14,7 miljoner kronor i svensk skatt. Google betalade i sin tur 5,8 miljoner. Totalt 20,5 miljoner kronor. Det är inte ens hälften av vad enbart Aftonbladet betalade. Och då är varken reklamskatten eller den skatt som någon annan av landets 163 dagstidningar betalade in inkluderad.

Varför betalar Facebook och Google så lite i skatt? Är det för att intäkterna på den svenska marknaden är små? Tyvärr finns inga officiella uppgifter om storleken på de två bolagens svenska annonsintäkter. Men medieekonomen Stefan Melesko, Internationella handelshögskolan i Jönköping, uppskattar i en aktuell rapport att Facebook och Google tillsammans omsätter 6,5 miljarder kronor på den svenska marknaden. Det kan jämföras med dagspressens samlade annonsintäkter på 6,6 miljarder, varav drygt 2 miljarder kommer från digital annonsering. Tillsammans har alltså Facebook och Google ungefär lika stora annonsintäkter som den samlade svenska dagspressen. Men när det handlar om skatteinbetalningar är skillnaderna stora.

Melesko uppskattar i sin rapport Facebooks rörelseresultat 2015 till 675 miljoner. Vilket skulle kunna generera 135 miljoner i skatt. För Googles del skulle skattekostnaden samma år hamna på 260 miljoner. Enligt Meleskos bedömningar undviker bolagen, genom att planera sin skattehemvist, en skattebelastning på 400 miljoner kronor.

Den huvudsakliga anledningen till att Facebook, Google och liknande bolag betalar så lite skatt i Sverige är att de skattetekniskt inte anses vara permanent etablerade här. Dagens skattelagstiftning, som bolagen följer, är skapad för mer traditionella affärsmodeller. Modeller som bygger på att bolag har ett behov av fysisk närvaro på en marknad för att kunna tjäna pengar där. Men med digital teknik behöver medie- och reklamplattformarna liten eller ingen fysisk närvaro här i landet för att deras verksamhet ska vara ekonomiskt lönsam. Till det kommer att de globala bolagen ofta använder koncernstrukturer som gör att de kan föra över vinster från det land där vinsterna skapas till en annan del av koncernen – verksamt i ett land där skatten är lägre. På ett sådant sätt kan koncernen skapa en konstlat låg skattenivå. Men också välja och vraka mellan olika länders skatteregler för att maximera sin vinst.

De globala aktörerna ges alltså möjligheter att använda en mycket större andel av sina annonsintäkter till att utveckla nya tjänster för användarna, erbjuda tjänster utan ekonomiskt motkrav eller för att konkurrera ut de nordiska bolagen från marknaden. PwC menar i sin rapport att de nordiska mediebolagen har små eller inga möjligheter att använda skattereglerna på samma sätt som de globala bolagen för att undvika skatter. Det beror på att de lokala mediebolagens affärsmodeller och demokratiska uppdrag går ut på att bevaka vad som händer i till exempel Lidköping, Sundsvall och Ystad. Och för att kunna granska och informera måste det finnas personal på plats. Medarbetare som läser inkommande post i kommunhuset, begär ut offentliga handlingar och möter läsarna på orten. De journalistiska medierna måste helt enkelt ha en fysisk närvaro på marknaden.

Vad kan då göras för att skapa mer konkurrensneutrala förutsättningar på den digitala mediemarknaden? Ja, reglerna för vilka bolag som ska räknas som permanent etablerade i ett land kan ändras. En sådan åtgärd skulle göra det enklare att beskatta intäkter från nya eller digitala affärsmodeller lokalt. Internationella organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, OECD, menar att en ändring skulle leda till en förbättrad konkurrenssituation. En annan tanke är att försvåra för artificiella företagsstrukturer att flytta vinster från ett skatteområde till ett annat.

Vissa länder har redan satt in lokala åtgärder för att förmå globala spelare att betala skatt i de länder där intäkterna skapas. Australien och Storbritannien har till exempel infört nya skatteregler som uppmuntrar bolag att beskatta vinsterna på ursprungsmarknaden. I Frankrike diskuterar man samma sak.

Med tanke på allvaret i situationen uppmanar vi därför regeringen att snarast möjligt se över konkurrensförhållandena mellan svenska och globala aktörer när det gäller beskattningen av digitala annonsintäkter. Inte minst bör regeringen snabbutreda behovet av inhemska åtgärder som även i praktiken gör det möjligt för svenska medier att konkurrera på samma villkor som de globala.

Det är orimligt att fria och oberoende medier i Sverige år efter år beskattas mycket hårdare än de globala it-jättarna. Rättvisare regler skulle inte bara stärka journalistikens förutsättningar utan även vår levande demokrati. 

Vi måste fortsätta kämpa för pressfriheten

Sverige är näst bäst i världen på pressfrihet. Men samtidigt visar studier att hoten mot svenska medier blir fler och grövre. Och de utsattas berättelser gör att vi inte kan vara nöjda, skriver Jeanette Gustafsdotter i en krönika på Pressfrihetens dag.

Tio i elva på fredagskvällen den 21 april kom ett larm till SOS Alarm. En flaska med brännbar vätska hade kastats in i en bil i Västerås. Bilen, som stod parkerad i de centrala delarna av stan, tillhör en av VLT:s medarbetare. Branden följde på flera anonyma hotelser via brev. Den utsatte medarbetaren ser därför händelsen som ett attentat riktat mot honom som person och framför allt mot hans yrkesroll. VLT:s chefredaktör, Daniel Nordström, menar också att det finns en stor risk för att brandattentatet har med medarbetarens journalistiska verksamhet att göra.

Tyvärr är bilbranden ingen isolerad händelse. I februari blev till exempel en TV4-reporter angripen och hindrad från att filma utanför en restaurang i Angered. En månad tidigare fick redaktionen för SVT:s Uppdrag granskning ta emot dödshot och flera brev fyllda med någon form av pulver. Till det kommer en lång rad, ja rent av dagliga hot och trakasserier riktade mot journalister och medier.

Hoten mot svenska medier fortsätter att öka. Det säger Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen, Göteborgs-Posten och SVT i en enkät som Kulturnyheterna nyligen gjort. I inslaget konstateras att journalister på de fem mediebolagen mordhotats, fått sina hemadresser exponerade på internet och trakasserats i hemmen bara under den senaste månaden. Och det för att de gjort sitt jobb.

En lång rad studier har konstaterat att ungefär var tredje journalist hotats och trakasserats under de senaste tolv månaderna. Dagspressens journalister är mer utsatta. Här är andelen trakasserade och hotade ännu större, vilket bland annat TU:s och Sveriges Radios studie från i fjol pekade mot. Den studien visar, precis som Kulturnyheternas, att tonen hårdnar, att hoten blir grövre. Och det gäller inte minst mot kvinnor.

Tidigare i vår presenterade TU en rapport som Kantar Sifo låtit göra åt oss och affärsnätverket Klara K. Det var en studie om effekterna av hoten och hatet som möter kvinnliga ledarskribenter, kommentatorer och krönikörer. Vi frågade kvinnorna på landets ledarredaktioner samt andra ledande debattörer och krönikörer om hur de upplever hoten. Det har blivit värre, var svaret. Över hälften av de svarande menar att mängden av hot och trakasserier ökat de senaste tre åren. Och ännu fler att hoten och trakasseriernas innehåll och uttryck samtidigt blivit grövre. En av tre bland de svarande uppger att trakasserierna lett till tankar på att sluta verka inom journalistiken. Och det i det land som förra året firade att världens första tryckfrihetsförordning fyllde 250 år. I det land som enligt Reportrar utan gränser har världens näst starkaste pressfrihet.

Näst bäst i världen eller ej, ingen som ser dessa siffror eller som hör de utsattas berättelser kan vara nöjd. Jag är det inte. Men de visar samtidigt att ansträngning lönar sig. I dag tar polisen och andra myndigheter mediehoten på större allvar. Kulturdepartementet arbetar med en handlingsplan om hoten mot det demokratiska samtalet och frågan ligger på både justitie- och kulturministerns bord.

Just den här dialogen är ett av de skäl Reportrar utan gränser pekar på för att förklara att vi nu är ”på pallen” efter att ha varit nere på tolfte plats i deras pressfrihetsindex för några år sedan. Låt oss därför fortsätta att anstränga oss och använda de lagar som finns. Det är redan olagligt att hota journalister.