Medierna ljuger inte!

Extrem. Situationen med en massiv it-attack som drabbat många mediehus kombinerat med en före detta kulturminister som påstår att medierna mörkar känns inte mindre än extrem. Det menar TU:s vd Jeanette Gustafsdotter.

I dag när Pressens opinionsnämnd, PON, fyller 100 år känns det extra tråkigt att behöver upprepa det som borde vara självklart för läsarna, oavsett tidigare kulturminister eller inte, oavsett politisk färg, oavsett åsikter: medierna ljuger inte. Det finns inga belägg för att medierna döljer sanningen, varken inom vetenskapen eller konkreta exempel. Visst kan medier publicera felaktiga uppgifter. Men det är inte samma sak som att medvetet ljuga och förvränga.

Myten om att medierna systematiskt förtiger sanningen blommar upp med jämna mellanrum. Inför och under andra världskriget anklagades pressen från extremhögerhåll för att inte säga sanningen om bland annat bolsjevismens inflytande. Under 1970-talet var istället yttersta vänsterkanten övertygad om att medierna ljög eller förteg kapitalismen. Nu pågår det återigen en debatt om mediernas lögner på hög nivå. Det är ytterst oroväckande. Och under en helg med en massiv it-attack kombinerat med en debatt i medierna om hur mycket medierna säger eller inte säger gör att situationen känns extrem.

Det ordet använda jag för övrigt under helgen och nu rasar det in mejl där jag får veta vad som är extremt. Här är ett exempel:

”Nej, Jeanette Gustafsdotter, det är inte Lena Adelsohns UTTALANDE som är ’extremt oroväckande’. Vad som är extremt oroväckande är de facto mediers mörkläggningar av nutida extrema situation.”

Jag kan dock inte avvärja mig från att det hela känns extremt på många sätt.

Vi har världens äldsta tryckfrihetsförordning som i år fyller 250 år, idag fyller PON 100 år, och vår yttrandefrihetsgrundlag fyller 25 år. Men aldrig i nutid har det fria ordet varit så hotat som idag. I Sverige och i Europa. Extremt är kanske ett till och med en underdrift.

Bakom varje publicering finns det en ansvarig utgivare som har tagit ett beslut gällande vad som ska publiceras eller inte. Ibland blir det fel, man håller inte alltid med men det finns ett publiceringsbeslut och det finns en person som kan hållas ansvarig. Allt kan inte skrivas och ska inte skrivas men att gå så långt och säga att det finns någon ansvarig utgivare som medvetet ljuger det är extremt.

Ett bevis på nyhetssajternas betydelser visar inte minst IT-attacken i helgen som var helt inriktade på de fria nyhetsmedierna. Varför bry sig om att försöka stänga ner något som inte har genomslagskraft, som inte betyder någonting? Nej, det är ett aktivt försök att tysta oberoende medier för att undergräva förtroendet.

Jag påstår alltså inte att medierna är ofelbara. Tvärtom, medierna gör också fel och även stundtals grova övertramp men den stora skillnaden är att medier som tar ansvar förbinder sig att följa de pressetiska reglerna. Med det följer att ta ansvar för när och om man ska publicera namn och etiskt ursprung när det är relevant och när det inte är av allmänintresse.

Att säga att medierna ljuger för att de inte publicerar det som man kanske själv skulle vilja att de skriver är att blanda äpplen och päron.

Nu behövs det en sansad debatt om svenska mediers uppdrag. Och för att kunna göra sitt uppdrag måste svenska medier kunna nå ut till läsarna. Därför drar nu TU igång en större undersökning om källkritik och träffar inrikes- och demokratiministern på onsdag för att prata och säkerställa att allmänheten kan nås av viktig nyhetsförmedling.