Skribenter som nyttiga idioter

KOLUMN Ingenting får lika mycket spridning, lika många arga eller glada tillrop, som om man skriver om invandring. Men bör man rikta in sin opinionsbildning på de frågor som sprids, eller på de frågor som människor på riktigt tycker är viktiga?

Det finns en mycket stor skillnad mellan hur mycket en politisk fråga förekommer i sociala medier och hur viktig väljarna tycker att frågan är. Det framgår i en rapport som företaget Comhem gjort om svenskarnas digitala liv, ”Comhem-kollen”. De frågor som sticker ut är framför allt invandring, som förekommer långt mycket mer än vad folk tycker att den är viktig, och vård, som människor tycker är allra viktigast men som inte syns i flödena särskilt mycket alls. Andra frågor som förekommer mycket oftare än de egentligen är viktiga är antirasism och jämställdhet, medan skolan och arbetsmarknaden inte får utrymme i nivå med hur viktiga de är för väljarna.

Det här är ingenting som förvånar den som följer sociala medier, eller för all del medier i allmänhet. Invandring må på senare år ha klättrat upp som en av de viktigaste politiska frågorna för väljarna, men i många år har den dominerat den politiska debatten på nätet. Kanske kan rent av det förra delvis vara en effekt av det senare, om en fråga ständigt lyfts upp och diskuteras kommer människor förmodligen förr eller senare att uppleva den som viktig.

Det är heller ingenting som förvånar den som skriver om politik. Ingenting får lika mycket spridning, lika många arga eller glada tillrop, som om man skriver om invandring. Man kan lägga dagar på att reda ut och begripliggöra komplicerade frågor om ekonomi som påverkar människors vardag direkt och få en lajk på Facebook (av sin mamma), medan lättflyktiga åsiktsalster om något av ämnena invandring, feminism, identitetspolitik blir virala innan man ens hinner säga ordet klickraket.

Det här påverkar förstås också skribenter. Man vill bli läst, delad, uppskattad. Till och med påhopp känns bättre än att inte väcka några känslor alls. Inom opinionsjournalistiken följer många noga listor över vilka texter som delas och läses mest och tidningsföretagen skryter när deras skribenter ligger högt. Problemet är att den här ekokammaren kanske inte alls är särskilt relevant för läsarna i stort.

Vi vet i dag att det sker påverkanskampanjer på internet, där organiserade intressen försöker vrida debatten och verklighetsbilden i olika riktningar. Vi vet också att just invandringsfrågan är populär för dessa intressen, eftersom den polariserar så mycket, och därför både kan radikalisera enskilda människor och möjligen skapa misstro och minska samhällsgemenskapen. Kanske bör man som skribent fundera över detta också när man ser sina texter delas och lajkas, eller för all del mötas av hat och hot. Är hatarna eller gillarna ens riktiga människor, är de svenskar, vad är deras syften? Bör man rikta in sin opinionsbildning på de frågor som sprids, eller på de frågor som människor på riktigt tycker är viktiga?

Det är lätt att dras med i det som för dagen framstår som det som ”alla diskuterar”. Jag gör det själv, vill delta i debatter, korrigera felaktiga föreställningar, försöka ge en sansad bild från det politiska perspektiv som är mitt. Det är förstås inte heller så att invandringsfrågan, eller integrationen, skulle vara oviktiga. Det finns många saker som bör diskuteras och åsikter som inte bör få stå oemotsagda. Men Comhem-rapporten manar ändå till viss besinning, både från medier och från politiker. Vad sägs om en rejäl, värderingsdriven, faktabaserad, debatt om vården eller skolan i stället? Någon gång mellan nu och valet borde vi väl kunna klämma in det i alla fall.