Debattör attackerades i sitt hem – hatet och våldet har en koppling

Debattören Rebecca Weidmo Uvell utsattes i går för ett politiskt attentat i sitt hem. Vi måste börja koppla ihop hatet med våldet innan det händer något värre, skriver Isobel Hadley-Kamptz.

”En meter från mina 6-åringars skor hällde en man in en halvliter cola i min lägenhet.”

Den borgerliga debattören Rebecca Weidmo Uvell berättade på sociala medier om att någon kommit hem till hennes hus, ringt på och när ingen öppnade hällt in en brun vätska genom brevinkastet. Den här gången verkade det vara coca cola. Nästa gång kan det vara bensin.

Weidmo Uvell är kontroversiell och vass och hennes debattstil är illa omtyckt långt in i borgerligheten. Inom delar av vänstern är hon dock direkt demoniserad. Hon kallas alltfrån nazist till borgarfitta och hon har hotats förut. Hembesöket nu i veckan är därför ett solklart politiskt attentat.

I helgen besköts en polismans hem i Västerås med ett tjugotal skott. I villan låg hans familj och sov. Lyckligtvis skadades ingen och det finns redan en misstänkt häktad.

Jag känner flera journalister som har ökad säkerhet i hemmet på grund av hot riktade mot dem för deras journalistiska arbete. Jag hotas själv emellanåt, men de enda gångerna jag blivit riktigt rädd var när hoten riktades mot just mitt hem, och en gång direkt mot mitt barn.

Också inom partipolitiken ökar hoten och mer än hälften av alla ordföranden i kommunfullmäktige har utsatts för hot. I somras berättade en vänsterpartist i Dalarna, Patrik Liljeglöd, om hur han våldtagits av en okänd man som under själva brottet överöste honom med politiska glåpord. Det senaste året har människor hoppat av politiken efter hot från alltfrån extremhöger till vargaktivister.

Inom hela fältet av det vi kan kalla samhällsbärade, politik, journalistik, inre säkerhet, utsätts alltså enskilda och deras anhöriga för både hot och våld. Skälen är politiska, att hota någon till tystnad, tvinga bort deras röster eller gärningar, underminera själva samhället. När den organiserade brottsligheten hotar poliser kanske det inte tycks politiskt på samma sätt, men det är direkta hot mot staten och mot oss alla.

Vi talar ofta om hat och hot som problem för det offentliga samtalet. Vi talar däremot sällan om i vilken utsträckning det kan leda vidare till faktiskt våld. Tvärtom understryks att nätjargongen är mycket hårdare än vad folk skulle säga i verkligheten, och polisen tar ytterst sällan näthot eller –hat på större allvar.

Men jargongen har hårdnat alltmer samtidigt som det direkta våldet och de allvarligt menade hoten också ökat. Vi vet hur våldsamma islamister radikaliseras på nätet för att så småningom kanske till och med utföra terrordåd. På motsvarande sätt radikaliserades Anders Breivik och nazisten som körde över motdemonstranter i Charlottesville innan de tog klivet vidare till våld. Dessa är de två grupper som vi vet har närmast till grovt våld.

Jag tror också att vi måste börja se på det alltmer hårdnande tonfallet om politiska motståndare på internet som något mer än bara en fråga om trivsam samtalston. För även om de allra flesta som spyr galla över den ena eller den andra på twitter eller i facebook-grupper aldrig skulle ta det vidare, så finns det enstaka som kan triggas att gå till handling. Det här gäller både direkt när ytterhögern hänger ut hemadresser till exempelvis aktiva i #jagärhär och indirekt när det skapas bubblor där enskilda personer obekymrat beskrivs som onda, omänskliga, till och med skadedjur. Hetslagstiftningen gäller bara hets mot specifika grupper, och även om det bör vara lagligt både att kalla en meningsmotståndare för en vidrig sugga och att hoppas att hon våldtas av flyktingbarn tror jag att något händer när den typen av yttranden blir så många att de känns som sanning.

Det finns ingen beredskap i samhället för styrkan i de här bubblorna, det finns ingen medveten tanke på den radikalisering som pågår. Vi ser det politiska våldet, vi hör hatet, men det kopplas inte riktigt ihop. Vi måste nog börja göra det, innan det händer något värre.