Anders Ingvarsson, chefredaktör och ansvarig utgivare för Mittmedias Hälsingetitlar, Gefle Dagblad och Bandypuls.se.

Hoten mot journalister tillåts fortsätta – vem tar ansvaret för det?

Två minuter. Så lång tid tog det för polisen att avfärda ett nazihot mot en journalist i Hälsingland. Kultur- och demokratiministern vill ge stöd till journalister och har lovat att stärka rättsväsendets arbete – men orden ekar tomt, skriver Mittmedia-utgivaren Anders Ingvarsson.

”Regeringen tar nu ett samlat grepp för att minska utsattheten för hot och hat i det offentliga samtalet”, skrev kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP) för snart ett år sedan.

Vi som dygnet runt jobbar i detta ”offentliga samtal” vet att dessa ord ekar ohyggligt tomt.

Låt mig ge två exempel:

För fyra år sedan i Sundsvall blev jag hotad av en man som vi skrivit om. Mannen hade tidigare bedömts så farlig av polisen att de spärrade av ett helt bostadsområde och kallade in insatsstyrkan när han skulle gripas. Detta skrev vi om förstås. Mannen var missnöjd med vår rapportering och började kontakta flera av mina medarbetare med olika former av hot efter vår publicering.

Vid ett tillfälle försökte han oanmäld ta sig in på redaktionen, men stoppades av några kolleger.

Han polisanmäldes för olaga hot och ofredande. Det stoppade inte mannens hot. Han fortsatte söka upp oss. Då belades han med kontaktförbud, vilket i sig är rätt ovanligt. Mannen bröt mot detta också – och anmäldes även för det.

Det har nu gått tre år sedan dessa hot plötsligt upphörde och jag har flyttat från Sundsvall sedan länge. Jag blev förhörd ett par gånger, men sen har det varit knäpptyst från rättsväsendet. Vad hände med dessa anmälningar, som ju betraktades som så allvarliga att hotaren faktiskt belades med kontaktförbud? Är ärendet nedlagt? Pågår utredningen fortfarande? Bara Sundsvallspolisen lär veta, om ens dom.

Ett färskare exempel är när en person med tydliga kopplingar till naziströrelsen skriver hot till en medarbetare i Hälsingland på sociala medier – en journalist som skrivit om personen med nazistkopplingar.

Hotet löd: Medarbetaren namn, följt av orden ”du kan vara säker på att jag aldrig glömmer!” och så länkar till artiklar medarbetaren skrivit.

Vi rådgjorde rätt länge med polisen som sa att detta lät som ett hot och uppmanade oss att anmäla.

Några dagar senare kom ett brev om att en förundersökning aldrig inletts, med motiveringen: ”Det förfarande som anmälts är inte brottsligt”.

Nu kanske det beslutet är helt korrekt. Men det som bevisar hur otroligt lätt rättsväsendet ändå tar på hot mot journalister – och det som får ministern ord att eka ohyggligt tomt – är tiden polisen lade på ärendet.

Två minuter!

Tiden från det att anmälan upprättades till att det lades ner var två minuter.

Alla som följt debatten vet att hoten och hatet i offentligheten ökat i och med digitaliseringen. Alla vet att hot mot politiker, journalister och andra som verkar i offentligheten ökar – och man är rätt eniga om att det är ett stort problem för demokratin att exempelvis var tredje journalist utsätts för hot – årligen.

Det ordnas debatter, det utlovas krafttag, mer fokus från polis och åklagare och det ropas på skärpta straff.

Men vi som verkar i den här verkligheten vet att det tar två minuter för polisen att avfärda nazihot – och när bevisat farliga personer söker upp redaktioner och dessutom (för en gångs skull) beläggs med kontaktförbud så händer ändå inget.

Det är rent ut sagt bedrövligt.

Vem tar ansvaret för det?

 

Anders Ingvarsson, chefredaktör och ansvarig utgivare för Mittmedias Hälsingetitlar, Gefle Dagblad och Bandypuls.se.

Inlägget publicerades först på helahalsingland.se och på gd.se.