Brit Stakston

Medier vädrar morgonluft i stället för att vara självkritiska

DISKUSSION

Det sker en nyttig global internetbacklash nu. Det finns uppenbara svårigheter som behöver fixas av nätjättarna. Etiska, tekniska och publicistiska problem måste lösas snarast av de amerikanska börsnoterade bolagen med monopol på stora delar av nätinfrastrukturen, skriver Brit Stakston.

Nätets arkitektur har visat sig enkel att manipulera.

Men den kampanjjournalistik som nu pågår i Sverige mot nätets största spelare är anmärkningsvärd. Mycket av det som sker är självförvållat av traditionella medier och en större dos av självrannsakan vore på sin plats.

Den lätthet med vilken tekniken kan missbrukas är en sedan länge känd problematik som traditionella medier ej prioriterat som bevakningsområde trots dess uppenbart samhälleliga påverkan.

Mediernas förkärlek för att okritiskt plocka upp resultaten av utnyttjandet av dessa plattformar är en stor del av grundkärnan i denna backlash. Traditionella medier har i jakten på nya affärsmodeller missat att de varit slutmålet som de starka varumärken de är. Man har inte tagit ansvar för att upplysa om det pågående maktmissbruket.

Det slukhål av kritik som öppnats framför nätjättarna växer för varje valrörelse. De har också använts för rekrytering av terrorister och för att sprida resultatet av terrorism. Planterade botar, inte människors genuina åsikter, drar isär samhället.

Medier har de senaste 20 åren ofta varit mer av nyttiga idioter än att de själva problematiserat runt nätutvecklingen. Makabra bilder av avrättningar som till exempel halshuggningar som IS gjort distribuerade via Youtube blev nyheter utan att dessa rörelsers mediestrategier adresserades.

Algoritmerna och koderna är skoningslösa i sin ”neutralitet”. De ger synlighet för de som bäst lärt sig att utnyttja dem. Helt uppenbart har denna automatiserade process visat sig vara förödande för demokratin. Rentav giftig.

I stället för att ligga före denna utveckling har medier sprungit efter nätaktörerna för att lära sig av dem för att kunna distribuera sitt material. Mer anpassat sitt innehåll efter algoritmers preferenser än att analysera konsekvensen av dem. Individers upphovsrätt har missbrukats när man själv tagit innehåll från olika flöden och populära Facebookgrupper har köpts upp och klicksajter startats.

Man behöver egentligen inte nämna extremrörelser för att påminnas om den naivitet som medier haft i sin rapportering om opinionsbildning på nätet. Även rapporteringen från svenska valrörelser präglas av detta. Listor över partiers och politikers följarantal på Twitter eller Facebook publiceras utan den nödvändiga helhetsanalysen av siffrorna, användandet av botar och strategierna bakom.

Frontalangreppet mot nätjättarna Facebook, Google och Youtube är cyniskt. Mitt i detta egna utnyttjande av nätföretagen vill man nu agera livräddare. Man vädrar morgonluft under galgen när tiden nu är mogen för massiv nätkritik.

Lösningen är inte att tvinga globala företag med hemvist i USA att bedriva censur och göra fler urval än de redan gör.

Lösningarna som krävs är komplexa och involverar många aktörer och en snabb tillämpning av lagstiftning, nätföretagens ansvar och ansvarsfulla medier, institutioner, politiker och medborgare.

Mediernas direkta bidrag till lösningen är att sluta göra det så lönsamt för dem som missbrukar tekniken för påverkan av människor genom att ge dem redaktionellt utrymme. Öka i stället kunskapen om teknikens uppenbara svagheter och vilka nationella och internationella aktörer som utnyttjar detta.

Problemet är akut även inför den svenska valrörelsen. Synliggör det missbruk som sker av vem och varför.

Medierna som delansvariga bör lägga alla resurser på detta i stället för att driva en kampanj mot nätföretag vars konsekvenser ytterst minskar människors utrymme för yttrandefrihet på nätet. Ingen utom medierna själva vill tillbaks till en medieverklighet där några få sitter på mediemakten.

 

Brit Stakston