Hur tungt ska nazisters demonstrationsrätt väga?

Vad väger tyngst när mångfald ställs mot yttrandefrihet? Isobel Hadley-Kamptz ser fler problem med att tillåta NMR demonstrera, i såväl Falun som Visby.

Klockan 15.30 den 4:e juli skulle årets upplaga av Mångfaldsparaden i Almedalen ha inletts. Det är RFSL Gotland som anordnar paraden varje år, men polisen har nu tvingat dem att ändra tid. Detta eftersom nazistiska Nordiska Motståndsrörelsen fått tillstånd för ett evenemang strax efteråt, och därför kunde polisen inte garantera säkerheten för paraddeltagarna.

Paraden kommer nu gå en timme tidigare i stället. Det är kanske inte är något att bråka om. Men just här, i dessa polisiära avvägningar, ser vi konkret vad de senaste årens frammarsch för nazism och högerextremism innebär. Att upprätthålla deras rättigheter, som här demonstrationsrätten, innebär i sig ett hot mot andras rättigheter. Polisen vet att NMR är en av de mest våldsbenägna grupperingarna i Sverige, Säpo pekar ut dem som det största interna hotet mot rikets säkerhet, och hbt-personer är en av nazisternas direkta måltavlor. Transpersoner, lesbiska och bögar får därför flytta på sig för att nazisterna ska få demonstrera utan att riskera att få feeling och råka börja misshandla regnbågsfolket i stället.

Jag raljerar lite. Men vi måste inse att detta är avvägningen.

Vi såg något liknande när NMR demonstrerade på första maj i Falun. Då ansågs hotbilden så stor att 50 ensamkommande flyktingbarn och 25 personer ur personalen på ett boende evakuerades och fick bo på annan ort i flera dagar. Personer i NMR är misstänkta för mordbrand och bomber mot flera flyktingboenden i Göteborg och man kände inte i Falun att man kunde garantera säkerheten för flyktingbarnen.

Även här ställs nazisternas demonstrationsrätt mot andra människors frihet och omedelbara säkerhet. Ibland blir det så och rättigheter ställs mot varandra. Det gör inte endera rättigheten mindre sann, bara att man emellanåt måste göra ett val.

Ofta framstår det som att frågan är legalt självklar. Demonstrations- och yttrandefriheten står i grundlagen och är därför alltid viktigast. Det kan man förstås tycka, men i Regeringsformen, kapitel 2, paragraf 24 står det till exempel uttalat att ”Mötesfriheten och demonstrationsfriheten får begränsas av hänsyn till ordning och säkerhet vid sammankomsten”. Det är förstås rimligt att den paragrafen inte används för att neka demonstrationer där motdemonstranter riskerar ställa till bråk och osäkerhet, men i dessa två fall handlar det uttalat om att man, på goda grunder, misstänker att de demonstrerande nazisterna kommer vara en fara för andra. Är det verkligen helt otänkbart att se skyddet från det våldsamma nazihotet mot hbt-paraden i Visby eller flyktingboendet i Falun som viktigare än att de våldsamma nazisterna ska få demonstrera?

Det är inte en retorisk fråga. Den här sortens avgöranden är aldrig enkla, nazisternas demonstrationsrätt ÄR en sann och viktig rättighet. Men vi kanske måste börja tänka på vilka rättigheter i sin tur som den rätten hotar.

Isobel Hadley-Kamptz