En (omslags)bild av Dalarna

Ettabilden på Dalarnas Tidningars sommarbilaga uppmärksammades av Sveriges Radio Dalarna. Det resulterade i en diskussion om vilka som symboliserar landskapet och vilka som inte gör det. Så här resonerar DT:s chefredaktör Carl-Johan Bergman:

Vilken bild symboliserar Dalarna för dig? Jag är övertygad om att ditt svar skiljer sig från mitt, och det av flera skäl. Själv är jag uppväxt i Grängesberg, där exempelvis midsommartraditionen visserligen är densamma när det kommer till att dansa runt stången, men inte alls är lika … ja, kan man säga traditionsstyrd som firandet runt Siljan (även om jag är mycket förtjust i det – också).

Traditioner ser olika ut beroende på flera faktorer, men kanske framför allt på hur vi väljer att förvalta och/eller utveckla det traditionella; vad som är en stark tradition för dig behöver inte vara det för mig och tvärtom.

Sveriges Radio Dalarna uppmärksammade på måndagsmorgonen i en intervju med mig årets sommarbilaga, Dalasommar, som vi ger ut tillsammans med Dala-Demokraten. Den är 88 sidor tjock, finns på köksbord runt om i Dalarna och innehåller journalistik som beskriver Dalarna, dess människor och dess händelser, med fokus på sommaren. Reportage blandas med tips på aktiviteter, evenemangskalendrar för alla 15 dalakommuner med personporträtt (bland annat har vi träffat en guldvaskare); stort och smått, högt och lågt (om ni läst Dalasommar vet ni vad jag menar). Dalasommar är populär, många sparar den hela sommaren för att få inspiration.

Bilagans omslagsbild, som SR Dalarna tog upp till diskussion, visar en ung kvinna med huvudduk, hon ramas in av grönska. En typisk genrebild – helt enkelt en bild som i det här fallet ska förmedla sommarkänsla. I mitt tycke gör den det. Och symboliserar också det Dalarna jag tycker så mycket om, att Dalarna är en varm plats med plats för alla.

Jag vet inte vilka reaktioner Sveriges Radio tagit emot om Dalasommar för att besluta att göra den nyssnämnda intervjun, för man hänvisar till reaktionerna vi fått. De är få, men…

Hittills har nio personer mejlat mig (två har ringt, varav den ena ville ha ytterligare ett exemplar) med åsikter om sommarbilagans omslagsbild. Vad som sagts? Tre har varit positiva, sex negativa, i vissa fall med rasistiskt och/eller islamofobiskt tilltal. Reaktionerna kom också efter att bilageomslaget börjat spridas i sociala medier av människor med en politisk agenda som inte syftar till att alla människor har lika värde.

Att sommaren 2017 behöva förklara varför vi, och här citerar jag ur ett mejl, ”inte har en blond kvinna med midsommarkrans på sitt huvud (…) det är sommar i Dalarna” är sorgligt.

• För det första är en av DT:s många uppgifter att inte befästa stereotyper och därför aktivt arbeta för att motverka att sådana ytterligare befästs.

• För det andra är Dalarna mångkulturellt, det ska DT spegla.

• För det tredje är min bestämda uppfattning att en omslagsbild på en ung, mörkhyad kvinna med huvudduk inte förtjänar en debatt om vad som verkligen speglar Dalarna. För det är en bild av Dalarna sedan länge.

Det omvända resonemanget är ju det om i vilket sammanhang en sådan omslagsbild är okej, när en sådan passar.
I den diskussionen, som slår fast en bild och exkluderar en annan, vill jag inte hamna. Och inte du heller, tror jag.

För i vilken riktning går vi då? Och vilken ensidig bild ger vi då av vårt mångfacetterade samhälle?

Carl-Johan Bergman, chefredaktör och ansvarig utgivare, DT

Texten har också publicerats på DT.se.