mattssonhelin_0-jpg-crop_display

Så tacklade MattssonHelin mediekritiken

Podden MattssonHelin fick stor spridning i medievärlden. Torbjörn von Krogh och Göran Svensson har nu skrivit den första vetenskapliga artikeln om podden. ”Poddsamtalen var öppna, utförliga och ofta nyanserade, men skedde inom de ramar som chefredaktörerna ansåg lämpliga”, skriver de i studien som främst analyserar hur Thomas Mattsson och Jan Helin förhöll sig till mediekritik och mediekritiker.

Vissa kritiker sågades jäms med fotknölarna av de poddande chefredaktörerna för Expressen och Aftonbladet, medan andras insatser applåderades och ledde till förändringar. Vi undrade om det gick att se något mönster i reaktionerna på mediekritiken och analyserade ett urval av poddutgåvorna 2013-2015. Elva olika reaktionstyper kunde identifieras längs en skala från försvar till anpassning. De flesta av typerna överensstämde med resultaten från tidigare utländska studier av mediereaktioner, men några som vi kallar diskussion och ambivalens är nya. De ingår i en gråzon mellan försvar och anpassning. De elva reaktionstyper vi identifierat artikeln i Nordicom Review är ordnade från chefredaktörernas totala motstånd mot kritiken till deras totala acceptans av densamma; från attackera till förändrat beteende (Se faktaruta nedan).

Kritiken kan vara av olika slag. Vi skiljer bland annat mellan a) effektivitetsinriktad kritik som vill utveckla mediernas funktion, b) kritik som utifrån ett egenintresse vill påverka medierna och c) kulturell/filosofisk kritik som kan vilja förändra såväl medier som samhälle i grunden. Gränserna mellan de olika sorternas kritik är inte skarpa; en kritik för att värna egna intressen kan exempelvis maskeras som något annat.

De elva olika typerna av respons som vi redogjort för visar hur MattssonHelin direkt förhöll sig till aktuell mediekritik, konkreta exempel som utvecklades under poddsamtalens gång.

Vi har även försökt ringa in reaktionernas underliggande premisser som de kommer fram i samtalen. Journalistik betraktas av MattssonHelin som ett hantverk som bäst utförs av professionella hantverkare. Dåligt hantverk tenderar att inte betraktas som riktig journalistik. Professionella journalister anses bäst skickade att diskutera hantverkets kvalitet, de har den kunskap och erfarenhet som krävs för att göra en rimlig bedömning. Åtskilliga kritiker saknar enligt MattssonHelin erforderliga kvalifikationer. Effektivitetsinriktad kritik kan accepteras om den är underbyggd (som utslagen från Pressens opinionsnämnd) medan intressebaserad kritik tenderar att avfärdas.

Synen på mediernas felsteg/övertramp i podden MattssonHelin kan utifrån vår studie delas in i tre grupper:

Omedvetna felsteg – sker av misstag och utan onda avsikter, de förklaras ofta med hänvisningar till högt nyhetstempo och bristande rutiner.

Medvetna övertramp med god avsikt – sker när ansvariga utgivare anser att någon pressetisk rekommendation blivit föråldrad i avsikt att skapa debatt och opinion.

Medvetna övertramp med ond avsikt – sker i stort sett inte i Sverige numera; MattssonHelin diskuterade i stället färska exempel från danska Se og Hør och brittiska News of the World. Här lyftes snarare enstaka individer fram som förklaring än strukturella faktorer.

Den epokgörande mediepodden MattssonHelin medförde ökad transparens kring hur initierade mediechefer i realtid bedömde medieutveckling, digital omvandling, mediekonomi, medieetik och mediekritik med mera. Poddsamtalen var öppna, utförliga och ofta nyanserade, men skedde inom de ramar som chefredaktörerna ansåg lämpliga, något som denna studie belyser.

MattssonHelin var en oväntad podd – två tidigare arga konkurrenter som plötsligt på småtimmarna delade aktuell initierad information och dryftade gemensamma problem – som blev obligatorisk lyssning och inspiration varje vecka för mediefolk och medieintresserade. Lyssnare skrev på twitter att det var omöjligt att gå till (medie)jobbet på måndagarna utan att ha lyssnat på söndagens poddsamtal. Podden fick 30 000-35 000 lyssnare, överlägset störst av mediepoddarna i Sverige, och påverkade av olika skäl efterföljare som GullbergNordström, AtladottirBjurwald och KarlstenLidbom (Mediepodden).

Podden gav de båda chefredaktörerna möjlighet att oemotsagda föra ut sina bilder av kvällstidningarnas kvaliteter och nya position i medielandskapet. Den stärkte fem varumärken: kvällspressen, Aftonbladet, Expressen, Jan Helin och Thomas Mattsson.

Den gav också utrymme för folkbildning, avsedd för lyssnarna utanför redaktionerna. Ett exempel är en temautgåva om pressens självsanering som i detalj och med många nyanser berättade om hur det pressetiska systemet fungerar.

Poddsamtalen innehöll ibland satiriska slängar och underhållande skämt när de spelades in inför publik. De var mer eftersinnande och reflekterande när redaktörerna satt ensamma efter arbetsdagens slut och kommunicerade via datorerna, en återkommande replik var ”jag håller med dig”. Någon gång intog de tydligare skilda positioner i en sakfråga och replikskiftena kunde bli väldigt informativa; det var svårt för dem att döma ut varandra som okunniga mediekritiker. Mattsson blev mera Mattsson och Helin mera Helin än i den vanliga MattssonHelin.

Bland alla dessa olika aspekter som är möjliga att granska – varför valde vi att studera MattssonHelins syn på mediekritik? Jo, studien är utförd inom ett forskningsområde som kallas media accountability (ordagrant mediernas ansvarighet) som ägnar sig åt förhållandet mellan medierna och mediernas omgivning, mellan kritik av medier och mediers reaktioner på kritik. Med denna inriktning på media accountability erbjuder mediepoddar ett nytt och spännande empiriskt underlag. Särskilt som MattssonHelin vid starten 2013 deklarerade att diskussion om och svar på mediekritik var ett viktigt område för podden. Andra ledord var fördjupning och transparens. Ökad kunskap om hur media accountability-processen fungerar behövs, det visar till exempel den diskussion om motåtgärder mot polariseringen av medieförtroendet som pågår i Europa och USA.

11 reaktioner på mediekritik i MattssonHelin:

Attackera (attack) – att gå till motattack mot den eller de som kritiserar, till exempel förment okunniga/illvilliga medieforskare eller anonyma kommentatorer i sociala medier.

Avfärda (dismiss) – kritik anses så orimlig att den avvisas, exempelvis ansågs en managementforskare generalisera i överkant.

Ifrågasätta (contestation) – mindre konfrontativ inställning än de två tidigare, argument framförs sakligt eller ironiskt.

Nyansera (nuancing) – nya aspekter förs in som försvar mot kritiken.

Försköna (ameliorating) – kritiken tonas ner, situationen är inte så allvarlig som påstås.

Tacksamt förnekande (thankful denial) – kritiken accepteras inte i det fall som kritiseras, men har ändå ett mer generellt värde.

Ambivalens (ambivalence) – kritiken både förkastas och accepteras, till exempel underkänner Jan Helin rapporteringen om hans lön och förmåner men prisar samtidigt sådan rapportering.

Diskussion (discussion) – diskussion ingår i flera reaktionstyper, men här framhålls diskussion som ett värde i sig för att lösa det problem som kritiseras.

Acceptera (acceptance) – den framförda kritiken erkänns ha ett värde, exempelvis att enskildheter kan bli fel i kvantitativt stora granskningar av försumliga yrkesutövare som läkare och advokater.

Ursäkt (apology) – kritiken accepteras och en ursäkt framförs. Här finns gradskillnader i materialet mellan lättvindigt ”pudlande” och mer allvarligt menade ursäkter.

Förändrat beteende (action change) – inte bara acceptans och ursäkt utan även löften om ändrade rutiner till följd av kritiken. Ett exempel gäller användningen av genrebilder ur arkiv för att illustrera aktuella händelser.

Artikeln är publicerad i Nordicom Review.

Torbjörn von Krogh, knuten till Demicom, Mittuniversitetet

Göran Svensson, Institutionen för informatik och media, Uppsala universitet