Mediestödets totalbudget hotar andratidningarnas existens

Att mediestödet ska komma från en fixerad totalbudget gör att stödbeloppet kan bli oväntat lågt för de presstödsberoende andratidningarna. Då blir det upp till ägarna, om de vill driva tidningarna vidare med 4 eller 5 miljoner kronor lägre statligt stöd, skriver Robert Sundberg.

Dala-Demokraten, DD, är en morgontidning som fått presstöd sedan 1971. Stödet har gjort att tidningen verkat på tidningsmarknaden trots ekonomiskt underläge.
Min bedömning är att de tidningar som nu får presstöd (driftstöd), bland andra DD, får en tydligt lägre nivå i stöd från 2018 om det mediestöd som medieutredningen föreslår genomförs.

För 2015 var DD:s kostnader 54 miljoner kronor. Intäkterna var 39 miljoner kronor. Driftstödet var 14,5 miljoner kronor. DD ligger på ungefär den nivån i presstöd det gamla systemets sista år, 2017.

Om kostnaderna för DD 2018 blir 50 miljoner kr blir stödbeloppet 10 miljoner kr, givet att villkoren för stöd uppfylls.

Kan DD uppfylla villkoren för bevakning av glest bebodda områden kan det ge en halv miljon kronor ytterligare i stöd.

Nivån i stöd för DD skulle minska med ca 4 miljoner kronor i övergången mellan gamla systemet och nya systemet 2018.

Om minskningen i stöd är mer än 20 procent, vilket det nog blir för DD, sker en nedtrappning så den lägre nivån gäller först från år tre (2020) med nya mediestödet.

Tidningar som DD har ändå fördelar om förslaget går igenom. Man är ”på banan” med webbsida, printprodukt, redaktion, personal med journalistiskt kunnande samt ett välkänt varumärke. Så utsikter finns att göra en god journalistisk produkt och erhålla det nya stödet.

Det beror dock på ägarna, Mittmedia i DD:s fall, om och hur de vill driva DD även om tidningen får 4 eller 5 miljoner kr lägre nivå i statligt stöd. Det är ju mediekoncerner, i samtliga fall borgerliga i sina statuter, som är huvudägare till nio av de tio S-morgontidningar som i dag får presstöd.

Mittmedia, och andra koncerner som äger tidning(-ar) med presstöd, hyr ju ut lokaler, säljer delar av sitt redaktionella innehåll, når större publik för annonserna samt belägger tryckpressar. Allt tack vare stöderhållande tidningar.

En anledning till att presstöd infördes 1971 var att det ekonomiskt inte gick att driva en lokal morgontidning i svag marknadsposition. Det berodde på att annonser var en lokal morgontidnings främsta intäktskälla.

Annonsintäkterna koncentrerade sig till den större morgontidningen på varje utgivningsort. Om det fanns en till tidning, eller två till, där fick den eller de bara ett fåtal annonser och intäkter från dem.

Presstödet syftade till att kompensera för det. Att staten införde presstöd berodde även på pressens viktiga roll i demokratin, inte minst lokalt.

Behovet av presstöd var strukturellt. Nästan ingen tidning som erhöll stöd lyckades ta sig ur behovet av stöd, genom att växa och få mer av särskilt annonsintäkter. Åtskilliga tidningar har däremot lagts ned trots att de haft presstöd.

I det nya mediestödet resoneras det om att medier ska klara sig utan mediestödets produktionsstöd, bland annat i paragraferna 26 och 27. Medier som erhåller det stödet ska ange vad och hur de ska göra för att lyckas med det.

Men flera medieföretag, som DD, är i sådant läge att de inte går att driva utan ungefär dagens nivå på presstöd, som blir mediestöd om drygt ett år. I DD:s fall täcker stödet nästan 30 procent av kostnaderna, runt 15 miljoner kronor av drygt 50 miljoner kronor. Intäkterna från marknaden är för DD:s del knappt 40 miljoner kronor. DD gick 2015 ungefär ihop.

Den medieprodukt som skulle kunna produceras enbart med marknadsintäkter skulle bli alltför svag konkurrensmässigt i innehåll för att vara attraktiv på marknaden. Behovet av stöd är därför permanent. Men det nya mediestödet erkänner inte permanenta behov av stöd för att medieföretag ska kunna verka på mediemarknaden.

I förslaget till ny medieförordning och dess andra paragraf anges att stöd ska ges utifrån tillgängliga medel. Det står: ”Stödbelopp fastställs i relation till dessa kostnader och tillgången på medel”. Produktionsstöd kommer alltså att tilldelas ur en fixerad budgetram.

Godkänns (av medienämnden) fler stöd än myndighetens totalt anslagna pengar så minskar det som var och en av de stöderhållande medieföretagen får i stöd.
Så är det inte i dagens presstöd. Om en tidning som förr inte haft presstöd blivit berättigad till driftstöd ett år, på runt 15 miljoner kr, har presstödsnämnden, ytterst staten, varit tvungen att ta fram de stödberättigade pengarna.

Dagens kärva ekonomiska läge för pressen kan ju göra att många tidningar som inte i dag får presstöd kan komma att söka och erhålla nya mediestödet. Det kan då uppstå ett läge där många söker och beviljas mediestöd.

Det kan göra att en tidning som DD kan få avsevärt reducerat stöd jämfört med sista året med gamla presstödet (2017). Detta sätter, vad jag förstår, den nämnda stödnedtrappningen i tre år ur spel. Neddragningen i stöd kan bli större än 20 procent av stödet på ett år (närmast 2018).

Av skrivningarna i nya stödet framgår att stöderhållande företag måste förklara varför man behöver stödpengar och hur man ska agera och har agerat med hjälp av stödpengarna. Bland annat enligt paragraferna 8, 9 och 35.

För ett medieföretag som DD som behöver stöd ökar i nya stödsystemet kraven på redogörelse för sina kostnader och sitt agerande.

För dialog och bedömningar av medieföretag, deras ansökningar, motiveringar, redogörelser av användning av erhållet stöd, verkar det som om nya mediestödet kräver en ökad förvaltning (byråkrati).

Vad det nya mediestödet blir för ett medieföretag som i dag får stöd är alltså omöjligt att förutspå. Fixerad totalbudget gör att stödbeloppet kan bli oväntat lågt.

Som anställd hoppas man att för medieföretaget DD det här inte är ett stöd som innebär död.