Kan Dagens Samhälle fortsätta kampanja för vinster i välfärden?

Kan Dagens Samhälle fortsätta kampanja för vinstdrivande bolag i välfärden om majoriteten i Sveriges kommuner och landsting förändras efter valet? skriver professor Åke Sandberg.

På välfärdsområdet framstår SKL:s tidning Dagens Samhälle som ett kampanjorgan för vinstdrivande bolag, inte bara i opinionsmaterial utan också i nyhetsrapporteringen. Det är anmärkningsvärt för inom Sveriges kommuner och landsting finns en stor minoritet som inte delar tidningens linje. Ska hela tidningen alltså vara ett språkrör för den aktuella majoriteten i SKL, och byta redaktionell linje och redaktör när majoriteten ändras?

Den nyligen presenterade eurobarometern redovisar vilka frågor som medborgare i olika länder ser som viktigast. Välfärden, vården och skolan bedöms som viktig av radikalt fler i Sverige än i andra länder, runt 40 procent i Sverige mot runt 10 procent i övrigt. Dagens Samhälle, SKL:s tidning, presenterar undersökningen i sitt senaste nummer. 

Det intressanta är hur tidningen behandlar de sensationella siffrorna om vikten av välfärdsfrågor i Sverige. De låter en statsvetare säga att ”I Sverige har välfärdsfrågorna en mycket mer offentlig och därmed politisk roll”. – Jaha, klart de har, det ser vi väl alla. Men varför? Svaret är förstås den oreglerade privatiseringen och vinstdriften i Sverige som nu ifrågasätts. Dagens Samhälle låter, som ofta, en utomståendes ”analys” stå okommenterad och kan därmed påskina att tidningen inte tar ställning på nyhetsplats. Men dessa ”analyser” har ofta en tydlig tendens i samklang med tidningens linje i fråga om vinstdrivna bolag i välfärden.

Några nummer tidigare presenterade DS (nr 17) två perspektiv på opinionsläget om vinster i välfärden, dels SOM-institutets vid Göteborgs universitet tunga undersökning, dels en egen Demoskopundersökning.

DS intervjuar docent Lennart Nilsson om SOM-undersökningen. Han säger ”Stödet för välfärdsstaten är rekordstarkt” och tidningen summerar: Sju av tio väljare tycker inte att vinstutdelning ska tillåtas inom skattefinansierad vård, skola och omsorg. Motståndet är i majoritet i alla riksdagspartier. Ungefär lika stor andel vill ha ”valfrihet mellan olika servicegivare”

Tidningens egen Demoskopenkät frågar: Vad tror kommunpolitiker om den framtida andelen privata utförare? 47 procent av kommunpolitikerna tror att andelen privata utförare av välfärdstjänster kommer att vara högre om tio år, 25 procent tror på oförändrat och 16 procent på minskning. Bland S- och V-politiker överväger tro på minskning klart.

Demoskops analyschef får göra analysen: Resultaten visar på en tydlig skillnad mellan riks- och kommunalpolitiken, där de senare är verklighetsnära och pragmatiska. Tidningen låter denna bedömning stå okommenterad.

S-politiker som tror på fler privata utförare intervjuas. Men det visar sig inte vara aktiebolag de tror på utan avknoppningar och kooperativ och privata utförare inom kringverksamheter, inte i välfärdens kärna. Även den intervjuade MP-politikern, tror på en ökning främst av idéburna utförare, medan V-politikern förutser en minskning av privata utförare. Det hade varit intressant om DS lyft fram och analyserat denna partiskiljande uppdelning i idéburna respektive vinstdrivna utförare.

Är det riktigt att DS undersökning visar på en spricka mellan en mer ideologisk, nationell politik och en pragmatisk kommunalpolitik? Tidningen verkar jämföra äpplen med päron, kommunalpolitikers prognos om den troliga framtiden, med den klart vinstskritiska faktiska politik flera partier driver på nationell nivå. Jämförelsen blir tendentiös till vinstdriftens förmån.

DS kan inte undgå att presentera den respekterade SOM-undersökningen, trots att den inte bekräftar tendensen i tidningen, men SOM-resultaten begravs i en massiv utgörning av den egna enkäten. På sidan 18 får SOM ¼ sida, inramad av dominerande annonser. Demoskopstudien ges tre helsidor inklusive förstasidan med rubriken ”Privat välfärd spås goda tider”, tolv gånger större utrymme än SOM. Så mycket för balansen i DS journalistik. 

Utan att ha gjort en systematisk studie är intrycket att obalansen i detta fall är i samklang med hur DS på såväl nyhetsplats som i eget opinionsmaterial (chefredaktörens och vissa fasta kolumnisters) sjunger vinstens lov. 

Själv har jag tidigare noterat bland annat presentationen i DS, nr 5, 2013, av en utredning beställd av Vårdföretagarna. Rubriken är ”Non-profit-bolag får inte gynnas vid upphandling”. Utredningens slutsats presenteras utförligt: det är inte tillåtet att hindra vinstdrivande företag att delta i upphandlingar. Mot detta ställs helt kort Ardalan Shekarabis studie för Arena idé med slutsatsen att sådana krav visst kan ställas. Därefter får Almega – okommenterat som vanligt – göra analysen att deras rapport är “glasklar“ och “drar undan mattan fullständigt“ för socialdemokraternas och LO:s förslag. I artikeln får Almega rubrik, ingress och 85 rader text, Arena idé får 18 rader. 

Jag är inte jurist, kanske är DS journalist det, och att han därför anser sig ha sakskäl för den radikalt olika vikt han tillmäter de två tolkningarna/rapporterna. Dessa sakskäl borde i så fall ha redovisats. Om inte hade det varit rimligt med en helt annan balanserad presentation med kommentarer från båda håll – om DS velat vara en oberoende, journalistisk produkt av hög klass, inte ett språkrör, även på nyhetsplats, för högeralliansens majoritet i Sveriges kommuner och landsting, SKL.

Liknande tendenser i andra DS-undersökningar har påtalats, exempelvis Jonas Vlachos kritik (17 maj 2013) av en studie som sägs visa att Täby, Danderyd och Lidingö – moderatstyrda – är landets bästa skolkommuner, men det man visar är egentligen bara det välkända att socioekonomiskt starka elever i genomsnitt uppvisar goda resultat. På sajten Ekonomistas hade Vlachos om samma DS-artikel rubriken ”Flash! Billigare att utbilda barn till högutbildade!” DS ger senare Vlachos i huvudsak rätt.

Visserligen har högeralliansen nu majoritet i SKL, som är DS huvudman. SKL ska dock representera alla kommuner, varav många icke-borgerligt styrda. Att som chefredaktör Mats Edman då, även i nyhetsjournalistiken, driva en ensidig linje är anmärkningsvärt. Kanske förklaras det delvis av att journalistiken följer pengarna/ annonsörerna, att tidningen blivit något av en affärstidning för “den offentliga marknaden “ som ibland kallats “den ofantliga marknaden” med stor vinst- och tillväxtpotential för ett näringsliv som ser varuproduktion flytta utanför Sverige – och med växande annonsintäkter för DS.

Mats Edman har gjort Dagens Samhälle till en livaktig, kommersiellt präglad tidning, men efter ett eventuellt skifte i kommunmajoriteten kanske Edman ser det som lämpligt att överlämna ansvaret för sin skapelse till en journalist som också vill utveckla tidningens allsidighet – med en publicistisk linje som tål förändringar i SKL-majoriteten.

Åke Sandberg, professor emeritus, Stockholms universitet. Civilekonom, sociolog. Utgivit boken ”Nordic Lights. Work, management and welfare”, SNS, samt nyligen rapporten ”Värden i välfärden”, Arena idé.