Annons: Mediedagen 2019

Nils Funcke: Så kommer vi åt kränkningarna

Genom att utöka förbudet mot avlyssning kan kränkningar kväsas utan att det drabbar yttrandefriheten, skriver Nils Funcke, journalist och för närvarande sekreterare i Yttrandefrihetskommittén.

Att öka skyddet av den personliga integriteten har hög prioritet bland de flesta politiska partierna. Inom justitiedepartementet bearbetas utredningen om olovlig fotografering (Ds 2011:1).

Ur ett yttrandefrihetsperspektiv är det centralt att en kommande lagstiftning avgränsar det brottsliga området så att det inte inkräktar på friheten att anskaffa information. Att förslagen i den utredningen som nu ligger till grund för översynen går för långt är de flesta överens om. Utredningens förslag till bestämmelser slår för brett och skulle omfatta även ett normalt journalistiskt arbete.

Det är inte lätt att tillgodose intresset av ett integritetsskydd utan att det påverkar yttrandefriheten negativt. Avvägningen mellan två viktiga intressen som till del står mot varandra kräver alltid guldvåg.

Men kanske finns det en lösning på dilemmat. En lösning som i vart fall skulle komma tillrätta med fotograferingar av den typ som den före detta pojkvännen och styvpappan ägnade sig åt som jag beskrev i gårdagens artikel.

Enligt brottsbalken, 4 kap. 9 a §, ska den som olovligen med hjälp av teknisk utrustning ”för återgivning av ljud i hemlighet avlyssnar eller upptager tal i enrum, samtal mellan andra” och som han eller hon själv inte deltar i eller obehörigen berett sig tillträde till dömas för olovlig avlyssning till böter eller fängelse i högst två år.

Lagen tar alltså bara fasta på inspelningen av ljud, inte fotografering eller filmning. 

Utan att ha forskat närmare förfaller det troligt att när lagen tillkom i mitten av 1970-talet var den tekniska utrustningen för sådan fotografering förbehållen James Bond. Dagens teknik med webbkameror och trådlösa överföringar gör att det är möjligt även för svartsjuka pojkvänner att fotografera och filma sitt ex utan att själva vara närvarande.

Det framstår som rimligt att förbudet för alla utom polisen att bedriva hemlig rumsavlyssning, buggning, utökas till att omfatta även upptagningen av bild och kombinationen bild och ljud. Ett sådant förbud skulle sannolikt ha inneburit att såväl pojkvännen som styvpappan skulle kunnat ha dömts för olovlig fotografering.

Till skillnad mot ett mer svepande och oskarpt förbud mot kränkande fotografering skulle en utökning av bestämmelsen om olovlig avlyssning inte verka negativt för yttrandefriheten.

Det är inte en normal journalistisk arbetsmetod att placera ut mikrofoner för att vittja dem i efterhand. Jag kan bara påminna mig ett fall där buggning i ett journalistiskt syfte blivit känt och det framstod inte som motiverat.

Buggning bör betraktas som en oetisk arbetsmetod. Den redaktionsledare som sanktionerar eller beordrar buggning förleder den enskilde reportern till brott och riskerar att erodera mediernas trovärdighet. Svenska medier och journalister bör lära av avlyssningsskandalerna i England som kommer att ligga som ett ok på pressen ett bra tag. Trovärdighet tar tid att bygga upp men kan raseras över en natt.

Jag dristar mig till att påstå att en utökning av förbudet mot buggning till att omfatta även fotografering inte hotar den sanningssökande journalistiken. Snarare skulle det stärka en god och trovärdig journalistik.

Härmed överlämnas detta mitt prematura fikonlöv till debatten.

Ingenting motiverar ett integritetsbrott
Nils Funcke, som här uttrycker sina personliga uppfattningar