Annons: Mediedagen 2019

Oberäknelig PO skapar osäkerhet

Redaktörer runt om i landet har helt tydligt sett Yrsa Stenius som oberäknelig och inkonsekvent i rollen som pressombudsman, PO. Orsaken finns att söka i hennes märkliga uttalanden i skilda sammanhang, skriver publicisten Robert Rosén.

 De röjer att hon i rollen som PO snarare vägleds av sina egna känslor än av branschens etiska regler. Då blir allt fel. Därför är varken Expressens Thomas Mattssons eller Björn Wimans kritik förvånande

Stenius uttalanden handlade om bland annat att det var bra att Schulmans bloggande upphörde, om att Correns ljudinspelning borde fällas, om att bloggare bör polisanmälas, om att den danske statsministern borde be om ursäkt för att en dansk tidning publicerat Muhammed-karikatyrerna och om att man i Finland har en försiktigare och klokare syn på konsekvensneutralitet med hänsyn till grannlandet Ryssland. Med flera uttalanden. 

Dessa egenartade ståndpunkter tyder på att det är något annat än branschens etiska regler som hon byggt sina ställningstaganden på som PO. Känslor och empati är normalt värda respekt, men i det här sammanhanget blir det väldigt fel om PO fattar beslut om kritik mot en tidning mest för att hon kanske ”tycker synd” om en anmälare. Då är det inte lätt för andra att läsa av pressombudsmannens publicistiska kompass och söka svar på svåra frågor om pressetiken i hennes beslut.

Redan som nyutnämnd PO markerade Stenius att ”tycka synd om” var en för henne viktig parameter i pressetiken som hon plötsligt satts att förvalta. På Tidningsutgivarnas vårmöte var hon som pinfärsk PO hedersgäst och höll tacktalet vid middagen. Sitt tal ägnade hon mest åt vad viktigt det borde vara för utgivare att känna empati, att solidarisera sig med den det är synd om och att det alltid är viktigt även som utgivare att vara snäll…. 

Jag skrev nyligen på  www.samesamebutdifferent.se att Yrsa Stenius aldrig borde ha utsetts till PO och påminde om att hon för tio år sedan själv PO-anmälde Gefle Dagblad för en provokativ recension om en av hennes böcker. Och då var hon själv ledamot i opinionsnämnden! Jag var ansvarig utgivare på GD.

Dåvarande PO Pär-Arne Jigenius ville fria GD, men vi fälldes av Stenius kolleger i PON, där endast en ledamot reserverade sig. Med sin anmälan skapade Stenius en märklig och för PON problematisk jävsituation.

Fällningen kritiserades skarpt på kultursidorna och av utgivare. Som ledande publicist  skulle hon naturligtvis ha avstått från anmälan, det är inte för hennes och Jan Guillous skull PO finns. De båda får alltid fram sina åsikter ändå. 

Detta är tio år sedan. Ändå har Yrsa Stenius nyligen i Dagens Nyheter plockat fram recensionen igen och ännu en gång med ett känslostyrt uttalande lyckats undergräva förtroendet för PO och PON. Samtidigt skapade hon en ny jävsituation, denna gång efter en nu aktuell PO-anmälan hon olämpligt nog själv hanterade mot Gefle Dagblad. Den handlar om artiklarna rörande en person som misstänks för att ha anlagt en storbrand då Centralhotellet förstördes. 

Artiklarna anmäldes av den misstänkte som häktades i augusti och fortfarande hålls i häkte. Han känner sig utpekad. Mitt under PO-prövningen intervjuas pressombudsmannen Stenius således av DN på sin 65-årsdag. Den artikeln avslutas med följande:

”Den värsta recension hon råkat ut för gällde inte de självbiografiska böckerna, utan en av böckerna om Albert Speer, ´Mannen i mitt liv´. Den stod i Gefle Dagblad och Yrsa Stenius anmälde den till pressombudsmannen – som fällde tidningen”. (Fel, PO friade, PON fällde, min anm). Detta uttalande till DN:s reporter om GD publicerades den 7 januari i år. En vecka senare undertecknade hon själv den 15 januari sitt beslut om att Gefle Dagblad borde fällas för brandartiklarna.

Det är därför inte konstigt att tidningens chefredaktör Christina Delby Vad-Schütt i sitt inlägg till PON  den 25 januari tog upp saken och frågade sig om Stenius möjligen kunde vara att betrakta som jävig. Konstigt är däremot att Christina Delby Vad-Schütt inte fått något svar från vare sig Stenius eller PON om sin jävfråga, trots att nämnden nu fällt både GD och konkurrenten Arbetarbladet.

Därför är det sannerligen inte konstigt att personen Yrsa Stenius i rollen som PO ifrågasätts av många redaktörer vad det gäller sitt omdöme. Alla dessa uttalanden och jävsituationer rörande Gefle Dagblad och Guillou diskuteras givetvis ibland Sveriges ansvariga utgivare och journalister, liksom hennes andra uttalanden i olika frågor.

Inte ens utan alla sina egendomliga uttalanden skulle det ha varit lätt för henne att bli PO efter så skickliga och respekterade pressombudsmän som till exempel Olle Stenholm, Pär-Arne Jigenius och Hans-Gunnar Axberger. De var oerhört konsekventa och djupt respekterade för sina publicistiska förhållningssätt, även om fällda utgivare naturligtvis alltid gnisslat tänder en stund.

Men respekten för PO har tidigare alltid funnits där och den respekten för PO är en förutsättning för att systemet ska fungera. Nu behövs det snabbt en ny PO. 

Bra i sammanhanget är ändå trots allt att detta, tyvärr för henne, måste betraktas som Yrsa Stenius personliga misslyckande som PO, inte som ett sammanbrott för hela det pressetiska systemet som somliga befarar.

Därför tror jag inte att risken har ökat för att statsmakten passar på att ta för sig, även om det naturligtvis alltid finns goda skäl att vaksamt hålla ögonen på lagstiftaren.

Robert Rosén

Robert Roséns blogg

Robert Rosén bloggar om branschfrågor på Utkiksbloggen.