Jämställdhet är en ledningsfråga

Mittmedias kvinnliga sportjournalister vittnar om trakasserier och förtryck och kräver nu att ledningen tar itu med frågan. Men varför är det de kvinnliga sportjournalisterna på just Mittmedia som gör revolt?

Så lätt kommer man inte undan om man är chef för Mittmedia Sport.

”Vi vägrar komma med förslag på åtgärder”, säger de kvinnliga sportjournalisterna.

Alltså hamnar frågan på sportchefen Henning Johannessons bord. Och det är där den hör hemma. Jämställdhet är en ledningsfråga.

”Många av oss upplever trakasserier och förtryck inom våra egna arbetsgrupper”, skriver 14 av de 17 kvinnliga sportjournalisterna i sitt brev till sportledningen, skyddsombud och utgivare. De manliga kollegorna har en ryggdunkningskultur som de inte ingår i.

Det är tydligt att de värsta trakasserierna kommer ute på sportarenorna, men de som de utsätts för av kollegorna i arbetsgruppen skadar mest.

Varför kommer då en revolt från de kvinnliga sportjournalister på just Mittmedia Sport?

Kanske ligger en del av svaret i att sportchefen och ledningen sitter långt borta från de flesta medarbetarna. Mittmedia bildade en central sportledning för alla 28 titlarna ungefär samtidigt som man planerade för en stor satsning på att rekrytera fler kvinnor till sporten utan att jobba med attityderna och klimatet i arbetsgrupperna i det dagliga arbetet. De nyanställda kvinnorna fick ta smällen.

Kanske beror det på att man i sin satsning rekryterat kvinnliga reportrar som redan profilerat sig i andra sammanhang och inte förväntade sig att deras idéer skulle skrattas åt och negligeras. Som till exempel Elena Lövholm, som har drivit en fotbollsblogg om svensk herrfotboll på SVT och varit reporter i SVT:s Svenska cupen-sändningar. De kände förväntningar om att förändra det journalistiska tänket i rapporteringen men inte att ”snubbarna” skulle fortsätta att ta de mest prestigefyllda jobben. Inte heller förväntade de sig att de skulle få frågan om hur man förändrar en organisationskultur. En sak har de i alla fall vunnit och det är sammanhållningen. ”Vi har vunnit varandra och stöttar varandra och det är det stora fina i det.”

Kanske beror det på att 17 kvinnor i en sportredaktion på 65 personer innebär starkt underläge. Utspridda över hela Mittmedia-land från Nynäshamn till Övik blir det numerära underläget påtagligt. Det finns forskning om hur man förändrar en organisation och den säger att kvinnorna behöver vara mellan en tredjedel och hälften av arbetsstyrkan för att de ska ha inflytande över organisationskulturen. Det gäller för övrigt för alla minoriteter. Jag gjorde 2014 en studie som publicerades i boken Kvinnor och ledarskap i svenska medier. Av de 208 kvinnorna som ingick i studien och var eller varit mediechefer så redovisade de att om deras företag hade hög representation av kvinnor i högsta företagsledningen att de också själva förväntade sig en god chefsutveckling. Vidare att det inte förekom lika stora löneskillnader mellan män och kvinnor på samma position och med samma utbildning. Från materialet kunde vi se att de med god representation av kvinnor i högsta ledningen också hade mindre stressrelaterade sjukskrivningar än de som uppgivit att deras företagsledning inte hade någon eller få kvinnor i högsta ledningen. Så visst spelar ledningen stor roll både som förebild och bärare av kulturen.

Ibland behövs en kris, en revolt, #metoo för att strukturer ska bli tydliga och positioner förflyttas.

”Jag tror att vi som män och ledare har jättemycket att lära oss kring det här”, har Henning Johannesson självkritiskt kommenterat. ”Det kom som en överraskning för mig att det var så här allvarligt.”

Rådet till sportledningen att ”gå en jämställdhetskurs” har sportchefen Henning Johannesson bestämt att man ska förverkligas omgående. Sen planeras workshopar om sexuella trakasserier och i januari ska hela sportredaktionen, inklusive de manliga kollegorna vara med och prata jämställdhet. Otroligt. Helt nyligen var jämställdhet stämplat som mossigt, överspelat eller genomfört och i alla fall ovidkommande.

Det var innan kulissen rämnade.

Säkert inte den sista.