Kvinnliga mediechefer måste veta var de står

Kvinnorna har gjort sitt intåg i chefsrummen, men samtidigt har makten över pengarna och affärsmodellerna flyttat upp till de manligt dominerade koncernledningsetagen. Det skriver Cecilia Zadig i sin premiärkrönika för Medievärlden.

I höst blir det 22:a året och sista omgången för utbildningen Kvinnors ledarskap & undersökande journalistik. Hitintills har 265 mediechefer och ledare deltagit i denna ledarskapsutbildning** på JMK, Institutionen för mediestudier Stockholms universitet. Den nya institutionsledningen vill koncentrera sig på ”kärnverksamheten”, det vill säga att utbilda journaliststudenter. Tyvärr måste jag säga, eftersom den här utbildningen behövs mer än någonsin.

Tid för utvärdering. Vad har deltagarna med sig, förutom 7,5 högskolepoäng?

1. Navigera i det nya! Utbildningen är direkt sprungen ur och anpassad till en krisdrabbad mediebransch.

2. Genuseffekten! Den ger nycklar till hur kvinnligt/manligt påverkar ledarskap, organisationer och journalistik och borde ingå i alla ledarskapsutbildningar. Genus är en kunskap och inte en åsikt. Kvinnor känner igen sig.

3. ”… Man ska veta vad man själv står för.” Vem är jag? Vad står jag för som ledare och chef? Jag tror att chefsuppdragen i medierna idag är något av de tuffaste man kan ta sig an. Hur långt kan jag anpassa mig?

”Att vara mediechef är ingen räkmacka med en fin titel. Det är hårt arbete, där man ska veta vad man själv står för.”

Så beskriver en av de mediechefer som deltog i studien Kvinnor och ledarskap i svenska medier läget. Studien* gjordes när hade drivits i 20 år och vi ville ha en överblick av hur de kvinnor som deltagit bedömde dagsläget i medierna.

Studien visar att 30 procent har lämnat ett chefsjobb tidigare än planerat på grund av ”jobbet är inte värt arbetsinsatsen”, man har förlorat jobbet i samband med omorganisation eller att man inte kunde stå för den journalistik man var ansvarig för. Hur långt kan man gå i uttunningen av det journalistiska uppdraget, kvaliteten och neddragning av grävresurser, framför allt i lokala medier och ändå behålla medieborgare?

Besluten fattas i den mansdominerade toppen
Har då utbildningen spelat ut sin roll, när nu 42 procent av landets chefredaktörer, många av dem i rollen som ansvariga utgivare är kvinnor? Visst har kvinnorna gjort sitt intåg i chefsrummen, men samtidigt har dessa transformerats till rum för en ny sorts mellanchefer, medan makten över pengarna och affärsmodellerna flyttat upp till de manligt dominerade koncernledningsetagen, ofta på en annan geografisk adress.

Blir man uppköpt eller fusionerad så omstöps ofta organisationen. Besluten fattas högre upp i hierarkin men de tunga beskeden till medarbetare åligger mest mellanchefer. Är det för att kvinnor i ledarrollen antas ha den EQ och kommunikativa förmåga att föra de här samtalen som de nu finns här? Samtidigt kan den egna positionen vara lika skakig när uppdraget är att avveckla medarbetare och därefter sig själv.

Från könlöst till trakasserier
Samtidigt med kvinnors intåg på redaktionsgolven från 1970-talet och framåt har uppfattningen breddats om hur en nyhet beskrivs. Jag kommer ihåg när jag var polisreporter på Smålandsposten och våld i nära relationer fortfarande kunde döljas bakom beskrivningen ”lägenhetsbråk.” De var till synes könlösa.

Vad som inte är könlöst idag är sexuella trakasserier och hot som mest kvinnor i medierna utsätts för. JMG-studien från 2011 ”För lite kuk? En studie om kränkningar och kvinnliga krönikörer” visar att kvinnor som tar plats som chefredaktör/ansvarig utgivare, nyhetschef och krönikör blir synliga och bryter gamla förväntningar om vad kvinnor förväntas göra eller säga. Framför allt om de framför tankar som provocerar.

Pressen central i pressad demokrati
Vad bör de etablerade medierna framföra? Ska man utpeka grupper och nationaliteter eller ska man överlåta det till sociala medier? Asylboenden brinner, våldtäkter, terrorhandlingar sker. Ingen kan undvika att märka de kraftfulla underströmmar som drar fram i de digitala nätverksrummen och det svenska samhället. Och i övriga Europa.

Det kommer bli ännu tydligare hur viktig den ansvarsbärande och ansvarsutkrävande journalistiken är för demokratin. Medierna bedöms vara den sektor som har mest inflytande på samhällsklimatet och tonen i det offentliga samtalet. Värderingskrisen är redan här.

För mig var det en ögonöppnare för hur snabbt ett samhällsklimat kan förändras då jag kom till USA ett par år efter attackerna på World Trade Center i NYC. Fox News hade blivit mainstream och det fanns en hätskare ton i det offentliga samtalet. Mer än någonsin är det viktigt att veta vad man står för och vad man är villig att medverka till.

Som sagt, ingen räkmacka direkt…

* ceciliazadig.se/bocker/boken-kvinnor-och-ledarskap-i-svenska-medier/
** www.ims.su.se/utbildning/alla-utbildningar/uppdragsutbildningar/kvinnors-ledarskap-unders%C3%B6kande-journalistik-7-5-hp