Mediebevakningen missar väljarnas viktigaste frågor

SOM-undersökningen blottlägger indirekt stora luckor i mediebevakningen, där de frågor svenskarna oroar sig mest för knappast dominerar, varken när det gäller ämnesval eller vinklar.

Att svenska folket framför allt oroar sig över ”förändringar i jordens klimat” (61 procent) och miljöförstöring (61 procent) har vi skrivit om efter tidigare SOM-undersökningar. Så är det fortfarande.

I årets SOM-undersökningsSvensk samhällsoro” är det intressant att ”ökat antal flyktingar” hamnar på plats nio, 37 procent av svenskarna oroas över det. Det är 10 procentenheter färre än som oroas över att havsmiljön förändras (47 procent) och 11 procent färre än som oroar sig över den ökande främlingsfientligheten (48 procent). Vilken av dessa frågor har fått största utrymme i mediebevakningen?

Om man ska fundera kring orsakerna till att det blivit så här tror jag att de politiska journalisternas okunskap eller ointresse (det går ju ofta hand i hand) har gjort att konfliktlinjerna blivit osynliga, vilket gör bevakningen ganska uddlös ur ett mediedramaturgiskt perspektiv. Klimat- och miljöbevakningen har i hög grad fått skötas av en väldigt begränsad skara vetenskapsjournalister, som visserligen gör ett väldigt bra jobb, men inte alls får det utrymme som SOM-undersökningen, eller för den delen vetenskapen, indikerar att frågorna borde få.

En annan förklaring kan vara att de starka känslor och den aggressivitet som utmärker eller i alla fall eldar på i debatten om exempelvis flyktingar är ganska frånvarande bland miljödebattörerna, där personer som Johan Rockström och Anders Wijkman med en ganska ödmjuk profil är tongivande. De har inga arméer av nätkrigare som eldar på debatten och redaktionernas ämnesval. Lösningen på det problemet är ju knappast att miljödebattörerna ska bli mer militanta, utan att redaktionerna inte ska låta sig vallas av små men högljudda digitala opinioner.

På något sätt har det blivit som att miljöfrågorna betraktas som ett specialintresse fast det är svårt att se att något skulle ha större allmänintresse än livsbetingelserna. Det är en fråga som skär igenom alla andra bevakningsområden, som ekonomi, politik, kultur, bostad, motor osv men som nästan bara tas på allvar av vetenskapsjournalisterna, några få dedikerade klimatreportrar och små nischade publikationer. Ett exempel från idag är Omvärldens artikel om AP-fondernas investeringar i klimatskadlig verksamhet via våra pensioner, som nästan bara verkar ha avhandlats på debattsidorna i de större nyhetsmedierna. Kanske är det som krävs en massiv utbildningsinsats av redaktionerna. Eller tvärredaktionella grupper där vetenskaps/klimatreportrar, politiska reportrar och ekonomireportrar samarbetar.