Annons: PP Pension

Får SD en rättvis behandling i media?

Sverigedemokraterna anser att partiet behandlas orättvist av media. En bild som bekräftas av Björn Hägers bok Problempartiet.

Frågan diskuterades på ett seminarium i Almedalen som arrangerades av TU med anledning av Björn Hägers bok Problempartiet. Panelen bestod av författaren och journalisten Björn Häger, SD:s partisekreterare Björn Söder, City Skånes chefredaktör Kersti Forsberg och Aftonbladets samhällschef Lena Mellin. Cecilia Garme var moderator.

Björn Hägers slutsats är att journalisterna anser att SD är ett främlingsfientligt parti vars framgångar är att beklaga, och att medierna kan anklagas för att vara partiska och orättvisa i bevakningen av SD genom att hålla tillbaka, granska hårdare eller lyfta fram kritiker som delar journalisternas uppfattning. Som Lena Mellin påpekade finns det inget parti som anser sig vara rättvist behandlat av medier, men att SD behandlas annorlunda var panelen ganska enig om.

Frågan om behandlingen är rättvis är dock mer komplex än så: rättvis för vem? Som Björn Häger påpekade beror det bland annat på vilken journalistisk princip man bekänner sig till. Om ambitionen är konsekvensneutral journalistik är det lättare att se behandlingen som orättvis. För journalister som inte tror på konsekvensneutralitet är det inte lika självklart. Och för den journalist som vill påverka samhället till det bättre kan samhällets utveckling i vissa fall väga tyngre än läsarnas informationsbehov. Björn Häger nämnde bland annat Skånskans chefredaktör Jan A Johansson som ibland avstått publiceringar för att de skulle göra stor skada för samhällsutvecklingen.

Särbehandlingen kan dock vara kontraproduktiv, enligt Björn Häger. Enligt honom läser SD:s väljare ändå inte tidningar, så en styvmoderlig behandling i tidningarna riskerar att förstärka bilden av att partiet förtrycks av etablissemanget utan att egentligen påverka någon av de potentiella väljarna. Han ser ytterligare en risk med det, och tar Dagens Nyheter strategi att hålla nere bevakningen av partiet som exempel: Att tidningens läsare inte på djupet förstår en viktig samhällsförändring.

Några sätt som SD särbehandlas på:

  • Annonser – Många tidningar tar inte in SD:s annonser.
  • Insändare och debattartiklar – SD har svårare att ta sig in på debattsidorna.
  • Nätkommentarer – Åtstramningen av kommentarsfälten har ofta udden riktad mot SD:s sympatisörer.
  • Nyhetsvärdering – Överbevakning av konflikter, starka känslor, stökiga torgmöten och företrädare som beter sig konstigt. Underbevakning genom beröringsskräck, att de inte passar in i medielogiken och att både media och andra partier håller SD och SD:s frågor utanför. Delvis kan de t förklaras av en viss självrannsakan efter bevakningen av Ny demokrati.

City Skånes chefredaktör Kersti Forsberg sade att även SD:s förhållningssätt till medierna försvårar bevakningen. ”Det är det enda parti som vägrar svara på frågor på telefon, så vi särbehandlar partiet när vi låter dem svara på mejl och därmed undvika följfrågor”, sade hon.

Både hon och Björn Häger tog upp ett annat stort problem med bevakningen av SD och SD:s frågor: den bombmatta av hat från SD-anhängare som drabbar de journalister som skriver om dem. En ny trend är att de hotar med framtiden, efter nästa val, och vad som då ska hända med journalister och antirasister. SD:s partisekreterare Björn Söder ville dock inte kännas vid något ansvar för hur partiets sympatisörer beter sig.

Aftonbladets publicering av Jimmie Åkessons debattartikel diskuterades också. Det var Aftonbladet som bad Jimmie Åkesson skriva en debattartikel om ”faran med islam” Det var också Aftonbladet som spetsade till rubriken från ”Sveriges makthavare blundar för problemen med islam” till ”Muslimerna är vårt största utländska hot”. I anslutningen till debattartikeln publicerade Aftonbladet flera sidor OM publiceringen, och många andra medier drog också på stort.

Enligt Björn Häger gynnade publiceringen Sverigedemokraterna och Jan Helin säger också nu att ”det blev inte riktigt bra”.