Annons: Mediedagen 2019
Sveriges Radios reporter Katarina Gunnarsson.

”Jag ville hitta några av de människor vars berättelser jag burit med mig”

Under sina 25 år på Sveriges Radio har Studio Etts reporter Katarina Gunnarsson hunnit göra flera hundra reportage. Nu har hon återvänt till några av de personer och platser som präglat hennes journalistik. Resultatet kan höras i etern under året.

I våras drabbades Sveriges Radios reporter Katarina Gunnarsson av en vattenläcka i sin bostad. Bland de saker som eventuellt kunde ha blötlagts fanns omkring 300 av hennes ljudreportage på metallplattor.

– Jag blev så orolig för att allt skulle ha förstörts och bestämde mig genast för att ta upp och gå igenom materialet.

Det visade sig att rullbanden hade möglat. Men rösterna och berättelserna fanns kvar, berättar hon.

– De här människorna och mötena har på många sätt präglat min journalistik. När jag gick igenom reportagen fick jag idén att att försöka hitta några av de människor vars berättelser jag burit med mig under alla de här åren. Flera av dem pratade om och var oroliga över framtiden. Då ville jag veta: Blev det som de trodde?

Hon lyckades söka upp några av dem som medverkat i de gamla reportagen. Exempelvis mamman Guley på den segregerade turkiska gården i Jordbro. Resultatet blev serien Katarinas röstskatt som ska sändas under året i Studio Ett.

– Den här reportageserien är en berättelse om Sverige och vår samtid. Och det var inte allt för länge sedan, men ändå känns det som en helt annan tid.

Katarina Gunnarsson har arbetat på Sveriges Radio i ett kvarts sekel. Under nästan alla dessa år har hon gjort reportage för Studio Ett. Flera gånger har hon prisats för sitt arbete. Inte sällan med motiveringen att hon ”väljer sin egen väg”.

– Jag vet inte om jag valt en egen väg, men ett medvetet val har i alla fall varit att åka till platser jag tycker är underbevakade. Jag gillar obekväma platser där det skaver lite. Och jag tycker att det är vår skyldighet som journalister att åka ut och berätta vad människor vi möter tycker och känner.

Nu senast gjorde Katarina Gunnarsson ett reportage från en bänk på gågatan i Borlänge, berättar hon.

– Jag kände att nej, nu är vi mycket i kanslihuset, då vill jag hellre sitta på en parkbänk i Borlänge där Socialdemokraterna förlorade makten efter 70 år.

Bruksorter och förorter är särskilt intressanta, tycker hon. Och samtal om hur livet faktiskt blev.

– När jag besöker en pizzeria i Jordbro eller Munkfors är jag som lyckligast. Jag drivs av att komma nära och fråga: Vad tycker du är viktigast i Sverige? Vad händer egentligen? Och varför gick det som det gick?