SvD:s publisher Fredric Karén.

Mediehusen om Kinas påtryckningar

Kinas kritik mot svenska medier har den senaste tiden intensifierats och blivit mer högljudd. Flera mediehus vittnar om att det blivit allt svårare att bevaka landet. "Ingen annan ambassad agerar på det sätt Kina gör nu", säger SvD:s publisher Fredric Karén.

I förra veckan rapporterade Dagens Nyheter om hur Kina gett flera svenska medier öppna ”anmärkningar”. Enligt tidningen har totalt nio medier antingen förekommit i pressmeddelanden på ambassadens hemsida eller fått skrivningar skickade till sig bara under de senaste fyra månaderna. Det gäller SvD, Expressen, Dagens Samhälle, Norrköpings Tidningar, TT, DN, SVT och Upsala Nya Tidning och 8 sidor.

På Svenska Dagbladet har publishern Fredric Karén märkt hur Kina det senaste året skruvat upp tonläget mot svenska medier och flyttat fram positionerna.

– Kinesiska ambassadens agerande mot svenska medier, som sammanfaller med att Kina fått en ny ambassadör, är anmärkningsvärt och allvarligt. Det finns uppenbarligen ingen som helst respekt för den svenska press- och yttrandefriheten. Ingen annan ambassad agerar på det sätt Kina gör nu.

För Fredric Karén blev det särskilt tydligt förra hösten när han nekade en textannons som Kina ville köpa i tidningen inför kommunistpartiets kongress.

– Annonsens budskap var i princip att Kina är bäst i världen på mänskliga rättigheter och yttrandefrihet. Men den ansåg jag inte att jag kunde publicera på grund av att den innehöll påståenden som helt enkelt inte stämde.

Fredric Karéns nej fick ambassaden att kräva ett möte med honom.

– Eftersom denna händelse sammanföll med att vår reporter Ola Wong skulle åka till Kina för att bevaka kongressen, och vi förstod att han inte skulle få visum om jag inte ställde upp, så valde jag att göra det.

Det var ett vanligt, artigt möte, berättar Fredric Karén. Och efter det fick Ola Wong ett visum. Men kort därpå greps den svenska förläggaren Gui Minhai, vilket SvD rapporterade om.

– Då kom genast nya propåer från den kinesiska ambassaden som var upprörd och menade att vår rapportering skadade relationerna.

Den här kommunikationen är typisk för Kina, menar Fredric Karén.

– De mejlar olika typer av protester och underförstådda hot. De anser sig ständig vara missförstådda, men när vi vill göra ”riktiga” intervjuer ställer de inte upp. I stället skickar de långa debattartiklar där de undviker själva sakfrågan.

Även Expressen har fått en ”anmärkning” av den kinesiska ambassaden. Tidningens chefredaktör Thomas Mattsson är kritisk mot ambassadens agerande.

– Ambassadens agerande vittnar om en total okunnighet om hur fria oberoende nyhetsmedier fungerar: att i ampra ordalag försöka mana Expressen och andra redaktioner att inte berätta om diktaturen tjänar nog snarast motsatt syfte – nämligen att vi vill berätta mer.

Hur har ni hanterat Kinas ”anmärkningar”?

– Vi har berättat om kritiken, Expressen TV har genomfört två intervjuer med Kinas ambassadör och vår ställföreträdande utgivare Karin Olsson har flera gånger skrivit och pratat om bland annat fängslandet av bokförläggaren Gui Minhai.

Enligt Thomas Mattsson har det blivit svårare att bevaka Kina.

– Det blir svårare för utländska medier att få pressackreditering till Kina, det blir svårare för utrikeskorrespondenter att arbeta där. Men tyvärr kanske man inte ska bli förvånad: Kina är en kommunistisk diktatur som saknar all respekt för mänskliga rättigheter.

Olov Carlsson, chefredaktör och ansvarig utgivare på Dagens Samhälle, kontaktades av ambassaden efter att en debattartikel om organhandel i landet fått utrymme i tidningen.

– Att en part som får motta kritik vill ha en replik är i sak inget konstigt. Vi gick dem till mötes i detta och med det lät de sig nöjas. Debatten avslutades med en slutreplik från Falun Gong-rörelsen. Det enda märkliga är väl att Kina valt att själva svara på den slutrepliken på sin egen sajt, utan att vara i kontakt med oss. Det kan också i ett svenskt perspektiv synas märkligt att en stat går in i debatt mot enskilda kritiker, maktförhållandet är ju inte riktigt i balans mellan staten Kina och en enskild riksdagsledamot eller debattör, men det är uppenbart att det är en del i Kinas nya mediala agerande i Sverige.

Han tycker det är viktigt att Kinas replik behandlas precis som andra repliker.

– Vi har inte gjort skillnad på repliker från staten Kina än från andra som vill ha replik. Det skulle bli märkligt att ha olika debattregler utifrån olika aktörer, även om det är en totalitär stat som replikerar. Följer de våra debattregler så är de välkomna att medverka.

Bengt Fredrikson, chefredaktör för den lättlästa nyhetstidningen 8 sidor, kontaktades av Kina efter att man publicerat en insändarfråga om varför politikerna inte ”klagar mer på Kina” som uppmärksammats av den kinesiska ambassaden. Han är förvånad över ambassadens mejl och anmärkning.

– Dels för att de överhuvudtaget vill påverka en tidning. Men också för att det i vårt aktuella fall inte handlade om någon redaktionell artikel i vanlig mening. Det var en fråga från en läsare som besvarades av de politiska partierna.

”Anmärkningen” har inte fått några konsekvenser, berättar han.

Anna Lindberg, publisher på Östgöta Media där Norrköpings Tidningar ingår, är kritisk till Kinas agerande:

– Jag tycker att det är problematiskt att en ambassad utövar påtryckningar mot svensk media. Vi opererar i enlighet med svensk grundlag som garanterar pressfriheten och denna lagstiftning bör respekteras.

Vetskapen om ”anmärkningen” har inte fått Anna Lindberg att agera på något sätt.

Som lokaltidning är bevakningen av Kina begränsad, berättar hon.

– Men Kina omnämns i en mängd olika sammanhang även hos oss, och vi kommer att fortsätta jobba precis som vanligt och publicera utifrån allmänintresse, inte påtryckningar.

TT:s vd och chefredaktör Jonas Eriksson är den enda av de tillfrågade som inte har någon åsikt om kinesiska ambassadens agerande.

– Vi har inga särskilda kommentarer till det. Det står alla fritt att ha åsikter om vårt arbete. Vi har dock inte vidtagit några som helst åtgärder med anledning av kritik från kinesiskt håll.

Han ser inte att möjligheten att bevaka Kina har förändrats i någon större utsträckning.

– Vi ser inte att våra förutsättningar att bevaka Kina har förändrats på något anmärkningsvärt sätt.