Annons: Mediedagen 2019

Så ska Gubb Jan Stigson sätta dit Jan Guillou

I kväll äntrar Gubb Jan Stigson PK:s scen för att prata om fallet Thomas Quick är en rättsskandal eller inte. På scen är också Jan Guillou.

Rubriken för kvällen är ”varför går journalister åt samma håll när vinden vänder”. Dala-Demokratens reporter Gubb Jan Stigson tycker inte det är riktigt sant. Inte i hans fall.

Hannes Råstams bok om fallet Thomas Quick, som kan sägas var det som åter fått fart på debatten om Sture Bergwall/TQ verkligen är skyldig till de mord som han erkänt, menar Gubb Jan Stigson lider av urvalsförfalskning.

Bland annat håller inte det alibi som Sture Bergwall nu uppger sig ha för det första mordet han tidigare tagit på sig, det på Thomas Blomgren i Växjö 1964. Helgen det begicks konfirmerades TQ i Falun. 

Gubb Jan Stigson, som åkte på samma konfirmationsläger året därpå, menar att det fanns tidsmässigt utrymme för en tur till Småland. Med en anonym älskare.

– Jag ser gärna att han har alibi. Men då ska det vara någon som sett honom i Falun då.

(Thomas Quick var vid det tillfället 14 år och reste enligt sin familj inte från Falun vid den tidpunkten.)

I kväll ska du diskutera med bland andra Jan Guillou. Hur tror du det går?

– Jag vet inte. Det är svårt att debattera, man måste vara kortfattad och blir avbruten hela tiden.

Jan Guillou har sågat hela Quick-utredningen i boken Häxornas försvarare. Den menar Gubb Jan Stigson innehåller ett stort antal felaktigheter. 43 av dessa har han listat och ska använda i kväll. Några rätt banala, men andra misstag riktigt ordentliga menar Gubb Jan Stigson. (Se nedan)

Under en tid har han haft skrivförbud när det gäller Thomas Quick.

Är det hävt nu?

– Jag får yttra mig offentligt om Quick, men inte skriva eller blogga. 

Stigssons lista: 
 

På sid 328 i boken Häxornas försvarare:  

”Vad gäller Thomas Quicks rent faktiskt och oomtvistligt dokumenterade brottslighet är den förvisso dyster men knappast unik. Han dömdes första gången 1967 (1) för otukt med barn (2) till sluten psykiatrisk vård. Efter några års vård var han ute på banan igen, försökte bränna ner sin kiosk (3) för att få ut försäkringspengar (4), fingerade ett rån på sig själv och genomförde ett rån mot en banktjänsteman som vägrat honom lån och som kände igen honom trots hans maskering. Eftersom han från början var dömd (5) till sluten psykiatrisk vård blev det samma dom den här gången. Thomas Quick var verkligen inte mycket att hänga i julgranen, i all synnerhet inte som dramatisk, förslagen och farlig (6) förbrytare”.  

Det här avsnittet innehåller följande kontrollerbara faktafel: 1) Quicks första dom kom 1970. (Falu norra domsagas häradsrätt, DB 128/70) 2) Domen omfattade GROV otukt med barn, otukt med barn, otuktigt beteende och ofredande. Åtal för försök till dråp ogillades. (Se föregående) 3) Quick är INTE dömd för vare sig kioskbränning eller försök därtill. (Hedemora tr, mål B 100/97, utdrag kriminalregistret, Quick, Thomas Ragnar, m m.) 4) Quick är INTE dömd för vare sig bedrägeri eller försök därtill. (Se föregående). 5) Quick skrevs 1977 ut från den vård han fick vid första domen. Han dömdes till ny sluten vård 1991, efter ny rättspsykiatrisk undersökning. (Hedemora tr, mål B 100/97, yttrande chefsöverläkare Erik Kall, Säters sjukhus, m m). 6) Angående Quicks farlighet konstateras i  rättspsykiatrisk undersökning bland annat följande: ”—att Bergvall (Quick) lider av en konstitutionellt betingad, höggradig perversion av typen pedofilia cum sadismus, — att Bergvall är inte bara farlig utan under vissa förhållanden UTOMORDENTLIGT FARLIG för annans personliga säkerhet till liv och lem”. (Se dom vid 1). 7) Avsnittet utelämnar lagföring för försök till dråp i Uppsala 1974-03-04, där en tillfällig bekant i sitt hem slogs ner med en stekpanna och knivhöggs ett tiotal gånger. Länsåklagare Robert Clémentz meddelade åtalsunderlåtelse då Quick återintagits för sluten vård. (BDLÅ III 107-74). Angående 6) kan ur akten läsas följade yttrande från ansvarig läkare: ”Enligt Walinder får man räkna med sluten vård för avsevärd tid framåt på grund av brottets art och dess samband med Bergwalls (Quicks) grava psykiska abnormitet”. 8) Avsnittet utelämnar dokumenterade men icke lagförda sexuella övergrepp på skolbarn i Falun 1966 och Uppsala 1967. (Se dom vid 1).  

Jan Guillou fortsätter på sid 329:

”Till en början hade han naurligtvis blivit utsatt för incest av sin far, vilket förklarade han egna pedofila brott (även om övriga familjemedlemmar ursinnigt förnekar (9) alla påståenden om sin uppväxt).”  

Kontrollerbara fakta: 9) ”Pappas tungsinne var ett plågsamt orosmoment, ett obestämt hot. En katastrof såg alltid ut att vara möjlig. — Så tog min far sin unga hustru hem till sin pingstvänsfamilj och drog in henne i någonting som måste ses som ett helvete med himmelska förtecken. — Samtidigt: upplevde min tio år yngre bror plåga och förnedring medan jag var upptagen av mig själv? Är jag oförmögen att ens tänka mig den möjligheten? Kan en så svart och död yta utgöra den andra sidan? Kan min bror har fått sitt liv förstört i samma ögonblick som jag erhöll mitt?”  (Sten-Ove Bergwall; Min bror Thomas Quick, Rabén Prisma 1995).    

Jan Guillou, sid 329: ”Benfynden visade inga spår av mekanisk åverkan, trots att Thomas Quick påstod att han styckat liket efter våldtäkt och mord och tagit med sig ett ben för att äta vid lägligare tillfälle. Inget (10) av de påståendena var sant.”  

Kontrollerbara fakta: 10) Av Charles Zelmanovits kvarlevor saknas höger lårben och vänster underben. Quick har i förhör lämnat uppgift om att han från mordplatsen tagit med kroppdelar från offret. Uppgifter varierar, men innefattar genomgående ett lårben. (Fu-protokoll mål B 179/94 Piteå tingsrätt). ”Quicks uppgifter om vilka kroppsdelar han medfört från platsen stämmer väl med fynden på det sätt kroppsdelar saknas på fyndplatsen. (Dom samma mål).  

Guillou, sid 329: ”Men när Thomas Quick hade bevisligen fel i sina bekännelser förklarade terapeuten och senare i karriären den inkopplade psykologen att det var fullt naturligt. Det bevisade bara vilken ångest Quick hade när han återuppväckte sina minnen”(11).  

Kontrollerbara fakta: 11) Motsvarande uppgifter saknas i utredningarna.

Guillou, sid 330: ”Dessutom införde han en medgärningsman i historien som emellertid begått självmord ett år (12) innan utredningen startade. Från början hade han nämligen sagt att han grävt en grav med skohorn. Det var för det första inte sakligt korrekt, det fanns ingen grav och dessutom skulle grävande med skohorn inte ha låtit sig göras eftersom det var 13 grader minus (13) vid tillfället.”  

Kontrollerbara fakta: 12) Förundersökningen inleddes 1994. Den utpekade medgärningsmannen begick självmord i augusti 1977, ett drygt halvår efter mordet. (Fu som 10). 13) Aktuellt dygn varierade temperaturen mellan -4,2 och -9,0. Dygnen före hade Piteå plusgrader och regn. (Rapport SMHI, samma fu som 10 och 12).  

Guillou, sid 330: ”Thomas Quick har erkänt åtminstone 35 (14) mord. I ett par fall, där de påstådda offren visat sig vara vid liv (15) och i ett fall då Quick bevisligen satt inlåst (16) på Säter vid tidpunkten för mordet, har Christer van der Kwast avskrivit misstankarna mot honom. Men han har ändå lyckats bli dömd för åtta mord och har i samtliga fall (17) uppgivit att han haft medgärningsmän. — Flera av medgärningsmännen är ytterst upprörda över beskyllningarna, eftersom de förekommit i domskäl och domstolarnas resonemang om hur Quick inte ensam skulle ha kunnat (18) utföra alla de bedrifter som —”.  

Kontrollerbara fakta: 14) Quick är dömd för åtta mord, fyra är preskriberade och två förundersökningar där Quick var delgiven misstanke om mord las ner våren 2002. Utredningen omfattade dessutom med ett spektrum av ytterligare 10-15 fall där Quick lämnat uppgifter som eventuellt innefattar brott. I två av dessa hade Quick lämnat såna uppgifter att förundersökningsledaren offentligt uttalat att det fanns ”distinkta misstankar” mot Quick. (Domar, beslut om nedläggning BDR 1023/93, intervju öå Christer van der Kwast). 15) Quick har vid fotokonfrontation i Norge som möjligt offer pekat ut en person som visat sig vara vid liv. Quick vidhåller att han dödat en pojke vid aktuell plats och tidpunkt. En pojke som var till förväxling lik den utpekade är försvunnen. (Se anmälan till Sveriges Advokatsamfund, öå Christer van der Kwast, dnr 1023-93 Rå:s enhet för speciella mål). 16) Bevis för att Quick suttit inlåst vid tidpunkt för aktuellt mord finns inte i något fall. (Se 15). 17) Quick har uppgivit sig haft medgärningsman i fem av åtta avdömda mål. Det rör sig om tre personer varav två är i livet. (Se domar.) 18) Inga domskäl i något mål förutsätter medgärningsman. (Se domar).  

Guillou sid 330: ”Några tekniska bevis mot Quick har aldrig förekommit (19) och han har således enligt sin egen berättelse rest runt som en ond ande i Norden och mördat i genomsnitt mer än en människa om året i närmare 30 års tid utan att lämna så mycket som ett enda (20) litet spår efter sig. Ändå har samtliga mord varit ytterst handgripliga och innefattat uppenbara orimligheter som styckning av lik med fogsvans (21) nattetid och i stark kyla och mörker.”  

Kontrollerbara fakta: 19) ”Bevisningen åberopas till styrkande av att Quick lämnat uppgifter som i allt väsentligt stämmer med tekniska fynd”. (Ur ansökan om stämning, mål B 1548/99, Falu tingsrätt). ”Vittnesförhör med kriminalinspektör Björn Jonasson angående den tekniska undersökningen i Åvike Undersökningsprotokoll 1999-11-25 avseende Åvikeområdet (Huvudprot Flik G, sid 8-15) Sakkunnigförhör med geolog Kjell Persson angående tolkning av de fynd av förhöjde forsfatvärden som konstaterats i det område (Åvike) som angetts av Quick. Utlåtanden (Huvudprot Flik G sid 17-21 och 23) Förhören åberopas till styrkande av Quicks uppgifter om mordplatsen och hans hantering av Johans kvarlevor”. (Ur ansökan om stämning mål B 187/93, Sundsvalls tingsrätt. Liknande exempel finns i samtliga utredningar). 20) I Therese-utredningen beskrev Quick en björk i vilken han ristat en symbol. Den hittades och skadan kunde tidsbestämmas till aktuell tid. (Fu-protokoll III-11-4, mål B100/97, Hedemora tingsrätt). Ett sågblad hittades under liknande omständigheter i samma mål (Fu III-12-6. Fler exempel finns). 21) Fogsvans finns inte nämnd i något enda mål.  

Guillou sid 331: ”När Quick lyckades bli dömd för tre norska mord i klump(22),  —”  

Kontrollerbara fakta: 22) Quick dömdes 1998 av Hedemora tingsrätt för mord på Therese Johannesen i Drammen 1988 (Mål B100/97), 2000 av Falu tingsrätt för mord på Trine Jensen 1981 och Gry Storvik 1985, båda i Oslo (Mål B1548/99).  

Guillou sid 331: ”Vilket för övrigt inte heller var fallet med flickan Helén, ett mord som Quick också försökte ta på sig (23)”.  

Kontrollerbara fakta: 23) Quick har aldrig erkänt mord på Helén. (Se 15) Det har däremot företagits utredningsåtgärder rörande Quick. Denne har också för en journalist gjort antydlingar som kunnat uppfattas som inblandning i Helén-mordet. Quick har senare förnekat all inblandning i fallet.  

Guillou sid 331: ”Quicks förklaring (24) till att mordoffret hade en annan mans sperma i sig var att han själv, på grund av sin pedofila läggning, inte fått utlösning vid den våldtäkt som föregick (25) mordet —”  

Kontrollerbara fakta: 24) Några motsvarande uppgifter finns inte i utredningen. 25) Quick uppger att offret våldtogs efter mordet. (Dom mål B1548/99, Falu tingsrätt).  

Guillou sid 331-332: ”Quick ursprungliga ‘testberättelse’ innehåller så många orimligheter och fel att han enligt den omöjligen skulle kunna vara gärningsmannen (26)”.  

Kontrollerbara fakta: 26) Ett lika obegripligt som orimligt påstående.  

Guillou sid 333: ”Quick vallades på brottsplatsen där man rest ett tält med dockor (27) som föreställde de två offren.”  

Kontrollerbara fakta: 27) Offrens platser markerades av poliserna Hans Ölvebro och Anna Wikström. (Fu protokoll, mål B26/95, Gällivare tingsrätt).  

Guillou sid 333: ”Ty bredvid tältet står en figurant som föreställer Quick påstådde medgärningsman och utför på order av Quick olika knivhugg. Den namngivne medgärningsmannen visade sig emellertid ha vistats (28)  i Stockholm —”  

Kontrollerbara fakta: 28) Aktuell person frigavs 30 juni 1984 från tidaholmsfängelset där han möttes av sin dåvarande hustru. Hustrun uppger i nio förhör (huvudprot sid 511-553, mål B26/95, Gällivare tingsrätt) att de skildes åt i Stockholm samma dag varefter de sedan sågs först 27 juli. Mannen anses knuten till inbrott Åse gymnasium 22 juli. Övervakare säger i förhör (samma prot sig 629-634) att klienten bett honom ljuga för skyddskonsulenten för ”att kunna åka till Norrland”. Enligt journal skyddskonsulenten (Samma fu, bilaga J) har föräldrarna väntat honom till Jokkmokk med sonen, men säger att bara sonen kommit. Enligt samma journal har personal sökt mannen flera gånger i Stockholm utan att nå honom. 30 juli säger övervakaren enligt journalen att klienten ”för ett par veckor sedan” sagt sig vara på väg till Norrland. 8 augusti ringer klienten: ”Påstår först att han varit i Norrland och att han haft kontakt med sin övervakare”. 1995-09-18 meddelar hustrun rikskriminalen att hon sommaren 1984 intagits på SÖS för ”snedtändning”. Journal visar att hon inkom 13 juli 22.30 ”med pojkvän och två kamrater”. Själv saknar hon minnesbilder. Av kamraterna är en död, den andre minns inget av händelsen. (Samma fu sid 552-553 och 558, 559-567). Mordet i Appojaure begicks kvällen 12 juli. Det är möjligt att färdas från Appojaure till SÖS från tiden mellan mordet och journalantecknings upprättande. (Se även anmälan Sveriges advokatsamfund, se 15).  

Guillou sid 333: ”I domen bortförklarar domstolen detta uppseendeväckande förhållande med att denne man inte kunde åtalas eftersom det inte fanns någon ‘teknisk bevisning’ mot honom, vilket det som vanligt inte fanns mot Quick heller (29)”  

Kontrollerbara fakta: 29) ”Quick har erkänt ifrågavarande gärningar. Enbart detta förhållande är emellertid inte tillräckligt för en fällande dom. Den bevisning som förebringats i målet avser att bestyrka de uppgifter som lämnats av Quick i fråga om tillvägagångssättet och övriga omständigheter vid förövandet av gärningarna. — Utöver det nu redovisade må beaktas att Quick, såvitt framkommit genom Jan Olssons vittnesmål, vid förhör och rekonstruktioner kunnat lämna uppgifter som i alla väsentliga delar stämmer överens med de fynd och iakttagelser som gjordes vid brottsplatsundersökning och som, enligt vad som får anses utrett, till stora delar inte varit kända för allmänheten. — Till det nu redovisade kommer de uppgifter, som Quick vid förhör och rekonstruktion lämnat rörande makarna Stegehuis skador till alla delar överensstämmer med den skadebild Janny Stegehuis uppvisade vid obduktion samt att Quick också beträffande Marinus Stegehuis förmått förklara samtliga skador så när som på en skada på vänster hand och en nackskada. (Dom mål B26/95, Gällivare tingsrätt).  

Guillou, sid 334: ”Den dokumenterade och verklige förbrytaren Thomas Quick var en lätt fånig typ som i huvudsak sysslade med sexuellt ofredande mot småpojkar (30) , några misslyckade bedrägerier (31) och ett pajasartat rån”.  

Kontrollerbara fakta: 30) Quick är inte dömd för sexuellt ofredande. (kriminalregisterutdrag, t ex mål B 100/97, Hedemora tingsrätt). 31) Quick är inte dömd för bedrägeri. (Se föregående).  

Guillou, sid 334: ”Här finns en terapeut som får spela en avgörande roll i svensk kriminalhistoria, en polis som går till samma kriminalhistoria som den som klarat upp flest mord och en åklagare som numera beskriver sig (32) som ‘expert på seriemördare'”.  

Kontrollerbara fakta: 32) Något motsvarande uttalande finns inte belagt.  

Guillou sid 334: ”Att Thomas Quick är kannibal, Nordens mest meriterade seriemördare och våldtäktsman och pedofil är en ständig löpsedelshistoria. Att han bara ljuger är knappt någon historia alls (33).”  

Kontrollerbara fakta: 33) Under 2002 har Quick omskrivits i stort sett enbart i fråga om trovärdighet och ifrågasättandet av denna. Guillous egen bok är ett exempel.  31 maj publicerades nyheten att Quick erkänt mord på Örjan Sellin i Sigtuna 22 oktober 1993, alltså under pågående rättspsykiatrisk vård och under pågående förundersökning för misstanke om mord. Nyheten citerades över huvud taget inte. En tidning gjorde en uppföljande artikel.  

Guillou sid 335: ”De enda (34) som velat överklaga de lättvindiga domskälen till en högre rättsinstans har varit såna anhöriga. Men de saknar formell rätt (35) att göra det.”  

Kontrollerbara fakta: 34) Ingen målsägare har besvärat sig mot åtal. (Se domar). Efter biträtt åtal och fällande dom har Björn och Anna-Klara Asplund genom ombudet Kerstin Koorti försökt överklaga domen. Talan avvisades av hovrätten för Nedre Norrland med motiveringen att åtal biträtts och de klagande enligt framställt krav tilldömts skadestånd.  Asplunds har senare yrkat och beviljats skadestånd av brottsoffermyndigheten. Även makarna Stegehuis dödsbon har beviljats skadestånd. Anhöriga till Charles Zelmanovits förhandlar f n om skadestånd med brottsoffermyndigheten. (Beslut, Hovrätten för nedre Norrland, mål B285-01, Beslut 3972 och 3973/96 samt 4463 och 4464/2002, Brottsoffermyndigheten, Umeå). 35) ”Det som däremot är av betydelse för frågan om Anna-Clara och Björn Asplund är behöriga att överklaga tingsrättens dom är huruvida de har ett rättsligt intresse av att vinna den av dem yrkade ändringen i domen. Hovrätten gör i detta hänseende den bedömningen att en dom med bifall till ett åtal, som biträtts av målsägandena, samt med fullt bifall till målsägandenas skadeståndsanspråk, från rättslig synpunkt inte kan anses vara till nackdel för målsägandena. Ett yrkande om frikännade dom kan därför obejktivt sett inte anses vara till målsägandenas förmån.”  (Beslut, Hovrätten för nedre Norrland, mål B285-01).  

Guillou, sid 335: ”Och kom man fram till att Thomas Quick lyckats med bedriften att organisera justitiemordet på sig själv – vilket allt (35) faktiskt talar för – så ska han ha ersättning (36) för sitt onödiga lidande, miljoner i skadestånd. Han har ju papper på att han är tokig.”  

Kontrollerbara fakta: 35) Se domar. 36) Quick dömdes 1991-06-14 av Svea hovrätt till sluten psykiatrisk vård. Han är än idag intagen för samma vård men är vid sex senare tillfällen dömd för mord till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Vårdbehovet har inte ändrats. Ett upphävande av de sex senare domarna skulle alltså inte påverka hans vårdsituation och skulle därmed inte heller med automatik berättiga till skadestånd. (Se lagen om rättspsykiatrisk vård). För att fråga om skadestånd ska uppstå krävs resningsprocess via Högsta domstolen där avgörande, ny bevisning ska förebringas för att målet över huvud taget ska tas upp. (Se svensk lag, RB 58:).  

Guillou, sid 335-336: ”Ty överhetens representanter kan inte förklara att man dömer någon oskyldig för åtta mord med att det var ju en mytoman (37), en minneskonstnär och en terapeut som lurade oss. Det är emellertid bara de anhöriga (38) som vill se en sådan prövning. Starka krafter ser till (39) att de aldrig får den möjligheten.”  

Kontrollerbara fakta: 37) Några tecken på att Quick skulle lida av mytomani har aldrig konstaterats i någon av de rättspsykiatriska undersökningar som gjorts. (Se fu-material). 38) Föräldrarna till Johan Asplund har efter fällande dom överklagat domen. De nekades prövning med motiveringen att de biträtt åtal, yrkat skadestånd och i och med fällande dom vunnit rättslig framgång. (Se 34 och 35). Ingen anhörig till övriga sju offer har anfört besvär. I den mån de tillfrågats har de uttalat att de i och med processen funnit fallen uppklarade. (Dala-Demokraten 24 och 30 maj 2000 samt 5 november 2002). 39) En begäran i avseendet har framställts. Begäran om prövning i högre rätt avvisades då klaganden biträtt åtal, yrkat skadestånd och vunnit framgång i avkunnad dom. (Se 35 och 38).  

Guillou sid 336: ”Det var möjligen dags för det, eftersom varje fällande dom i tingsrätten – ‘av praktiska skäl’ är det för det mesta samma (39) domstol som dömer Quick – skulle väcka än mer besvärande frågor och gyckel.”  

Kontrollerbara fakta: 39) Quick har dömts för åtta mord i fem olika domstolar. På begäran från norsk myndighet har han lagförts av svensk domstol för tre mord begångna i Norge. I dylika fall döms den tilltalade av domstolen i sin hemort. När Quick åtalades för mord på Therese Johannesen i Drammen var han folkbokförd i Hedemora och dömdes därför av Hedemora tingsrätt. När han åtalades för morden på Trine Jensen och Gry Storvik var han, som idag, folkbokförd i Falun och dömdes i logik därmed av Falu tingsrätt. (BrB 2:2, jfr exmpelvis Pela-fallet).  

Guillou sid 336: ”Christer van der Kwast, numera överåklagare vid riksåklagarämbetet, en av riksåklagarens närmaste män, beslutade blixtsnabbt (40) att lägga ner de tio (41) förundersökningar som pågick rörande nya mord bekända av Thomas Quick. Det fanns således ingen som helst (42) teknisk eller annan bevisning (43) rörande dessa tio mord, bara terapiminnen hos Quick”  

Kontrollerbara fakta: 40) ”Redan efter Asplund-domen ställde vi frågor till honom om fortsättningen. Hur vi skulle hitta en form för att komma vidare? En snabbare väg. Beslutet att lägga ner utredningen var följden av en lång process. Sen blev han trängd av andra skäl vilket möjligen påskyndade beslutet. Själva beslutet att lägga ner kom ungefär sex månader efter att frågan ställts”. (Intervju öå Christer van der Kwast 2003-01-02). 41) Två förundersökningar las ner 2002-02-18. Samtidigt avslutades utredning av uppgifter Quick lämnat rörande ett ospecificerat antal andra, möjliga brott där graden konkreta uppgifter varierade mycket. (BDR 1023/93, RÅ-SPM). En lista över preskriberade, avdömda och under utredning varande möjliga fall offentliggjord i samband med rättegång i mål B1548-99, Falu tingsrätt, omfattade 28 personer. 42) Detta påstående kan rimligen inte Jan Guillou ha tillräcklig kunskap för att göra. Det tillbakavisas dessutom på direkt fråga av fu-ledare. 43) Thomas Quick var vid tiden för nedläggning av förundersökningarna delgiven misstanke om mord på Olle Högbom i Sundsvall 1983 och Marianne Rugaas Knutsen i Risör, Norge, 1981. Enligt förundersökningsledaren Christer van der Kwast har Quick delgetts misstanke om mord först sedan uppgifter från honom kunnat stämmas av mot i sammanhanget objektiva förhållanden. Sålunda har Quick enligt van der Kwast lämnat uppgifter om förhållanden i Sundsvall samma kväll Olle Högbom försvann med sådan precision att han anses knuten till orten. Känt sedan tidigare är också att Quick lett polisen till flyktingförläggningen Skullerudbakken där han påstår sig ha bemäktigat sig ett ännu oidentifierat offer.