Annons: Mediedagen 2019

Ingen gick till botten med Bjuv

De dollarmiljardärer som krossade ett skånskt brukssamhälle fanns långt bort och gömde sig bakom skatteparadis. Då blir det för avlägset och komplext för medierna i Stockholm, skriver Sören Sommelius i sin första kolumn för Medievärlden.

Medierna sätter agendan för stora delar av det offentliga politiska samtalet.

Drevet kring miljöpartiets kris följde mediernas dramaturgi. Nog ska man ta kvinnor i hand. Inte ska man umgås med turkiska Grå Vargar. Dramats huvudpersoner fanns lätt tillgängliga dag och natt i centrala Stockholm.

Det är långt från Stockholm till skånska Bjuv och ännu längre till skatteparadiset Virgin Islands, där Nomad Foods är registrerat. Företaget köpte i november 2015 Findus i Bjuv för sju miljarder bara för att i april avisera nedläggning, med mycket vaga undanflykter, som knappast rymde en tiondedel av sanningen.

Lördagen den 17 april demonstrerade 4 000 personer i Bjuv mot nedläggningen. Bland talarna fanns arbetsmarknadsminister Ylva Johansson, vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt och LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson, som dundrade:

”Fortsätt att vara arga. Vi måste få stopp på rövarkapitalismen”.

Påföljande dag togs Findusnedläggningen upp av SVT:s Agenda, programmet som säger sig fördjupa sig ”i de viktigaste händelserna i Sverige och världen” genom att sätta ”agendan för nästa veckas debatt”.

Man gjorde det på tv-sätt, genom en kort debatt mellan näringsminister Mikael Damberg

(S) och Liberalernas Jan Björklund (L).

Björklund ogillade att andra politiker ”stått och gapat på ett torgmöte i Bjuv” och började sedan gläfsa om det dåliga företagsklimatet i Sverige. Det var hans analys.

Åsikt ställdes mot åsikt utan minsta ambition till fördjupning, inte ens av någon expert som på tv-vis skulle uttolka vem som ”vunnit” debatten. Sakfrågan gick upp i rök. De Findusanställdas öde var inget för Agenda. Frågan var inte tv-mässig, därför att den är komplex och kräver fördjupning.

Det är bekymmersamt eftersom Findusnedläggningen skulle kunna ha använts som ett förstoringsglas mot tillståndet i världen. Som bekant äger 62 personer lika mycket som halva jordens befolkning. Findus ägare rör sig nära den kretsen, med åtminstone två personer som hör till USA:s tusen rikaste dollarmiljardärer, båda skamlöst förknippade med skatteparadis.

Hedgefondmiljardären Noam Gottesman, huvudägare i Nomad Foods, är USA:s 810:e mest förmögne person, enligt tidskriften Forbes. Han har byggt sin förmögenhet på arbete med Londonbaserade GLG Partners, länge ett dotterbolag till Lehman Brothers, vars konkurs satte igång den globala finanskrisen 2009.

Finanskrisen ledde till att Gottesman sålde sitt hem i London för 1,3 miljarder SEK, den då dyraste privatbostaden i London. Numera bor Gottesman i New York och räknas till en av de 200 personer i världen som investerar mest i konst.

Nedläggningen av Findus i Bjuv handlar inte om dålig lönsamhet eller överkapacitet eller långa transportvägar, som det hävdades. Den är en knäpp med fingrarna inne från den globala kapitalismens centrala rum som genom ekonomins ekokammare förvandlas till undergång i ekonomins periferi. Findus rara ärtor blir till dyr konst av Francis Bacon.

Inte nog med det. Första AP-fonden, som förvaltar svenska pensionspengar, är inblandad.

Fonden har satsat 1,4 miljarder på aktier i amerikanska Pershing Square Holdings (storägare i Nomad Foods), det är fondens enskilt största utländska aktieinnehav.

Varför ställdes – vad jag sett – aldrig frågor om det är ok att pensionspengar ska placeras i högriskföretag som skatteminimerar via skatteparadis?

Och hur i all världen kan det råka vara så att Första AP-fonden av alla världens företag satsar allra mest på just det företag som är inblandat i Findus nedläggning?

Är det rimligt att institutioner som AP-fonderna beter sig lika cyniskt vinstmaximerande som amerikanska dollarmiljardärer, utan moral och etik?

Frågorna blir bara fler och fler.

Varför är några Grå Vargar på en fest i Stockholm mer nyhetsmässiga än de dollarmiljardärer som krossar ett skånskt brukssamhälle?

Sören Sommelius

soren@sommelius.com