Annons: Mediedagen 2019

Är e-post det bästa som hänt offentlighetsprincipen?

De senaste decenniernas förflyttning från analog muntlig kommunikation till digital skriftlig är en guldgruva för alla som vill titta in bakom fasaden på myndigheter, skriver Per Hagström.

Förra året begärde en man i Finspång att få ut mejl som hade skickats mellan två chefer på kommunen. Det blev avslag. Kommunen tyckte inte att mejlen var allmänna handlingar. ”Intern e-postkommunikation kan närmast jämföras med ett telefonsamtal”, löd motiveringen. Finspångsbon gav sig inte utan överklagade till kammarrätten där han fick rätt. Domstolen skickade tillbaka ärendet med en uppmaning om att göra ”en seriös prövning”.

Visst är det så att vi numera konverserar över e-post på samma snabba och spontana sätt som vi en gång gjorde över telefon. Men i offentlighetsprincipens ögon är det helt väsensskilda företeelser. Telefonsamtalet finns oftast bara kvar som ett flyktigt minne när vi har lagt på luren, medan mejl lagras som elektroniska handlingar på en server. Och när offentliganställda mejlar i tjänsten blir dessa handlingar i många fall allmänna och offentliga.

Därför har de senaste decenniernas förflyttning från analog muntlig kommunikation till digital skriftlig dito varit så viktig för insynen. Helena Jäderblom, numera justitieråd, har rent av kallat e-post för ”en välsignelse för offentlighetsprincipen”.

Jag vet inte om hennes domarkollega, justitierådet Margit Knutsson, håller med. Knutsson bröt sin tystnadsplikt när hon mejlade ett utkast till en dom till en kompis. Sedan raderade hon mejlväxlingen för att undvika, som hon skrev, ett ”Knutssongate”. Men vad hjälpte det när någon listig typ på Domstolsverkets IT-avdelningen kunde återskapa hela klabbet. Mejlen blev en del av förundersökningen mot Knutsson och när den blev offentlig kunde nyhetssajten Dagens juridik citera ordagrant ur vännernas förtroliga korrespondens om en ännu icke meddelad dom.

Det är just mejlets informella karaktär som gör den till en sådan guldgruva för alla som vill titta in bakom fasaden på myndigheterna och se vad som verkligen händer där inne.

Det är inte bara journalister som vill förstås. Enskilda medborgare begär i allt högre utsträckning ut mejl när de misstänker att det pågår saker i deras ärenden som inte framgår av den officiella dokumentationen.

Självklart missbrukas den här möjligheten också. Rättshaverister, som vill hämnas någon upplevd oförrätt, drar sig inte för att begära ut allt som någon stackars tjänsteman har i mejlkorgen. Sedan får han eller hon ägna dagar åt att sortera bland allmänna och icke allmänna handlingar.

Insynen har ett pris, ja visst, men också viktiga förtjänster. Jag tänker på när generaldirektören för dåvarande Folkhälsoinstitutet, Sarah Wamala, skrev att myndigheternas rekommendationer kring kvinnors alkoholkonsumtion saknade vetenskapligt stöd, men att det var för känsligt att ändra på dem. ”Det skulle skapa starka reaktioner bland såväl praktiker som politiker”, som det stod i mejlet som snappades upp av Aftonbladet. Eller när mejl som Dagens Nyheter begärde ut visade hur två centralt placerade tjänstemän inom Polisen planerade middagar, utlandsresor och drinkar med en av myndighetens leverantörer, mitt under en pågående upphandling. Några dagar efter att leverantören hade kammat hem mångmiljonkontraktet kom det ett nytt mejl till tjänstemännen: ”Skulle det passa herrarna att äta en bit mat torsdagen den 18 maj på kvällen?”. ”Ja tack”, svarade de.

 

Per Hagström

Inlägget är urpsrungligen publicerat på utgivarna.se. Per Hagström är redaktör för allmanhandling.se och Öppenhetsforum på utgivarna.se. Han är jurist och journalist. Vid sidan av uppdraget för Utgivarna arbetar han som reporter på Polistidningen. I sin blogg kommer han att skriva krönikor om offentlighetsprincipen.

Så vann Anita mot Norrlandskommunen

När tjänstemännen hänvisar till luddiga begrepp är det bra att veta vad reglerna säger och vad man är ute efter för att få rätt, skriver Per Hagström.

Vi har fått in över 200 frågor till Utgivarnas Öppenhetsforum sedan starten våren 2017. Första frågan kom från Johan som undrade om ett kommunalråds Facebookkonto omfattas av offentlighetsprincipen. Sedan har det rullat på med föräldrar som vill ha ut dokumentation från sina barns skolor, offentliganställda som vill ha ut lönelistor och nyhetsjournalister som tycker att kommunen slarvar med diarieföringen.

Jag försöker svara efter bästa förmåga men det är sällan jag får veta hur det går för frågeställarna sedan. Desto roligare när Anita återkom till forumet ett par månader efter vår första kontakt:

”Tack för hjälpen! Jag följde dina råd. Domen blev att körjournalen var allmän handling.”

Anita är en bekymrad skattebetalare i en Norrlandskommun som har fått tips om att kommunala tjänstebilar, med tillhörande bensinkort, har använts för privata resor. Mot den bakgrunden ville Anita titta på körjournalen för en av dessa bilar, det vill säga dokumentet där föraren ska fylla i sådant som mätarställning, körsträcka och syftet med resan.

Det ansvariga kommunalförbundet kunde ha använt den gamla klyschan ”vi välkomnar en granskning”, och lämnat ut journalen till Anita, men avslog i stället med motiveringen att journalen var ”ett pågående arbetsmaterial”. Begreppet ”arbetsmaterial” finns inte lagen men är populärt bland tjänstemän som tycker att det är obehagligt när allmänheten kommer och snokar bland myndighetens handlingar. Tack och lov är det inte myndighetens subjektiva bedömning av en handlings status som avgör om den är allmän eller inte. Det finns objektiva kriterier i tryckfrihetsförordningen och det var ett sådant jag pekade på i mitt svar till Anita:

”Om jag begärde ut körjournaler skulle jag nog argumentera för att de är allmänna handlingar enligt regeln i 2 kap. 7 § 2 st 1 p tryckfrihetsförordningen, alltså den regeln som gäller diarium, journal eller annan förteckning som förs fortlöpande”.

Anita bestämde sig för att överklaga kommunalförbundets beslut till kammarrätten. Men att hitta rätt paragraf att åberopa är bara halva jobbet. Man måste också ta reda på alla fakta om den önskade handlingen. Hur har den uppstått? Vad har den använts till? Och var förvaras den nu? Det kan vara nog så svårt att ta reda på, om man har att göra med en motsträvig myndighet. Men det är sådant som måste klargöras om domstolen ska kunna bedöma handlingens status. Och man ska inte tro att kammarrätten lägger särskilt många knop på att göra egna utredningar.

Anita gjorde sin research grundligt, redogjorde för alla fakta i sitt överklagande och lyckades övertyga kammarrätten. Domstolen gick på hennes linje och konstaterade att körjournalen är en allmän handling som ska lämnas ut i offentliga delar.

Per Hagström

Inlägget är urpsrungligen publicerat på utgivarna.se. Per Hagström är redaktör för allmanhandling.se och Öppenhetsforum på utgivarna.se. Han är jurist och journalist. Vid sidan av uppdraget för Utgivarna arbetar han som reporter på Polistidningen. I sin blogg kommer han att skriva krönikor om offentlighetsprincipen.