Kommer Medieutredningen att föreslå ett nytt medieetiskt system?

På måndag överlämnar utredaren Anette Novak Medieutredningen till kulturminister Alice Bah Kuhnke. Jag hoppas att frågan om nytt ett gemensamt medieetiskt system finns med.

Det har gått 18 månader sedan Utgivarna lämnade sin hemställan till kulturdepartementet, där vi begär att man ska utreda förutsättningarna för ett nytt medieetiskt system.

I 18 månader har vår begäran legat på kulturdepartementets bord. Inget har hänt. Därför står nu hoppet till att Medieutredningen adresserar frågan och att det därmed skulle kunna hända något i denna för medierna – och publiken – angelägna fråga.

Medieutredningen har ju tidigare tagit upp frågan i en promemoria till kulturdepartementet, där man listade 17 punkter som man anser bör utredas inför nästa tillståndsperiod för public service.

Där skrev Medieutredningen:

”För att förenkla för medborgarna bör det utredas om dagens pressetiska system ska ersättas med ett självreglerande medieetiskt system som omfattar även SR, SVT, UR samt TV4 i de delarna som berör de programrelaterade villkoren om opartiskhet, saklighet, respekt för den enskildes privatliv, genmäle och beriktigande.”

Medieutredningen hänvisade också till Utgivarnas begäran om utredning:

”Enligt Medieutredningen är det är angeläget att Utgivarnas förslag behandlas, om inte förr så av den kommande utredningen om de offentligt finansierade medierna eftersom Granskningsnämndens uppdrag berörs.”

Utgivarna har i sin hemställan till kulturdepartementet pekat på en möjlig väg framåt. Vi vill att man utreder möjligheten att ändra dels i villkoren i sändningstillstånden för Sveriges Television, Sveriges Radio, UR och TV4 och dels i den så kallade villkorslistan i Radio- och tv-lagen.

Dessa ändringar skulle möjliggöra en utvidgning och förstärkning av det press- och medieetiska systemet. Ett system där man, vilket är risken i dag, skulle undvika såväl dubbelprövning som ingen prövning alls.

I branschtidningen Resumé svarade jag tidigare i veckan på frågan om vilka förväntningar jag hade på Medieutredningen. Mitt svar: att frågan om ett nytt medieetiskt system finns med.

På måndag vet vi om – och i så fall hur – den finns med när Anette Novak presenterar ”En mediepolitik för framtiden”.

 

Texten har också publicerats på Utgivarna.se 

Journalisters säkerhet – en fråga för Gävle tingsrätt och säkerhetsrådet

Journalisters möjlighet att göra sitt jobb är avgörande för ett demokratiskt samhälle. Därför är frågan om journalisters säkerhet så viktig – i såväl tingsrätten i Gävle som i FN:s säkerhetsråd.

I dag är det rättegång i Gävle. En man står åtalad för att ha dödshotat Gefle Dagblads chefredaktör Anna Gullberg.

Det är vardagen för svenska journalister och publicister. Varje dag året om hotas eller trakasseras journalister. Och hoten har ökat i omfattning varje år de senaste åren.

Men det är inte en acceptabel vardag. Hot mot journalister måste lagföras.

Därför ska det bli intressant att se hur rättegången i Gävle utvecklas. Hotet mot Anna Gullberg framfördes i samtal med polisen. Åtal väcktes också ganska snart. Den åtalade mannen förnekar dock brott.

Att den som hotar en journalist åtalas och döms är en viktig signal. Hot mot journalister måste avslöjas, uppmärksammas och fördömas.

Fri och oberoende journalistik är själva grunden i ett demokratiskt samhälle. Ett hot mot en journalist är därför ett hot mot demokratin.

Det gäller i Gävle och det gäller i Afghanistan.

Därför har Utgivarna skrivit till utrikesminister Margot Wallström med begäran om att Sverige ska driva frågan om ett speciellt sändebud för journalisters säkerhet i FN.

Brevet överlämnades till Margot Wallström i onsdags.

I brevet skriver vi bland annat:

”Varje vecka dödas en journalist. Så har det varit de senaste tio åren – och så ser det ut i dag. Reportrar utan gränser berättar på sin internationella hemsida att 787 journalister har dödats sen 2005.

Frågan om journalisters säkerhet är en viktig och angelägen fråga. Propaganda och desinformation kan endast avslöjas av journalistisk närvaro och fri och oberoende journalistik.

Samtidigt har det aldrig varit svårare att bevaka konflikterna i världen. Och det har aldrig varit farligare. Men att sluta bevaka oroliga områden är inget alternativ.

När Sverige nu tar plats i FN:s säkerhetsråd, dessutom med ordförandeklubban i sin hand, finns en unik möjlighet att på ett kraftfullt sätt försvara demokrati och yttrandefrihet.

FN bör utse ett speciellt sändebud för journalisters säkerhet.”

 

Texten har också publicerats på Utgivarna.se 

Nu måste PTS agera mot Telias kampanj med Facebook

Det är hög tid att Post- och telestyrelsen (PTS) agerar mot Telias samarbete med Facebook. PTS inledde en granskning redan i maj. Med stöd av riktlinjerna kring hur reglerna om nätneutralitet ska tolkas kan nu ärendet avslutas, skriver Utgivarnas vd Per-Anders Broberg.
Ni kanske kommer ihåg bakgrunden?

Den 30 april fick vi en ny EU-förordning om nätneutralitet som gäller inom hela EU. Nätneutralitet bygger på principen att all trafik ska behandlas lika oavsett användare, mottagare, plattform eller innehåll.

Några dagar innan det nya regelverket trädde i kraft presenterade Telia ett samarbete med Facebook som gick ut på att Facebooks tjänster distribuerades gratis för Telias användare till skillnad mot innehållet från andra medieföretag. Det innebär att när din surfpott i mobilen tagit slut, och internet stängs ned, kan du läsa nyheter på Facebook men du kommer inte åt de svenska medieföretagens hemsidor.

27 företrädare för svenska medieföretag reagerade – och menade att detta var en direkt attack mot nätneutraliteten och något som i förlängningen riskerar svenska mediers möjligheter att nå ut till publiken.

Den svenska tillsynsmyndigheten Post- och telestyrelsen inledde en granskning av Telias erbjudande – men sedan har inget hänt.

Nu är det dags!

Det europeiska samarbetsorganet BEREC (Body of European Regulators for Electronic Communications) har nämligen tagit fram riktlinjer för hur reglerna om nätneutralitet ska tolkas och tillämpas.

Ett utkast presenterades i början av sommaren och efter en allmän konsultation är nu riktlinjerna klara. Dessa riktlinjer ska utgöra en vägledning för de nationella tillsynsmyndigheter som ska pröva om reglerna för nätneutralitet efterföljs.

I dessa riktlinjer bör alltså Post- och telestyrelsen ha fått det verktyg man behöver för att kunna ta ställning till Telias samarbete med Facebook. Och en snabb genomläsning av det 45 sidor långa dokumentet ger publicisterna hopp.

I slutdokumentet påpekas det nämligen specifikt att en typ av särbehandling som strider mot kravet på nätneutralitet är just ett så kallat zero-rating-erbjudande, där all annan surf blockeras utom den som ingår i erbjudandet.

Alltså precis det Telias Facebook-kampanj handlar om.

Texten har också publicerats på Utgivarna.se 

Därför måste hoten mot journalister och medier lagföras

Svenska medier hotas och trakasseras varje dag. Det visar Utgivarnas årliga undersökning om hot och trakasserier mot medier. De senaste dagarna har vi dessvärre sett flera exempel på detta, skriver Utgivarnas vd Per-Anders Broberg.

Häromveckan: Upsala Nya Tidning rapporterade om en dom i hovrätten där tre personer som stått åtalade för brutalt människorov frias. I samband med publiceringen hörde några personer av sig till tidningen och krävde att texten skulle plockas bort. När UNT meddelade att artikeln ska ligga kvar hotades redaktionen: ”Så ni vägrar, ni tänker inte ta bort den? Då får ni skylla er själva, ni får se”

Hotet har polisanmälts.

I onsdags: Två journalister från SVT:s Uppdrag Granskning hotades med kniv när de ska träffa en man som de tidigare stämt möte med i Karlskrona.

Händelsen är polisanmäld.

I går: En fotograf på Nerikes Allehanda i Örebro hotades av en AIK-supporter i samband med att hon bevakade uppladdningen inför Örebro SK-AIK i fotbollsallsvenskan. När hon ska fotografera supportrarna kommer en person fram och säger att hon inte får plåta dem.

”Kameran kommer att bli sönderslagen om du plåtar oss” sade supportern. ”Jag ska se till så att du inte tar några bilder, för din egen skull.”

Händelsen kommer att polisanmälas.

Publicisterna på Upsala Nya tidning, Uppdrag Granskning och Nerikes Allehanda tar hoten på allvar. Hoten polisanmäls. Och i samtliga fall har man även rapporterat om hoten.

”Vi ser mycket allvarligt på detta. Journalister måste kunna utföra sitt arbete utan att bli hotade”, säger Nils Hanson, ansvarig utgivare på Uppdrag Granskning.

”Man försöker inskränka på yttrandefriheten genom att försöka hindra våra medarbetare från att fotografera”, säger Anders Nilsson, chefredaktör på Nerikes Allehanda.

”Därför är det så viktigt att bilda front mot dem som hotar och trakasserar. Vänj dig aldrig vid hot”, skriver UNT:s publisher Charlotta Friborg.

Hoten mot journalister ökar i omfattning. Utgivarna presenterade sin årliga undersökning om hot och trakasserier mot medierna i somras. Det var tredje året i rad undersökningen gjordes. Undersökningen visar att allt fler redaktioner hotas, att antalet hot ökar och att hotbilden förstärks.

Det är förstås en oacceptabel utveckling.

Den 16 september är det rättegång i Gävle. En man står åtalad för att ha dödshotat Gefle Dagblads chefredaktör Anna Gullberg. Det är en viktig rättegång. Ett hot mot en journalist är nämligen ett hot mot demokratin.

Utgivarna kommer därför fortsätta att påminna polis, åklagare och politiker om att hoten mot journalister måste prioriteras. Förre överåklagararen Sven-Erik Alhem kommenterade bilbränder i TV 4:s Nyhetsmorgon häromdagen. Han sade:

”En enda lagföring kan medföra en positiv effekt.”

Detsamma gäller hot mot journalister.

Texten har också publicerats på Utgivarna.se 

Dags att få se effekterna av polisens arbete

Rikspolischef Dan Eliasson har replikerat på debattartikeln från Utgivarnas vd Per-Anders Broberg som är nöjd med svaret. Även om det mest handlar om en upprepning av tidigare löften.

För en vecka sen skrev jag ett debattinlägg på DN Kultur med anledning av Utgivarnas nya undersökning om hot mot medierna. Rubriken: ”Utredningar av hot mot journalister måste prioriteras”.

I dag svarade rikspolischefen Dan Eliasson på DN Kultur. Rubriken: ”Vi tar journalisthoten på stort allvar”.

Rubrikerna på de båda debattinläggen är förutsägbara. Utgivarna vill att hoten prioriteras, rikspolischefen tar hoten på stort allvar. Förstås.

Därför är det bra att rikspolischefen även upprepar de utfästelser han gjorde för ett drygt år sen. Och det är bra att man nu ”skjutit till stora resurser för att skapa särskilda utredningsgrupper”. Det är bra att ”alla polisregioner också på olika sätt har stärkt sin förmåga” och att man ”genomfört interna utbildningar”.

Nu ser vi fram mot effekterna.

För även om rikspolischefen menar att man ska vara försiktig med att koppla antalet dokumenterade hot till hur prioriteten av hoten ser ut hos polisen, så speglar Utgivarnas undersökning den verklighet medierna och dess medarbetare befinner sig i:

• Antalet medieredaktioner som hotas ökar i omfattning.

• Hoten blir fler.

• Hotbilden förstärks.

Och jag vågar nog lova att detta inte beror på en ökad medvetenhet hos medierna. Hot och trakasserier är dessvärre något som funnits i journalisters och publicisters medvetenhet länge.

Däremot är jag övertygad om att mängden hot hänger ihop med hur hoten prioriteras hos polis och åklagare. Antalet brott som anmäls, utreds, åtalas och leder till fällande dom har en påverkan på utvecklingen.

Och ur det perspektivet har inte hot mot journalister prioriterats. Det arbete som rikspolischefen initierat är, som jag tidigare påpekat, både önskvärt och vällovligt. Men vi har en bra bit kvar tills vi ser effekterna av det arbetet.

”När allt är sagt och gjort, är mer sagt än gjort”, heter det.

Just därför kommer jag fortsätta påminna polis, åklagare och politiker om att hoten mot journalister måste prioriteras.

Texten är också publicerad på Utgivarna.se.

 

Polisen måste prioritera hot mot mediehusen

En ny undersökning visar att hoten mot journalister ökar. Polis och åklagare måste prioritera hoten mot mediehusen, skriver Utgivarnas vd Per-Anders Broberg.

I förra veckan åtalades en man för att ha riktat dödshot mot Gefle Dagblads chefredaktör Anna Gullberg.

Hoten framfördes i ett telefonsamtal med en polischef tidigare i år.

Mannen säger sig inte minnas samtalet, anser sig inte ha uttalat något hot och om det har uppfattats som ett hot har det blivit något missförstånd.

Anna Gullberg-exemplet är ganska vanligt när det gäller misstankar om olaga hot mot journalister och publicister.  Den misstänkte minns inte eller har inte haft för avsikt att hota någon.

Men Anna Gullberg-exemplet är samtidigt ganska ovanligt. Det har utretts och lett till åtal.

Utgivarna har för tredje året i rad undersökt omfattningen av hot, trakasserier och våld mot mediehusen och dess medarbetare.

Resultatet:

• Antalet medieredaktioner som hotats har ökat i omfattning.

• Hoten har blivit fler.

• Och mediehusen anser att hotbilden har förstärkts.

Det är en oroande utveckling. Särskilt med tanke på att rikspolischefen Dan Eliasson, redan när han tillträdde sin tjänst den 1 januari 2015, omedelbart uppmärksammade hoten mot våra opinionsfriheter – och konstaterade att det var en allvarlig utveckling. Dan Eliasson talade om att stärka förmågan till skydd för samhällets grundläggande fri- och rättigheter. Däribland medieredaktionerna.

Dessvärre visar Utgivarnas undersökning att inte mycket har hänt.

• Nästan hälften av redaktionerna i Utgivarnas undersökning har fått ta emot hot en eller flera gånger det senaste året. Det är en ökning jämfört med tidigare undersökningar.

• Enkäten dokumenterar minst 147 hottillfällen det senaste året. Det är en ökning med tidigare undersökningar.

• På en majoritet av de hotade redaktionerna har medarbetare upplevt otrygghet i sitt jobb som en följd av allvarliga hot. Mer än hälften av redaktionerna har medarbetare som känt otrygghet i hemmen.

Detta är naturligtvis en oacceptabel utveckling som måste bromsas.  Hot mot journalister måste prioriteras. Polisen måste frigöra resurser att utreda hoten och se hoten i ett större sammanhang. Åklagare måste använda de lagutrymmen som finns.

Dessvärre är den allmänna bilden i dag att det är ok att hota och trakassera journalister och publicister. Anmälningar avskrivs, förundersökningar läggs ned. Den som anmäler hot har väldigt liten tilltro till att något ska hända. I de fall där det leder till åtal tar det ofta väldigt lång tid. Utredningen är helt enkelt inte prioriterad.

Anna Gullberg-exemplet är också ovanligt på det viset att åtal väcktes mindre än tre månader efter att hotet framfördes. En reporter på Upsala Nya Tidning hotades under julhelgen 2014. Åtal väcktes drygt ett år senare – trots att utredningsarbetet var ganska enkelt.

Det ger en bild av att brotten inte är så prioriterade som Dan Eliasson säger sig vilja att de ska vara.

Fotnot: Utgivarnas undersökning ”Hot och hat – så påverkas medierna. Rapport 2016:1” kommer att presenteras i sin helhet på Utgivarnas seminarium i Almedalen.

Texten har tidigare publicerats i Dagens Nyheter.

Arrangören ansvarig för fotbollsattacken

I går misshandlades en journalist på pressläktaren på Tele2 Arena. Ansvaret ligger hos arrangören. Händelsen hade kanske inte ens inträffat om arrangören lyssnat på medierna redan för två år sen menar Utgivarnas vd Per-Anders Broberg.

Det var under gårdagens fotbollsderby mellan Hammarby och Djurgården som en TV4-journalist attackerades. Journalisten satt och arbetade när en supporter tog sig in på pressläktaren och slog journalisten i ansiktet.

Det är andra gången på kort tid som en journalist attackeras i samband med fotbollsbevakning. Häromveckan var det en fotograf på Nerikes Allehanda som attackerades under uppdrag i samband med fotbollsmatchen mellan Örebro SK och Djurgården.

Utgivarna gör årliga undersökningar om hot och trakasserier mot medierna. Hoten ökar i omfattning. Jag är dock säker på att när det gäller sportjournalister finns det dessutom ett stort mörkertal, inte minst vad det gäller näthat.

Det är emellertid inte vanligt att hot övergår till våld. När det sker måste det tas på allvar. 

Det är förstås helt oacceptabelt att ge sig på journalister som är på plats för att utföra sitt uppdrag. Det är allvarligt i sig men ytterst ett hot mot pressfriheten och vår demokrati.

Det är också allvarligt att inte arbetsförhållandena på fotbollsarenorna är bättre och säkrare än att gårdagens incident kan inträffa. Klubbarna måste helt enkelt ta ansvar för mediernas säkerhet. Gårdagens händelse hade inte behövt ske.

På Tele2 Arena fungerade inte säkerheten. Varför? Derby, storpublik, högriskmatch – ändå kan en journalist som arbetar på pressläktaren attackeras av en påverkad supporter? Var fanns avspärrningarna? Vakterna? 

Stockholms Sportjournalisters Klubb, SKS, hade redan för två år sen synpunkter på säkerheten och arbetsförhållandena för medierna på den nybyggda arenan. SKS har försökt ha en dialog med klubbarna, men uppenbarligen har det inte lett någonstans.

I går gjorde SKS tillsammans med Svenska Sportjournalistförbundet, SSF, följande uttalande:

”SKS och SSF har vid tidigare tillfällen påtalat för Djurgården, Hammarby och AIK att pressplatserna på Tele 2 Arena och Friends är helt öppna och saknar tydliga avgränsningar. Det saknas också vakter.

I halvtidsvilan under måndagens derby mellan arrangören Djurgården och Hammarby gick en våldsam supporter till fysiskt angrepp mot en arbetande journalist inne på pressläktaren. Det dröjde flera minuter innan en civilpolis kom till undsättning.

Det är naturligtvis en ohållbar situation att obehöriga personer kan kliva rakt in på pressläktaren. Det är också en oacceptabel arbetsmiljö för de journalister som rapporterar om Stockholmsfotbollen.

Vi hoppas att Djurgården, Hammarby och AIK kan möta oss i en dialog kring hur vi får tydligt avgränsade pressläktare samt vakter, inte bara under derbyn utan samtliga elitfotbollsmatcher.”

Ett möte med klubbarna borde inte behöva vara ett önskemål. Det är ett krav. Klubbarna måste ta ansvar för mediernas arbetsförhållanden på arenorna.

Texten är också publicerad på Utgivarna.se

Prata inte bara it-hot med ministrarna

I dag träffar ministrarna Anders Ygeman och Alice Bah Kuhnke företrädare för stora svenska nyhetsmedier. Anledningen är överbelastningsattacken i lördags kväll. Men – det är bara ett av flera hot mot fri och oberoende journalistik. Därför är det viktigt att mötet inte bara handlar om it-attacken i lördags kväll.

Näthat, hot och trakasserier mot journalister eller överbelastningsattacker – de har alla ett och samma syfte: Att tysta det fria ordet.

Attacken i lördags kväll innebar att Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet, Expressen, Dagens Industri, Sydsvenskan och Nerikes Allehanda med flera inte kunde fullgöra sitt uppdrag.

Anders Ygeman och Alice Bah Kuhnke var snabbt ute och fördömde det inträffade:

”Djupt oroande attack mot media och det fria ordet ikväll. Polisen har inlett en utredning och regeringskansliet följer läget noga samt håller mig och regeringen uppdaterade. Det här visar på behovet av att utveckla svensk IT-säkerhet”, twittrade Anders Ygeman.

Kulturminister Alice Bah-Kuhnke skrev:

”Vad som har hänt är lika oacceptabelt som oroväckande. Våra grundlagsstadgade friheter; tryckfriheten, yttrandefriheten, mötes-, demonstrations-, förenings- och religionsfriheten, är och förblir något av det dyrbaraste vi har. Vi måste skydda dom, med kraft!”.

Tryckfrihetsförordningen firar 250 år i år. Samtidigt är svenska nyhetsmedier mer hotade än någonsin. En näthatsutredning har utrett behovet av ett stärkt skydd för hat och hot på nätet. Utgivarnas undersökningar de senaste åren visar att hoten mot journalister ökar. En överbelastningsattack placerade svenska mediekonsumenter i medieskugga under lördagskvällen.

Medierna måste förstås själva säkra sin utgivning. Men det är också viktigt för ett demokratiskt samhälle att medierna ges möjlighet att utföra sitt uppdrag.

Hotar du en journalist ska du dömas för olaga hot eller brott mot medborgerlig frihet. Förstör du ett tryckeri ska du dömas för skadegörelse. På samma sätt måste den eller de som överbelastar en sajt också ställas inför rätta och lagföras.

I skenet av rapporteringen om överbelastningsattacken har det uppstått en diskussion om mediernas backup-lösningar. Och visst, frågan om alternativa publiceringskanaler i krislägen är intressant och viktig, men bara för att du kan springa från dörr till dörr och berätta vad som hänt betyder det inte att samhället kan negligera en överbelastningsattack mot nyhetsmedier lika lite som ett sprängt tryckeri.

Därför är Anders Ygemans och Alice Bah Kuhnkes initiativ en viktig markering. Men mötet i dag får alltså inte bara handla om överbelastningsattackerna. Frågan måste in i ett större sammanhang. Att försöka tysta medier – oavsett om det handlar om näthat, hot mot journalister eller överbelastningsattacker – är helt oacceptabelt. Nu handlar det om att säkerställa möjligheten för fria och oberoende nyhetsmedier att publicera och informera. 

Det handlar om allmänhetens rätt till information.

Texten är också publicerad på Utgivarna.se.

 

Politiker – dags att vakna igen!

BLOGG Ni har läst det förut. Ett lagförslag som hotar den undersökande journalistiken.
Nu är det dags igen.

Promemorian heter ”Några frågor om offentlighet och sekretess” (DS 2016:2) och i denna föreslås bland annat personnummer på offentliganställda bli hemliga.

15 grävande journalister skrev om detta på DN Debatt i helgen och påpekade i sitt inlägg, att med en sådan lagändring kommer många missförhållanden i framtiden inte att kunna avslöjas.

I debattinlägget konstaterar de att ”konsekvenserna för den granskande journalistiken i Sverige riskerar att bli allvarliga”.

Vi kan bara instämma. 

Men tyvärr är inte detta något nytt. Tvärtom. Inskränkningar i offentlighetsprincipen.  Förslag till EU-direktiv. Lagar och förordningar. Svenska publicister har bara under det senaste halvåret fått se allt fler hot mot den granskande journalistiken.

Utgivarna skrev på DN Debatt i november i fjol när ett nytt EU-direktiv mot affärshemligheter arbetades fram. Förslaget innehöll formuleringar som skulle begränsa möjligheterna till undersökande journalistik.

Och vi agerade när en ny domstolsdatalag skulle antas. En kommentar till själva lagtexten skulle kunna försämra möjligheten till en seriös granskning av domstolarnas verksamhet.

Båda förslagen stoppades. 

Andra gånger har det inte gått lika bra. 

Offentlighetsprincipen är en av grundstenarna i den svenska demokratin. Så här står det på regeringens hemsida:

”Offentlighetsprincipen är central i den svenska rättsordningen. Den innebär att allmänheten, ofta enskilda individer och företrädare för media, har rätt till insyn i och tillgång till information om statens och kommunernas verksamhet.”

Ändå ett nytt förslag, ändå en ny begränsning.

Justitiedepartementet skriver i promemorian att förslaget om utvidgad sekretess har föregåtts av ”en noggrann avvägning mellan insynsintresset och sekretessintresset” och konstaterar att ”mediernas möjlighet att fullgöra en samhällskritisk rapportering grundad på sakuppgifter och bedömningar i allmänna handlingar får alltjämt anses vara tillgodosedd i tillräcklig utsträckning.”

De grävande journalisterna på DN Debatt:

”Vi är förvånade över den slutsatsen. Har justitiedepartementet frågat journalister hur personnummer används i samhällskritisk rapportering? Nej, medger ansvarig tjänsteman på departementet. Underlaget för promemorian består av myndigheternas framställningar om mer sekretess. Och där hittar man så klart inga argument för bibehållen insyn.

Tillgången till myndighetsanställdas personnummer är i många fall helt avgörande för journalistiska granskningar. Dagens Nyheter avslöjade år 2013 att minst 97 personer som är dömda för sexualbrott arbetar med barn på svenska skolor. Bland fallen fanns förskolelärare som har dömts för barnpornografibrott och lärare som tidigare har begått sexuella övergrepp mot elever. Granskningen, som belönades med journalistpriset Guldspaden, byggde på att kommunerna lämnade ut listor över personnummer på anställda som sedan kontrollerades mot domar. Efter 2017 skulle denna typ av missförhållanden inte gå att avslöja.

Ett annat exempel är Göteborgs-Posten som år 2011 kunde visa att 51 av 172 professorer vid Göteborgs universitet hade extraknäck vid sidan av som de inte rapporterade till arbetsgivaren. Flera medier har de senaste åren också avslöjat hur offentliganställda i chefsposition gett sina barn gräddfil till sommarjobb.

Dessa granskningar skulle bli betydligt svårare och i vissa fall helt omöjliga att genomföra om den föreslagna sekretessen gick igenom. Personnummer är oumbärliga som nycklar till de offentliga registren. Och med hjälp av dem kan man avslöja tjänstemän som sitter på dubbla stolar, som inte redovisat sina bisysslor, som upphandlat tjänster från närståendes bolag, ljugit om sin utbildning och mörkat sitt brottsregister.”

Kan viktig och angelägen undersökande journalistik exemplifieras bättre? 

Eller för att använda promemorians språkbruk: 

Kan en samhällskritisk rapportering alltjämt anses vara tillgodosedd i tillräcklig utsträckning om inte dessa granskningar kan göras?

Politiker, det är dags att stå upp för den undersökande journalistiken!

Texten är också publicerad på Utgivarna.se.

Prioritera trovärdigheten!

Det tog ett år för polisen att utreda hoten mot en journalist på UNT. Om rättsväsendet ska visa att de ser med allvar på dessa frågor måste utredningsarbetet prioriteras. Annars riskeras trovärdigheten, menar Utgivarnas vd Per-Anders Broberg.

Rättegång i dag i Uppsala tingsrätt. Den inleds 14.30 i eftermiddag. En reporter på Upsala Nya Tidning har hotats. En man i 45-årsåldern står åtalad för olaga hot. Han har erkänt gärningen.

En vanlig dag på jobbet för många journalister. Inte att den person som hotar en journalist ställs inför rätta, men just hotet, hatet, trakasserierna, har blivit en del av journalistens vardag.

Upsala Nya Tidnings publisher, Charlotta Friborg, skrev härom veckan under rubriken ”Så här låter dödshot mot en journalist” om hoten mot en av hennes medarbetare.

”Känsliga läsare varnas. Nedan återges en del av innehållet i de hot som en UNT-medarbetare mottog efter en krönika om migrationsfrågor. Någon vacker läsning väntar inte nedan. Men ibland måste vi visa upp det avskyvärda för att man ska förstå.

’Döööööö. Jag vill knulla sönder dig med mitt vapen, du ska dö. Får jag spruta dig med urin i käften? Du ska dö negervän. Räcker det eller ska jag själv komma och skära din kuk? Sieg heil ditt jävla judesvin. Annars gasar vi dig ditt as. Hit men inte längre för då sprättar vi upp skiten från fitta till hals.’”

Hoten mot UNT-reportern polisanmäldes. Det tog ett år för polis och åklagare att ta emot anmälan, utreda, förhöra och väcka åtal. Hoten kom julhelgen 2014. I dag, den 19 februari 2016, är det rättegång.

Djävulen sitter i detaljerna. Det är lätt – och viktigt! – att prata högt och tydligt efter attacken mot tidningen Charlie Hebdo i Paris i januari 2015, eller efter planerna på en attack mot Jyllands-Posten i Köpenhamn 2010.

Men det UNT-reportern fick ta emot efter en krönika julhelgen 2014, det är reporterns vardag. Knappt 500 ord, drygt 2 000 tecken, publicera – och sen en mängd hatiska mejl under 50 minuter, från och och samma person, i din mejlkorg.

Frilansjournalisten Rebecka Bohlin är aktuell med en bok ”Tackla hatet” (Ordfront). I boken berättar hon om hoten, hatet, trakasserierna som journalister får ta emot. Och hon resonerar kring vad man kan göra – vad är redaktionens ansvar och vad är samhällets?

Det är en angelägen diskussion. De grövsta hoten är en sak, men även de systematiska, den ständigt pågående flod av hatiska kommentarer som kan skölja över en reporter, riskerar över tid att sparka undan benen för angelägen, granskade journalistik eller åsikter i svåra och kontroversiella ämnen. 

Utgivarna undersöker årligen hoten mot mediehusen och dess medarbetare. Snart är det dags igen. För tredje året.

De tidigare kartläggningarna är dyster läsning. För ett år sen kunde vi berätta följande:

• En av tre redaktioner hade hotats det senaste året.

• Mer än 300 hot eller trakasserier hade riktats mot medierna de senaste tolv månaderna. Det betyder ett om dagen!

• Två av tre mediechefer menade att hotbilden mot redaktionerna hade förstärkts under de senaste åren.

Hoten måste polisanmälas, anmälningarna utredas och olagliga hot lagföras. Utgivarna har tidigare kritiserat domstolen för att man inte använder de lagutrymmen som faktiskt finns när det gäller just hot mot medier och dess medarbetare. I utredningen ”Integritet och straffskydd” som Gudrun Antemar presenterade den 3 februari finns bland annat förslag på ett nytt brott – olaga integritetskränkning – och att hatiska kommentarer ska kunna straffas som ofredande.

Det tog det över ett år för polisen att utreda hoten mot UNT-reportern. Ett sätt att visa allvar är förstås att tillsätta resurser för att utreda brotten noggrant och skyndsamt. Det som tycks vara en prioriteringsfråga i dag blir till slut en trovärdighetsfråga för polis och åklagare, för rättsväsendet och samhället.

Texten har också publicerats på Utgivarna.se.