SVT och DN måste tänka om

Medieföretagen fortsätter att springa parallellt när de istället borde hjälpas åt. Ett utökat samarbete mellan stora och små aktörer gynnar såväl företagen som journalistiken. Det menar Peo Wärring.

DN öppnar upp ett nytt nätverk av journalister på 23 orter och Sveriges Television startar redaktioner i landsbygden. Först ut var Övertorneå för några veckor sedan. När jag hör detta ställer jag mig bara en fråga, varför är det så förtvivlat svårt att samarbeta inom mediebranschen?

Det kvittar vad det handlar om. Samarbete verkar vara den sista lösningen. Annons- och reklamsamarbete är ytterst svårt att få till. Ingen vill samarbeta med de framgångsrikaste medieföretagen i världen, Google och Facebook, som i stället betraktas som fienden. Att gemensamt få till en prenumerationstjänst där man för en fast månadskostnad får läsa vilka digitala tidningar och nyhetssajter man vill verkar vara otänkbart.

För ganska många år sedan lyssnade jag tillsammans med ledningarna för de flesta mediehus i Sverige på Robert G. Picard, då gästprofessor i medieekonomi vid Jönköping International Business School. Han tog ära och heder av medieföretagens ledningar för total brist på insikt i vad som behövdes. Det var två saker han särskilt pekade ut, bristen på förståelse för innovationer och förståelse för behovet av samarbete. Vi tittade alla lite oroligt på varandra och log och på kaffepausen skrattade vi och bortförklarade Picards kritik.

Nu när jag tänker tillbaka måste jag nog säga att han i allt väsentligt hade rätt. Mediehusen, eller tidningshusen som det fortfarande kallades då, var kungar i sin stad. I mitten en riktig tidningsborg och sedan en virtuell mur runt hela spridningsområdet. Innanför den skötte varje tidningshus sig själv. Samarbeta, varför då? Vi klarar oss bra och ska det samarbetas ska det ske på våra villkor, ingen annans! Så tyckte alla då. Jag vet inte hur många hundratals miljoner kronor som lagts ner i tid och pengar i olika projekt kring samarbeten som givetvis aldrig blivit något.

Och nu agerar riksmedia på samma sätt. När vi läser om att DN och SVT ska ut i landsorten på egen hand undrar jag varför man inte försöker att göra det tillsammans med de lokala medieföretagen? Vore det inte rimligare att knyta avtal om samarbete kring journalistiskt innehåll än att åderlåta journalistiska resurser med dubbel och trippelarbete kring likartat material. Det är inte mångfalden som är hotad, utan den journalistiska förmågan.

När DN, SVT och andra riksaktörer skummar nyhetsgrädden av ytan tvingas det lokala medieföretaget att producera nyheter kring samma händelser. De lokala medieföretagen måste dessutom ta fram alla små nyheter riksaktörerna inte bryr sig om. Tusentals kommunala handlingar ska läsas, lokal idrott bevakas, mängder med små men viktiga notiser måste skrivas för att det lokala mediehuset ska vara lokalt och relevant för ortens boende.

Om man samarbetar vinner den lokala journalistiken på det. Om de lokala mediehusen får producera, åtminstone en del av, riksaktörernas material stärks de lokala mediehusens resurser och riksaktörerna skulle förmodligen också spara pengar på det.

Detta löser inte krisen för journalistiken. Det finns inte någon patentlösning utan det kräver många olika förändringar och nytänkande i mediebranschen. Men mer samarbete är en del av lösningen!