Medieutredningen: För lite, för sent och för politikerinriktat

För lite, för sent och för politikerinriktat. Det är mitt intryck av Medieutredningens betänkande. Men också en öppning för ett framtida annorlunda stöd till medierna.

Anette Novak har gjort det bästa av situationen i utredningen. Hon var hårt bunden av direktiven och därför blev också de direkta förslagen bara variationer på det nuvarande systemet.

Den politiska styrningen ska tas bort genom att presstödsnämnden inte ska vara kvar utan ersättas av ett ”branschråd” som ska fördela pengarna mellan sig. Det låter inte så klokt. I stället borde givetvis konsumenten, läsaren, tittaren etc sättas i förarsätet. Det är dennes behov och krav som ska styra medieutbudet. Inte vad politiker eller branschen själva anser. Ett system med ett branschråd som fördelar pengar inom sig riskerar att på olika sätt bli korrumperat.

Nu är det dags att syna politikerna för det är enbart de som kan förändra i verkligheten! Jag lyssnade på kulturminister Alice Bah Kuhnke härom veckan när hon talade på Södertörns Högskola kring pressfrihet och demokrati. Då sade hon bland annat ”Varje del av Sverige förtjänar god och kvalitativ lokaljournalistik för demokratins skull”. Detta förpliktigar. Nu ska det visa sig hur långt man är beredd att gå för att rädda kvalitativ lokaljournalistik.

De extraordinära tider vi nu upplever i förändring av informationsstrukturen kommer att kräva extraordinära åtgärder för att garantera hög insyn, bra kunskap och möjlighet till demokratisk påverkan från medborgarna. Anette Novak nämnde att 40 procent av befolkningen redan i dag upplever förändringar som de inte fått information om innan. En skrämmande siffra som visar hur allvarligt läget är.

Ett annat förslag som måste kommenteras är tanken på att skapa ett nytt mediebolag som liknar nuvarande public service. Utredningen kan förmodligen enbart mena att detta bolag ska samägas på något sätt av de nuvarande privata medieföretagen och ta upp konkurrensen i de stora sammanhangen och få pengar från den stora public service plånboken. Det blir i så fall ingen enkel resa att realisera.

I detta perspektiv räcker inte medieutredningens förslag. Kanske kan öppningen i utredningen för en ny utredning för mediefinansiering vara svaret. Själv hoppas jag att detta kan innebära en diskussion om ett medieavdrag typ Rut/Rot. Avdraget, på exempelvis 3000 kronor per år, kan göras av hushållen för lokal journalistik som produceras av en redaktion med en ansvarig utgivare och en anslutning till det pressetiska systemet. Ett sådant system sätter medborgarna i förarstolen och tar bort politikers eller branschråds skönbedömning om vem som bör få stöd. Ett medieavdrag skulle bli den stora möjligheten att låta medborgare och branschen att utvecklas i samförstånd.

Mediepolitiken har varit ett av de områden som varit mest eftersatta säger kulturministern och det stämmer. Därför har omkring 40 procent av alla lokalredaktioner försvunnit under de senare åren. Sverige har nu stora vita fläckar där mediebevakning saknas. Det är följden av politikernas ointresse att handla. Nu måste det göra något snabbt och resolut för att inte bara för att rädda det som finns kvar utan låta medierna få en möjlighet att flytta fram sina positioner. Klockan är fem i tolv, som kulturministern sade på pressträffen.

 

PeO Wärring

 

Mer om Medieutredningen:

Medieutredningens förslag.

Jonas Nordlings kommentar.

Niclas Malmbergs (MP) kommentar.