Det enklaste mediestödet är det bästa

PeO Wärrings premiärkrönika för Medievärlden är ett sommarbrev till Anette Novak, statens särskilda utredare för mediernas framtid. Bland annat bör hon våga säga att public service inte alltid hjälper mediesituationen i landet utan faktiskt kan stjälpa den, menar han.

Hej Anette!

Du har ingen lätt uppgift att lösa. Att vara särskild utredare för framtidens mediepolitik är tungt, nästan lite ödesmättat. Vad du än säger, vad du än kommer fram till kommer att ifrågasättas. Det finns många självutnämnda experter på området och jag är säkert en av dem.

Efter att ha följt ditt ambitiösa och skickliga arbete måste jag säga att jag ändå är lite bekymrad. Mycket tyder på att många vill fortsätta att lappa och laga på det gamla systemet i stället för att skapa något helt nytt. Det viktigaste är att mediepolitiken innebär att just politiken flyttas så långt bort från media som möjligt. I dag sitter politikerna i framsätet och mediekonsumenterna i baksätet i bilen som kör mot framtidens medielandskap. Det borde ändras på. Mediekonsumenterna, eller helt enkelt medborgarna, i framsätet och politikerna där bak. Det är då och först då, som medierna verkligen blir självständiga.

Du vurmar för de fria medierna men samtidigt talar du om att public service spelar en större och viktigare roll än någonsin. Jag hoppas att du reflekterar kring varför. Public service, SvT och SR, har enorma resurser, omkring 5 miljarder kronor per år till en ändå väldigt koncentrerad verksamhet. Dessa resurser ställer alla andra medieföretag i skuggan. Då är det lätt att med sin genomslagskraft och resursstyrka vinna stort förtroende bland publiken. Allt annat hade varit häpnadsväckande.

Du måste våga säga tydligare att public service inte alltid hjälper mediesituationen i landet utan faktiskt kan stjälpa den. Resonemanget om att svagare fria medier kräver starkare public service är farligt. Likriktningen lurar bakom hörnet i ett sådant synsätt. Nej, Medieutredningens viktigaste uppgift måste vara att finna modeller för att stärka de fria medierna, inte att göra public service ännu starkare.

Jag såg en stjärnkock på tv nyligen. Han tävlade mot en amatörkock i att göra en broccolisoppa. Amatörkocken blandade och stod i och 38 ingredienser senare hade han fått fram en grön-brun broccolisoppa. Stjärnkockens helgröna soppa testades tillsammans med amatörkockens på folk på stan. Alla valde stjärnkockens soppa. Stjärnkocken hade bara tre ingredienser, broccoli, salt och peppar. Sensmoralen är givetvis – gör inte soppan så komplicerad! Keep it simpel, som stjärnkocken sa.

Anette, jag hoppas att du har modet att hålla det enkelt. Jag är lite orolig att vi alla dras åt att göra allt lite mer komplicerat än vad det behöver. Även i detta fall. Om du sätter mediekonsumenterna i framsätet och låter deras behov och önskningar styra är du på rätt väg. I stället för att låta politiker, tjänstemän och kanslier ställa upp riktlinjer och regler för olika riktade stöd åt både det ena, andra och tredje hållet, låt mediekonsumenterna visa hur de vill ha utvecklingen.

Enklast görs det med någon form av avdragsmöjlighet, typ Rut/Rot, med den faktiska kostnaden för viss mediekonsumtion. Låt mediekonsumenten styra utvecklingen. Vill han eller hon prenumerera på en digital tidning är det okej, liksom givetvis en papperstidning eller en kanal med rörlig bild. Dessutom blir medierna självständigare gentemot makten när det inte är makthavarnas krav som måste tillfredsställas utan medborgarnas egna. Jag vet att något liknande nämnts inom Medieutredningen, men det känns ändå som att man vill vara mer komplicerad i sin syn.

Gör inte amatörkockens misstag utan ”keep it simple”!

Trevlig och avkopplande sommar på dig!