Annons: Mediedagen 2019

Därför blir det svårt att sälja Metro

Metros ägare Christen Ager-Hanssen vill sälja papperstidningen. Men vem vill köpa? Två aktörer säger nej. 

Turbulensen kring Metro fortsätter. I går berättade Metros ägare Christen Ager-Hanssen för DN att han vill sälja papperstidningen bara tre månader efter att han och Mats Qviberg köpte tidningen.

Får han ett vettigt bud från en vettig aktör blir det affär. Men han vill ha kvar alla digitala kanaler som är kopplade till Metro. Det gör att antalet spekulanter säkert minskar radikalt.

Qviberg och Ager-Hanssen betalade 50 miljoner kronor för hela Metro Nordic. Nu vill de utveckla de digitala russinen och göra sig av med resten av kakan. Så ett vettigt bud behöver inte vara högt. Ägare som inte själva tror på en framtid för den tryckta tidningen har sannolikt inte många argument för att förhandla upp priset, nästan oavsett ingångsbudet. Det kan till och med vara så att ledningen måste betala för bli av med printverksamheten. Där kommer de 50 miljoner kronor som Mats Qviberg skickat in som avskedspresent väl till pass.

Innan Kinnevik sålde Metro till Mats Qviberg och Christen Ager-Hanssen har ett antal aktörer erbjudits att köpa verksamheten. Och av olika anledningar tackat nej. Att dessa nu ska vara sugna på att bara ta över printtidningen måste anses som osannolikt.

Stampens vd Martin Alsander har tidigare varit styrelseordförande för Metro Sverige och varit vd för Metro International. Han säger till Medievärlden att han fortfarande har en stor kärlek till tidningen men att det är fullt fokus på verksamheten på västkusten.

Men med rätt förutsättningar kan Metro möjligen bli en bra affär menar han. Men då krävs sannolikt en ny affärsmodell. Att distribueras gratis i kollektivtrafiken där mobilerna gör att kampen om tiden är hård är kanske inte det bästa inför framtiden. Ett alternativ kan vara att plocka upp gamla planer på en hemdistribuerad helgtidning tror han.

Att Schibsted som ägde 35 procent av Metro mellan 2008 och 2015 ska göra det är inte att räkna med. Där gäller en tydlig digital strategi och möjligheterna till större synnergieffekterna med Svenska Dagbladet och/eller Aftonbladet närmast obefintliga.

Samma gäller Bonnier som dessutom säkert inte har glömt den miljard kronor som plöjdes ner i Stockholm City. Den startade 2002 och lades ned 2011 och gav koncernen ett antal dyrköpta erfarenheter av vad det är att göra gratistidning.

Mittmedias vd Per Bowallius har inte heller några planer på att införliva en tryckt gratistidning i Stockholmsområdet i koncernen.

En möjlig kandidat kan vara Segulah som köpte gratistidningskoncernen Mitt i av Stampen för omkring 450 miljoner kronor 2014 som då gick från att vara en vinstmaskin till en förlustaffär.

Men hittar inte ledningen någon aktör som vill ta över/få printverksamheten lär den inte bli kvar på marknaden speciellt länge till.

Mittmedias dubbla utmaningar

Mittmedia tänker bli större än Facebook lokalt. En nödvändig vision för att överleva. Samtidigt brottas koncernen med interna problem som också måste lösas för överlevnadens skull.

Genom att vara länken mellan händelser och människor ska Mittmedia ersätta Facebook. Lokalt. Det är planen. Exakt när trafiken vuxit sig så stor att det inträffar är inte klart ännu.

Det ska ske genom bli ännu mer relevanta, ner på individnivå. ”Här finns en ouppfylld förväntan på att vi som innehållsleverantör tar ansvar och är transparenta i hur logiken fungerar.” Det skriver Katarina Ellemark ansvarig för digital produktutveckling på koncernnivå på Mittmedias Mediumkanal. Ett steg på vägen är VLT:s test av en flödesbaserad förstasida som ska skapa mer data om användarnas behov och intressen samt hur dessa förändras över tid.

Samtidigt presenterar journalistklubben en arbetsmiljörapport som visar på att det är stora problem med arbetsmiljön i koncernen. Enligt den har 8 av 10 Mittmediajournalister funderat på att söka jobb utanför koncernen senaste året. 65 procent av dessa på grund av arbetsgivaren, Mittmedia. 35 procent på grund av utvecklingen i branschen.

Krisen i branschen och bristen på lediga jobb i södra norrland är med andra ord ledningens smala lycka. Fanns det fler vakanser på den övriga arbetsmarknaden skulle mediekoncernen dräneras på redaktionell personal.

Att det är något som inte fungerar, i alla fall på Gefle Dagblad, märks i en text om problem inom tidningen och koncernen som en frilans skrivit och publicerats hos GD. När ingen på redaktionen förutom chefredaktören vill uttala sig är det ett bevis på att klimatet inte är som det ska.

Skapa grunden för ett ”Mittbook” måste vara ett lustfyllt uppdrag. Att få grotta ner sig i olika parametrar kring användarbeteenden och försöka finna en lösning på hur dessa ska knådas samman och sedan utveckla något som kan svara mot behoven låter som riktigt roliga arbetsuppgifter. Att de får framgång och koncernen blir större än Facebook, ju tidigare desto bättre, är som Katarina Ellemark skriver en överlevnadsfråga.

Koncernen har varit duktig på att hålla uppe betalningsgrad och prenumerationspriser på den tryckta tidningen. Men det har slagit på upplagesiffrorna som minskat betydligt mer än branschgenomsnittet i ett antal år. Utvecklingen för print stavas avveckling för hela branschen på sikt. Men Mittmedia har av allt att döma gått händelserna i förväg. Om den offensiva digitala strategin fungerar var det ett klokt val. Om inte var det mindre klokt.

Mittmedia har varit under press länge. De senaste åren har mellan 450 och 500 tjänster försvunnit. Samtidigt minskar fortfarande intäkterna månad för månad. De digitala innehållsintäkterna ökar, men långt ifrån tillräckligt för att kompensera tappen på övriga områden. Omorganisationer och nya arbetssätt har varit ett måste utifrån det. Men ett pris är att arbetsglädjen sjunker.

Den nya strategiplan som klubbades i början av året slog fast att de fasta kostnaderna för tryck och distribution ska halveras till 2020. Men den journalistiska kraften ska vara intakt enligt Per Bowallius. Då krävs det att de sår som finns i dag tvättas rena och snabbt får möjlighet att läka. Att alla inblandade tillsammans pratar igenom vad som hänt och i görligaste mån säkerställer att det som ligger till grund för dagens infekterade situation inte upprepas.

På Mittmedias intranät skriver han idag: ”Det arbete som vi har gjort och det arbete som pågår, är inte tillräckligt. Vi måste göra mer och vi har planerat att dra igång det lokala arbetet som involverar alla medarbetare när vi har resultatet av vår medarbetarundersökning klart (april). Att SJFs Mittmedia-klubb nu har framfört stark kritik, generellt mot företagets personalpolitik och även mot enskilda chefer, innebär att vi snabbt behöver sätta oss ner med representanter från den klubben och resonera om vad som ligger till grund för kritiken. (…) Jag vet att det kommer att ta tid, och jag är beredd att lägga ner den tiden.”

Det är genom relevant innehåll som Mittmedia försvarar sin plats i läsarnas vardag. Men om inte koncernen ska ta steget fullt ut i förvandlingen till ett lokalt Facebook och låta användarna generera innehållet utan fortfarande ha redaktionell personal som står för kvalitetsstämplad text, bild och livesändningar måste tekniksatsningen gå hand i hand med en satsning på arbetsmiljö och för arbetslust på alla nivåer. Är det lågt i tak och unken atmosfär gynnar det inte kreativiteten och arbetsglädje. Om de som ska stå för innehållet inte känner lust att gå till jobbet kommer inte ”Mittbook” att lyfta.

Ingen rök utan eld

Mittmedias vd Per Bowallius säger till Medievärlden att några planer på att kapa antalet anställda med 80 procent och göra titlarna till gratistidningar inte är aktuellt. Men samtidigt måste drastiska åtgärder till.
Som vd för Promedia räknade Per Bowallius på olika scenarier för koncernens framtid. Han kom då fram till att det ur ekonomisk synvinkel vore bäst att alla titlar konverterades till gratistidningar och gick ner rejält i frekvens. Samtidigt skulle organisationen halveras.

Det fanns också långt gångna planer på att göra om Länstidningen i Södertälje till en gratistidning. Men när tidningen fick presstöd i februari 2014 förpassades dessa planer till skrivbordslådan. Läs mer om det i Medievärlden Premiums intervju med Per Bowallius i januari i år.

Nu är Per Bowallius vd för Mittmedia där Promedia ingår sedan i december 2015.

Därför är det inte förvånande att koncernstyrelsen fått ett scenario där ledningen tagit ut svängarna. Rejält. Per Bowallius konstaterar i en intervju med Medievärlden att strategin är ogenomförbar av flera orsaker även om det vore så att ledningen ville gå den vägen. Inte minst då det skulle kräva ett eget kapital som koncernen inte har.

Det som DN kallar ”Plan B” är alltså för drastisk för att vara genomförbar som den presenterades för styrelsen. En konspiratoriskt lagd person skulle kanske fundera om det inte var så att dåvarande vd:n Thomas Petterssohn tog fram och spetsade till ”plan B” för att få gehör för sin ”plan A” som i princip var att fortsätta på den inslagna vägen med stort fokus på det digitala.

Per Bowallius säger också att en anledning till att ”plan B” inte går att genomföra är den skuld som tidningarna alltid har till sina prenumeranter som betalar in sina avgifter i förväg. Vilket dock skulle gå att runda med den helgtidning som tydligen planerades. En strategi som Mittmedias ledning funderade på redan i samband med det planerade övertagandet av Svenska Dagbladet. En av tankarna var då att göra Svenskan till gratistidning på vardagarna och bara ta betalt för helgtidningen. Vilket skulle hantera prenumerationsskulden.

Koncernens problem växer och det står klart att något drastiskt måste till om Per Bowallius utfästelse i det interna mejl som han skickade till alla medarbetare i samband med att han tog över vd-skapet ska bli verklighet. ”Våra ägare måste kunna lita på att vi klarar oss själva, utan kapitaltillskott, och att vi stabilt och uthålligt kan leverera resultat.”

2015 tappade koncernen 8 procent av annonsintäkterna, sämst gick det för print som tappade 11 procent. Den utvecklingen fortsatte första tertialen 2016.

Till detta ska läggas att det digitala lyft den tidigare ledningen strävade efter inte har blivit verklighet. ”Förra året kom 91 procent av våra intäkter från printrelaterade affärer, 6 procent var rena digitala intäkter, 2% semidigitalt och 1% radio,” skriver Per Bowallius i sitt mejl till medarbetarna.

Hans slutsats blir därför att: ”Det säger sig självt att varken vår kassa eller vår resultaträkning kan hållas uppe av förhoppningar om affärsmål som vi ännu inte ens kan se skymten av. Det pågående strategiarbetet ska därför ha stort fokus på att slå fast realistiska förväntningar på den digitala affären under en period då vi samtidigt strukturellt måste förändra nuvarande printaffär för att undvika risken för en ’tipping point’, alltså ett läge där obalansen i företagets finanser inte längre går att hantera.”

Förhoppningsvis har det inte gått så långt ännu. Men samtidigt finns tecken på att Mittmediatidningarnas varumärken har drabbats av de senaste årens förändringar.

Och även om ledningen var snabbt ute i de egna kanalerna och bemötte Dagens Nyheters text är det säkert många som tänker att ”ingen rök utan eld”. När Per Bowallius i såväl DN som i de egna tidningarna säger att det inte finns några beslut är det säkert många som tänker ”ännu”. Vilket kommer att öka avhoppen bland såväl prenumeranter som annonsörer.

För att inte erodera varumärkena ännu mer borde därför Per Bowallius och koncernordförande Jan Friedman nu snabbt gå ut med besked om vad som kommer att hända med koncernens tidningar de närmaste tre till fyra åren. För att behålla såväl läsarna som annonsörerna samt inte minst de anställdas förtroende.