Annons: Mediedagen 2019

Medieföretagen tar inte läsarnas oro på allvar

Siffrorna talar sitt tydliga språk. Medieföretagen känner inte hur vindarna blåser. Men snart måste de sannolikt byta linje. Verkligheten kommer att tvinga dem.

I veckan kom de nya SOM-siffrorna. De visar att nu är varannan svensk mycket orolig för klimatförändringarna. Nästan lika många, 47 procent, säger att de är mycket oroliga för miljöförstöringen.

I veckan kom också nya siffror om att världen har passerat 410 ppm (parts per million) CO2 i atmosfären. 400 ppm-nivån passerades för första gången 2013 och permanent 2017. Trenden visar inga tecken på avmattning.

Det kan vara så att jag följt med dåligt. Det kanske har varit extrasändningar i Ekot och Expressen kanske har sänt live från Manua-observatoriet på Hawaii där mätningarna görs. Det kan vara så. Men jag tror inte det. Utan som vanligt så får dessa nyheter, i bästa fall, ett begränsat utrymme en bit in i sändningarna eller tidningen.

Det kan inte bero på okunskap. I så fall lider varenda svensk mediechef av grava lässvårigheter. Så är det knappast.

Snarare är det kanske så att de, precis som väldigt många andra, upplever att frågeställningen är för stor och för skrämmande och därför hoppas att någon annan ska ta tag i det. Förståligt men inte förenligt med uppdraget.

På tredje plats i SOM-listan över vad svenskarna är mycket oroliga för är terrorism. En oro som visade sig vara ytterst befogad för några veckor sedan då lastbilsterroristen mejade ner ett antal människor på Drottninggatan. Händelsen fick också ett berättigat utrymme i nyhetsmedierna.

Men tänk om de nya larmsiffrorna om att vi nu passerat 410 ppm fick samma bevakning? Eller att Arktis enligt nya beräkningar kan få isfria somrar redan under 2030-talet som en ny rapport slår fast?

Det finns många exempel på bra miljöjournalistik. Svenska Dagbladet har till exempel både haft en klimatpodd och en digital satsning på hållbarhetsbevakning. Den sistnämnda var dock sponsrat av tre företag och därför blev det ingen fortsättning när dessa klev av. Synd. Tänk om tidningen hållit fast vid sin linje, vilket förtroendekapital som hade byggts upp.

I sommar kommer stora delar av Sverige drabbas av vattenbrist. Det vet vi redan. Och mycket talar för att det är klimatförändringarna som ligger bakom att det i princip saknas en hel årsnederbörd i grundvattenmagasinen.

Kanske kan tomma brunnar och mer eller mindre torrlagda sjöar vara det som får svenska medier att ge miljöfrågor den tyngd och det utrymme som krävs för att få till en förändring. Eller väntar mediecheferna på att 75 procent av befolkningen ska säga att de är mycket oroliga för klimatfrågorna innan de vågar göra något?

 

 

Det behövs en Gad eller Uddén i Antarktis

arktis2017 kommer att bli ett ödesår på många plan. För att berättiga sin existens måste medieföretagen ta större ansvar för helheten. Samt skicka någon som Magda Gad till Arktis, typ.

Digitala intäkter i all ära. Men utan relevant innehåll blir det varken analoga eller digitala stålar. Bara en publik som vänder medieföretagen ryggen. Vilket kommer bli ödesdigert framgent då läsarintäkterna, främst de digitala, kommer att bli basen när det gäller att finansiera verksamheterna.

Situationen i samhället blir allt mer tillspetsad. Då fungerar det inte att medierna blir allt mer avtrubbade. För att vinna läsarnas uppmärksamhet – och förtroende – gäller det att sticka ut, och göra det på rätt sätt. På ett hållbart sätt. Genom att göra journalistik på det som engagerar.

Under 2017 kommer miljöfrågorna att få allt mer fokus. Den negativa utvecklingen från 2016 kommer att fortsätta. Nya globala värmerekord kommer att slås. Polarisarna fortsätter krympa. Metangas som legat bunden i den frusna tundran kommer att fortsätta strömma ut i takt med att permafrosten släpper. Grundvattnet kommer att sina allt tidigare i många brunnar i takt med att regnmolnen tar andra vägar och solen gassar allt intensivare.

Processer fortsätter med minst samma kraft och riktning i årtionden även om utsläppen av växthusgaser av någon orsak skulle sjunka till noll i dag. Ändå har politikerna inte tagit frågorna på fullt allvar. Något som dock allt fler vanliga människor börjat göra. Därför är det dags att medieföretagen också vaknar om de inte vill förlora sin relevans.

Det handlar då inte bara om att göra genomarbetad nyhetsjournalistik i ämnet. För det görs det redan. Ett strålande exempel är Sveriges Radios miljömagasin. Varje mediehus kommer att ha en variant på Klotet. Eller borde ha i alla fall. Men i regel utövas miljöjournalistik i begränsad omfattning inte sällan i samband med att de stora miljöavtalen ska skrivas under. Under 2017 kommer, förhoppningsvis, medieföretagen inse att det är lika fel att inte jobba kontinuerligt med miljöbevakning som att inte ha korrespondenter i konflikthärdar. För frågorna är av minst samma dignitet, även om alla inte förstått det ännu.

Det kommer snart vara lika självklart att ha en engagerad reporter som Magda Gad som rapporterar från Arktis smältande isvidder. En Cecilia Uddén som bevakar när hetta och torka lamslår delar av Europa. En Andreas Cervenka som beskriver när storkapitalet inser att företagen faktiskt tjänar mest på att åtgärda miljöproblemen innan de blivit ohanterliga. En Niklas Orrenius som kryper in under skinnet på en kolkraftsverksdirektör som med öppna ögon pumpar ut ohemula mängder växthusgaser i atmosfären.

Vad som också kommer att krävas är att medieföretagen tar ställning. Och tar konsekvenserna fullt ut av de t. Till exempel kan:

  • Ledarsidorna kampanja för hållbar tillväxt (ett begrepp som borde vara en självklarhet – motsatsen, ohållbar tillväxt är i praktiken en definition på cancer).
  • Säljavdelningen neka att ta in reklam som gäller allt för miljöförstörande verksamheter. Låter kanske verklighetsfrämmande men flera medieföretag nekar redan i dag i deras ögon allt för samhällsförstörande verksamheter utrymme. Även om det då i regel handlar om till exempel porr eller extremistiska politiska partier.
  • Distributionsavdelningen inleda en utfasning av alla fossildrivna fordon. Kan sannolikt bli aktuellt i en relativ närtid ändå. I till exempel Norge och Tyskland blir det lag på att bara utsläppsfria fordon får säljas från 2025 respektive 2030. Starka krafter jobbar nu för att ett liknande beslut ska tas på EU-nivå.
  • Redaktionerna införa miljösektioner som prioriteras lika högt som till exempel näringslivsbevakningen. Där engagerade reportrar får utrymme och insatta krönikörer får ta ställning för de förändringar som krävs för ett någotsånär drägligt liv för mänskligheten efter nästa sekelskifte.

Ogenomförbara åtgärder? På hur många redaktioner står det fortfarande askkoppar på skrivborden? Det var inte så många år sedan det var normalt att röka och randa samtidigt.

Orealistiska hot? Motbevisa mig gärna! Om du inte kan det föreslår jag att du börjar agera.