Annons: Mediedagen 2019

Därför lämnar jag Medievärlden

Efter snart 18 år på Pressens Tidning och Medievärlden är det snart dags för mig att byta arbetsplats. 

Redan innan sommaren anade jag hur det skulle bli. Och när höstsäsongen drog igång konstaterade jag att vår verksamhet inte klarar av att dra runt tre heltidslöner på en anständig nivå med nuvarande upplägg. Samt att det av åldersskäl var logiskt att det var jag som skulle se sig om efter en ny arbetsplats. Det då jag nästa år fyller 55 och därmed i rask takt blir allt mer oanställningsbar. När den slutsatsen stod klar inventerade jag jobbmarknaden och fann ett ledigt jobb som lockade mig. Och när rekryteringsprocessen var klar var jobbet mitt.

Det skulle vara att ljuga att säga att det inte kom en klump i halsen när jag tackade ja. Det blir lätt så när man börjar som redigerare och slutar som vd. Även om titeln mest är formalia vittnar den om de senaste årens förändringar och utveckling av Medievärlden. Att tidningen gått från att vara ägda av en intresseorganisation till att drivas av redaktionen med allt vad det innebär. En process som lärt mig mycket. Både om mig själv och om branschens villkor. Jag var inte främmande för dem innan men det är en sak att bevaka en fråga och en annan att ansvara för den.

Att jag nu snart byter arbetsplats innebär att jag inte kommer att ha Axel Andén på andra sidan skrivbordet längre. I över tio år har vi stretat på tillsammans. I varierande roller och med minst lika varierande förutsättningar. Jag kan faktiskt inte säga att det ens varit i närheten av problematiskt någon endaste gång. Tvärtom. Vi har haft samsyn om det mesta och när vi inte haft det har hans argument varit de bästa. Under mina år i branschen har jag stött på ett stort antal människor. Och – detta måste sägas – det finns ingen vars omdöme jag litar så mycket på!

Men vi har också haft ett gäng kompetenta och trevliga tjejer med på resan. Ylva Carlsson som var med från Pressens Tidning, Caroline Thorén, Cecilia Öfverholm, Lisa Bjurwald och sist, men absolut inte minst, Linnéa Khilström. Och om man ändå ska leka Oscarsutdelning måste även Torbjörn von Krogh, Karin Lindell, Pia Estmer och Anders Ahlberg nämnas. Källskyddet förhindrar mig att tacka alla källor och tipsare. Ni vet vilka ni är och hur jag uppskattat era samtal hoppas jag. Samt att ni ringer Axel och Linnea nu! Alla våra skribenter samt alla på TU – ingen nämnd och ingen glömd – ska också ha ett tack för den här tiden.

Att jag ska sluta på Medievärlden innebär att jag sedan i förra veckan inte längre är vd för bolaget. Därför kan jag snyggt glida undan frågan om, och i så fall hur, Medievärlden påverkas av att jag lämnar. Jag äger inte frågan längre, som det heter på managementiska. Viss inblick har jag dock och är därför övertygad om att Medievärlden fortsätter att vara den goda lokaltidning för branschen den är i dag genom att skriva om både stort och smått när det gäller vad som händer på medieföretagen. Medievärlden Premium kommer också att leva vidare och fortsätta att utvecklas. För min absoluta tro är att två stycken som kan ta ut anständiga löner är mer långsiktigt mycket mer hållbart för en verksamhet än tre som jobbar häckarna av sig för summor som inte når den nivån. Kanske kan det också bli utrymme för lite marknadsföring och sälj nu – något som inte varit våran paradgren.

Om tre år fyller Medievärlden/Pressens Tidning 100 år. Jag är övertygad om att tidningen finns kvar då och även lever i högönsklig välmåga. Och hoppas att det blir en jäkla fest för att fira detta jubileum samt att det dimper ner en inbjudan till den i min brevlåda. Trots allt har jag ju varit där under nästan en femtedel av dessa år. 

Men allting har sin tid. I oktober börjar jag som webbredaktör på Lantbrukets Affärstidning, ATL. En produkt som i flera detaljer liknar Medievärlden. Det är två riktigt traditionsrika affärstidningar (ATL grundades 1884 och Pressens Tidning 1920) som bevakar två branscher som står inför stora utmaningar – och möjligheter. Ett uppdrag jag går in i med stor ödmjukhet. 

Dels för att jag vet hur arbetsmarknaden ser ut och hur många kompetenta personer som i dag letar nytt jobb. Ett ämne jag varit inne på tidigare

Dels för att jag startar i ett kunskapsmässigt underläge. Jag har en viss tidigare erfarenhet av ämnen knutna till den gröna näringen vilket gjort mig till den som kunnat mest om jord- och skogsbruk på i princip samtliga redaktioner jag jobbat på. Men nu kommer jag till en där jag kan minst om dessa frågor. I alla fall från början.

Ipad-effekten slog till i onsdags

4 941 besökare i onsdags. Över 19 000 i förra veckan, varav 11 500 helt unika. Inte något rekord – men siffror vi är riktigt nöjda med.

 

Får vi gå hem än? Det brukar vi fråga så där någon gång just efter fyra på eftermiddagen. 

Det handlar inte om att kaffet eller uppslagen är slut utan frågan gäller hur många besökare vi har fått under dagen. Har vi tagit oss över 3 000 strecket anser vi oss ha rätt att fundera på hemfärd. Rent statistikmässigt.

Målet för veckan ligger på över 10 000 unika. Vilket vi slog med råge förra veckan. Tack Charlotta Friborg och Roman Pixell för det.

I början av 2010 var vi nöjda med 5 000 unika besök i veckan. Nu ligger ribban dubbelt så högt. Vilket innebär att vi om ett år har vant oss med 20 000. Kanske. 

Vi konstaterar också att Medieväldens läsare är seriösa typer. Våra mest lästa artiklar handlar om Ipadstrategier (artikelserien fortsätter den här veckan) och vi är nog den enda branschsajten där en artikel om att Sydsvenskans prenumerationsmodell utmanar Apple får mer kommentarer än en text om Big Brother.

 

Nu ska vi bli snygga

Medievärldens redaktion har klivit in i studion. Men resultatet kommer inte att bli någon skiva utan nya bylinebilder.


Han som försöker göra det bästa av våra utseenden är David Magnusson.  Axel propsar på att vi ska ha på vindmaskin. För egen del anser jag att jag ser tillräckligt blåst ut ändå. Och Caroline vågar inte säga något eftersom det är hennes första dag på jobbet…