Annons: Mediedagen 2019

Betalalliansen kan bli början på något större

Fyra mediehus blir säkert fler. Plus-nätverket har alla möjligheter att växa – både i titlar och möjligheter.

Hallpressen, Sörmlands Media, VK Media och Mittmedia bevakar det mesta från Robertsfors i norr till Markaryd i söder. Och gissningsvis är inte den genomsnittlige Markarydsbon så intresserad av vad som händer i inkörsporten till Ostriket. Eller en vanlig Robertsforsbo hur det går för truckfabriken i Markaryd.

Men för den Allehandaläsande Ö-viksbon däremot är mycket av VK:s material säkert intressant och vice versa. Precis som Eskilstunabor kan vara intresserade av mycket inlåst material i LT, VLT eller NA.

Och när Stampen fått ut sin Premiummodell är det ingen högoddsare om de ansluter sig till nätverket. Då finns det säkert fler Hallpressläsare i närheten av HP/HN-land som känner att de får extra valuta för prenumerationspengen.

Kliver även Gota, Norran, NWT och HD/Sydsvenskan på tåget är alla större lokala mediekoncerner på. Den enda koncern som i nuläget kan få det knepigt att ansluta sig är NTM som använder sig av en frekvensmodell med argumentet att den är bättre på att skapa konvertering.

Det skulle rent prismässigt vara möjligt att få med DN och SvD också som också tar Spotifypriset 99 kronor i månaden för sina digitala baserbjudanden. Men frågan är om de vill skänka bort alla möjligheter att få nya betalande läsare i landet. En annan fråga är hur det går med DN:s försök att samsälja digitalt innehåll med ett antal lokaltidningar.

Det nya nätverket är ett steg bort från revirtänkandet. Dessutom ger det möjligheter att skapa nya vertikaler. Sport, resor, mat eller kultur till exempel. Men om dessa inte bara ska vara till för att locka nya kunder krävs att företagen hittar en fördelningsnyckel av intäkterna.

Samarbetet ger också en möjlighet att vässa arbetet med betalt innehåll. Om koncernerna delar med sig av erfarenheter ger det nya kunskaper. Och möjligheten att erbjuda läsarna allt de är intresserade av på andra sajter också en möjlighet att öka, eller i alla fall bibehålla, anslutningstakten av betalande kunder. Vilket är ett måste om den digitala innehållsaffären ska bli den viktigaste intäktskällan i framtiden.

 

Fördomarna kom på skam

Det finns inget så roligt som att tvingas ändra uppfattning. Speciellt när det är fördomar som kommer på skam. Som mina i JP och Hallpressens fall.

”På JP kan man inte jobba. Vi som ändå gör det är bara där för att det inte finns andra alternativ. Lågt i tak och nära till dörren. Samt med en ägare snål bortom det begripliga.”

I början av 1990-talet jobbade jag ett antal år i Småland. Där fanns då en livskraftig förening för landskapets alla journalister. På dess sammankomster berättade Hallpressens anställda skräckhistorier om hur tillvaron var på koncernens tidningar. Det är bara att erkänna att det präglat min bild av koncernen. Och jag har inte varit ensam om den.

Ledningen lär med visshet gränsande sannolikhet varit medveten om den generella bilden av koncernen i branschen. Men av någon anledning struntat blankt i att göra något åt det.

Den tidigare vd:n Stig Fredriksson var ju inte känd för att vara typen som inte vågade gå sina egna vägar. Eller inte våga ha konfrontatoriska åsikter. Det vet alla som bevistade Correns stämmor när det begav sig. Till exempel.

Men för något år sedan började det hända saker. Det började komma pressmeddelanden från höglandet om att det hände saker i Hallpressen. Först kändes det som en anomali. Hända saker och Hallpressen kan ju inte vara i samma mening. Så fel den tanken var.

Den totala ”make-over” som AnnaKarin Lith inledde på Smålands-Tidningen har nu rullats ut över hela koncernen. Och handlar absolut inte om fagra ord utan konkret handling. Ännu är den långt ifrån i mål och det ska bli spännande att se fortsättningen.

Förhoppningsvis klarar de av att ställa om till dagens krav på ett modernt mediehus. En viktig pusselbit i den processen är att medarbetarna är motiverade och engagerade. Och det är de i stora delar i dag. Vilket inte minst beror på ett stort och uppdämt behov av inflytande.

Ledningen säger att de vill göra sig av med surdegar, typ dåliga kontorsstolar och brist på mobiltelefoner, som tar fokus och engagemang från det dagliga arbetet samt utvecklingen av tidningarna. Förhoppningsvis vågar de också ta i den största surdegen av alla i koncernen, de låga lönerna. Lyckas ledningen få ägarna med sig på den punkten också har Hallpressen absolut alla möjligheter att bli ett modernt mediehus med god, långsiktig och hållbar lönsamhet. Och alla förlegade fördomar har punkterats.

Till sist några kanske relativt okända fakta:

1. Hand upp alla som visste att släkten Hamrin inte bara styrt Hallpressen utan också Sverige? Felix Hamrin, bror till Josef Hamrin – vd och ansvarig utgivare för JP 1908 till 1934 – var statsminister i Sverige mellan 6 augusti och 24 augusti 1932. Innan hade han varit både handels- och finansminister. Att han fick ansvar för landet berodde på att den dåvarande statsministern C.G. Ekman fick lämna posten efter att det hävdats att han fått en summa pengar av tändstickskungen Ivar Kreuger som tagit livet av sig några månader tidigare i Paris.

2. Hand upp alla som visste att Stig Fredriksson och Herencokoncernen 1995 lade ett bud på Sydostpress på 175 miljoner kronor. Kontant. Syftet var att skapa en stor småländsk mediekoncern för att bland annat klara av investeringar i tryckerier, pre- och postpresslösningar.