Annons: Mediedagen 2019

Ska Aftonbladets kris drabba fler?

En signal om att Aftonbladet kanske måste minska sin personal syns i tidningens halvårssiffror. Frågan är hur hårt ledningen vågar gå fram utan att framtidshoppet Tillväxtmedier drabbas.

Upplagan sjunker för Aftonbladets papperstidning. Annonsintäkterna likaså. Intäkterna från nätet ligger stadigt. Inte minst på grund av att antalet användare av mobila enheter som surfar in ökat till 1,09 miljoner per vecka, ökningen motsvarar 189 procent på ett år. Det är papperstidningens kräftgång som är den stora orsaken till att resultatet minskat med 30 miljoner jämfört andra kvartalet i fjol.

I fredags berättade tidningens ledarduo, chefredaktör Jan Helin och vd Anna Settman att det kan komma att bli uppsägningar i höst. De ville inte säga hur många som kan drabbas. Men för att det ska bli rätsida på siffrorna måste det till rätt rejäla tag. Och sannolikt skulle de inte gå ut och förvarna om det bara rörde sig om ett 10-tal tjänster.

Frågan är vad ännu en (för omkring två år sedan försvann ett 100-tal tjänster från Aftonbladet) nedbemanning leder till. Hur mycket går det kapa utan att läsarna reagerar? Kommer ledningen att skruva på journalistiken för att försöka locka fler läsare? Kommer det att bli ännu mer hårdvinklade nyheter i framtiden? Ännu mer kittlande nyheter om kungligheter och kändisar? 

Schibsted som koncern går förhållandevis bra. Resultatet för andra kvartalet är ett plus på 683 miljoner norska kronor. Vilket motsvarar en tillväxt på 18 procent. Av intäkterna på 3 758 miljoner kom närmare 70 procent från den nordiska tidningsverksamheten. De går dock inte lika bra. Speciellt inte kvällstidningarna.

För att Aftonbladets marginal ska komma upp i den nivån krävs det hårda tag på utgiftssidan.

VG har tappat elva procent av sin upplaga under första halvåret. Och tio procent av sina printannonsintäkter. Men med hjälp av bland annat höjt lösnummerpris har tidningen lyckats behålla marginalen. Något som Aftonbladet alltså inte klarade av.

Svenska Dagbladet håller i princip ställningarna. Upplagan och annonsintäkter sjunker men det har gått kompensera med höjda priser för tidningen.

Tillväxtmedier är den svenska verksamhet som ökar mest. Andra kvartalet är omsättningen 246 miljoner svenska kronor och resultatet 29 miljoner. I nivå med Svenska Dagbladet som dock har en omsättning som är 50 miljoner kronor större. Tillväxtmedier har dessutom en tillväxt som ökat jämfört med samma period i fjol. Det har inte Svenska Dagbladet.

Men en viktig framgångsfaktor för Tillväxtmedier är trafikströmmarna på och från de stora sajterna Aftonbladet, Blocket och Sv.se. Schibsteds koncern-vd, Rolv Erik Ryssdal slår själv fast, bland annat i en intervju för Wan-Ifra, att det är just interagerandet mellan gamla och nya mediekanaler som är basen för den framtida tillväxten. 

Just därför går det inte beskära de gamla medierna för hårt och tror att de nya inte kommer att drabbas. Något som ledningen säkert är medveten om.

Koncernens viktigaste intäktskälla i Sverige är hur som helst Blocket/Bytbil. Intäkterna ökade med 11 procent jämfört med andra kvartalet 2010. Marginalen var med sina 109 miljoner under perioden överlägset störst (Aftonbladet 74 milj, SvD 28 milj och Tillväxtmedier 6 milj). Kanske en fingervisning om i vilken utsträckning mediehusen kommer ägna sig åt att göra (pappers)tidningar i framtiden.

 

 

Schibsted Tillväxtmedier består av Lendo, Suredo, Prisjakt, Tasteline, MiniMedia, E24, Jobb24, Destination.se, Resdagboken.se, Kundkraft, Elpriser.se, Mötesplatsen,  Tv.nu, Sport.nu, Se.nu och Webtraffic. Hitta.se ingår i Tillväxtmedier men redovisas i verksamhetsområdet Online rubrik

Ge oss lite appsiffror snart!

Så har då Aftonbladet släppt sin nyhetsapp. Men den stora frågan är när kvällstidningen – och de andra som redan har sina appar ute – ska släppa siffror på hur många som verkligen läser tidningen på Ipad.

Det kanske inte alltid känns så kul. Men läsarna gillar pdf-baserade Ipad-tidningar. Det behöver inte vara superflashigt och en massa läckra tillämpningar. Vanlig enkel nyhetsförmedling räcker långt.

Det vet man på kvällstidningarna. 

Nu har Aftonbladet släppt sin nyhetsapp. Och den innehöll inga egentliga nyheter. Om man ser till funktionerna. Precis som Sportbladet är papperstidningen basen. Sedan har ett nyhetsflöde, kommentarsfunktioner samt filmer och ytterligare stillbilder adderats.

Läsarna kan välja på ett så kallat tidningsläge där man bläddrar som i en vanlig tidning eller ett läsläge där texterna kommer en i taget. Här finns också möjligheter att både dela och kommentera. 

Appen innehåller även Sportbladet. Kanske något att fundera på då den var rätt tung att ladda ner.

Men det spännande är vad som händer nu. 

Ett önskescenario vore att alla dagstidningar som utvecklat egna Ipad-appar blir mer öppna om två saker:

• Hur många laddar verkligen ner tidningarna? Alla vet att appen handlar mer om image än räckvidd, för att uttrycka det försiktigt. Men snart måste korten på bordet. Åtminstone gentemot annonsörerna. Och då är ju uppgifterna ändå ute…

• Hur agerar läsarna i apparna? Vilka funktioner är mest använda? Vad fungerar – och vad fungerar inte? Tänk så mycket som branschen skulle vinna på om inte alla måste uppfinna alla hjul och göra alla misstag.

 

Lundell berättar själv vad han tycker om Aftonbladet

Så här säger Ulf Lundell: Jag vill skrika NEJ. Jag kan inte leka den här sorgliga leken längre.

Det är nu inget purfärskt citat. Tvärtom. Orden kommer från hans låt ”Bara en fråga om när” som finns på skivan ”Längre inåt landet” som kom 1980. Inspelad i England. På Ridge Farm. Jag har den både på vinyl och på cd.

Men på något sätt inbillar jag mig att textsnutten kan illustrera Ulf Lundells känslor för Aftonbladet i dag. Och troligen också vad några av hans fans tycker.

Av vilka alltså  jag är ett. Så troligen är jag inte helt neutral i det här. Troligen är det så.

Ett exempel:

För många år sedan fuskade jag som musikrecensent. Han som var betydligt mer professionell och neutral retade mig för en, i hans ögon, rätt okritisk inställning till en del artister. Bland annat undrade han vilket betyg jag skulle ge en dubbel-cd (så länge sedan var det inte) av Ulf Lundell där han stämde sin gitarr.

Och eftersom jag var ärlig på den tiden blev svaret ”fem av fem”.

Jag tillhörde med andra ord pojkarna längst fram under ett antal år.

Kanske är det därför jag blir lite besviken på Aftonbladet i dag.
Eller så beror det på att jag tycker att man ska ha mer på fötterna än vad de har när de på dagens etta basunerar ut att de har en exklusiv grej där ”LUNDELL BERÄTTAR själv om sin SJUKDOM”.

I artikeln framgår det att Bladets utsända först efter andra försöket lyckats få honom att öppna dörren. Sedan lyckades de klämma ur honom tre pratminus.

Ulf Lundell på frågan om hur han mår:

–    Ni får undra hur mycket ni vill.

Efter det säger han:

–    Jag är utarbetad och jag är på väg till läkare nu.

Samt att:

–    Jag vill inte ha min sjukjournal offentliggjord i pressen. Jag har mitt liv att leva, precis som du.

Sedan konstaterar reportern att det framgick att någon längre intervju än så skulle det inte bli. Vilket man kan läsa som att Lundell slog igen dörren.

Jag förstår att en kvällstidning gör det här jobbet. Det är inte det. Men den där ettan – nja – den finns det inte täckning för i texten om någon skulle fråga mig.

I inledningen av texten påpekas att ”själv har Ulf Lundell inte sagt något alls” innan Aftonbladets utsända togs sig till huset i Haväng. Frågan är hur många som tycker att han gjort det när de läst klart. Och hur det kan påverka deras framtida syn på Aftonbladet i synnerhet och journalister i allmänhet.

Räckviddsbråket kan leda till läsartapp

Båda är störst, bäst och vackrast. Och båda hävdar att deras sätt att räkna är det rätta. Kvällstidningarnas dispyt gäller bland annat mätmetod, mätperiod, editionering och vilka kanaler som ska ingå. (Korrigerad)

Sifos decembersiffror för dagspressens räckvidder har orsakat tumult. Använder man ett sätt att redovisa statistiken (Orvesto Dag i december) är Expressen större än Aftonbladet. För första gången på tio år har man fler läsare. 24 516 stycken för att vara exakt.

Tar man på sig andra glasögon (Orvesto Dag helåret 2010) är Aftonbladet i ohotad ledning med över 100 000 fler läsare. Även när det gäller upplaga leder Aftonbladet.

Det beror dessutom på om Expressen, Kvällsposten och GT ska räknas som en tidning eller tre. Att de ska räknas som en är självklart för Expressen, inte för Aftonbladet.

Från Expressens sida menar man att gapet minskat mellan kvällstidningarna under 25 av de senaste 27 månaderna. 

Enligt Aftonbladet är trenden snarare att Kvällsposten och GT håller ställningarna räckviddsmässigt samtidigt som Expressen tappar läsare ungefär i samma takt som Aftonbladet.

Men de mätvärden som Orvesto Dag presenterar har varit diskuterade redan från starten för drygt två år sedan. Riksmedia valde att stå utanför med argumentet att antalet intervjuade är för få och att frågorna är felställda för att passa de tidningar som ingår i annonspaketet.

En generell kritik mot räckviddssiffrorna har också gått ut på att många vanliga läsare inte alltid har riktig koll på vad de läser. Har man läst Stockholms City har man läst en gratistidning och då har man läst Metro. Ungefär som att alla stora terränggående bilar är jeepar. Och vissa har köpt en kvällstidning. Sedan är man kanske osäker på om det var den ena eller den andra så svaret får bygga på vad man i regel brukar välja.

Mer en fråga om varumärkeskännedom än läsning alltså. 

Därför brukar vissa analytiker hävda att resultatet av en enskild mätning är relativt ointressant. Det är först när det finns ett antal som pekar åt samma håll som det går börja dra några slutsatser.

Och frågan är om läsarna verkligen bryr sig om vilken av kvällstidningarna som är störst. För gör man inte det måste de helsidor där tidningarna slår sig för bröstet och basunerar ut att de är störst verka rätt löjliga. Något som då paradoxalt nog skulle kunna leda till att de får färre läsare när de skryter om att de har flest.

Uppdatering:

På sin blogg har Expressens chefredaktör Thomas Mattsson ett liknande resonemang:

Om allt det här bara är ett navelskådande tidningarna emellan kanske det inte spelar så stor roll, men om tidningarnas förväntas att trovärdigt berätta om statistik är det förstås lite allvarligare. Jag har ju tillgång till alla siffror och kan tillåta mig ett helhetsperspektiv, men jag tror att allt det här skadar inte bara Aftonbladet utan också Expressen och kvällspressgenren och, faktiskt, hela dagspressen. 

 Läs också Expressen gick om Aftonbladet i läsare

Fotnot: Orvesto Dag togs fram av Sveriges Mediebyråer, Sifo och TU. Snabbare räckviddssiffror och möjligheten att göra bättre analyser var tunga skäl varför. Syftet var också att prestera något som liknade de mätningar kommersiell tv kunde visa annonsköparna. 

1 000 personer mellan 17 och 29 år får en webbenkät där de ska svara på vad de läste i dag, i går och i förrgår.

45 000 personer ingår i den totala panelen för Orvesto dag. Dessa delas sedan in i 22 underpaneler med omkring 2 000 personer i åldern 15 till 79 år. Varje månadsmätning sker under tre dagar. Varje dag får en ny panel frågorna. Svarsfrekvensen ligger på omkring 65 procent. Det innebär att omkring 4 000 personer varje månad svarar på frågorna i Orvesto Dag. (2 000 x 0,65 x 3 = 3 900). Dessa svarar via nätet på frågor om vad de läste i dag, i går och i förrgår.

Två pratminus – fyra sidor

Två intetsägande pratminus fick Aftonbladets reporter ut ur Silvia. Men det räcker tydligen för att få sidorna 6 till 9. Samt löpet.

Aftonbladets löp i dag:
SILVIA
BRYTER
TYSTNADEN

–    Jag mår bra, säger Silvia till Aftonbladets reporter i ingressen.

Hon säger också i brödtexten:

–    Det här är väldigt intressant.

Men det räcker inte för att göra en artikel. Därför får hon återigen säga:

–    Jag mår bra.

För att understryka hur stort detta statement är föregås citatet av en utgång där det står att hon nu bryter sin tystnad – exklusivt för Aftonbladet.

För att sedan få ihop några hundra tecken till så klipper man några citat från hovets hemsida.

Rubriken är given: SILVIA PRATAR

På nästa uppslag är det en goddag yxskaft intervju där kungen för sjuttiofjärde gången får förklara att han inte läst boken som alla undrar om han har läst. Där tycker också några så kallade experter till om hovets pr-strategi. En av Aftonbladets reportar tycker dessutom till lite så där i allmänhet.

Jag kommer osökt att tänka på talesättet ”koka soppa på en spik”. Fast i det här fallet är det snarare att koka soppa på en nubb.

Men visst finns det minst en god anledning att köpa bladet i dag. Bilagan Levande Historia har hamnat i ryggsäcken för att läsas ordentligt hemmavid. Huvudtidningen har hamnat i pappersinsamlingen. 

Jag undrar hur många som köpt tidningen i dag utifrån vad löpet utlovar. Nästa fråga blir: hur lurade känner de sig? Och sista frågan: hur påverkar det tidningens varumärke?

Aftonbladets snygga Sahlinuppslag

Expressen hävdar att de var nyhetsledande när Mona Sahlin avgick. Men presentationskampen gick i alla fall till Aftonbladet. (Uppdaterad med bildspel)

Nio uppslag på samma grej brukar jag tycka är för mycket. Men när det gäller hur Aftonbladet hanterade Mona Sahlins avgång hade jag gärna sett lite till.

Maffig och med en härlig konsekvens i layouten. Inte minst tack vare att rubrikanslaget från första sidorna kommer igen på slutet. För de mindre minnesgoda läsarna berättar man det genom att köra första uppslaget som faksimil där.

Det enda som drar ner betyget är extra-tuben i topp. Där borde kanske Bladets nattgäng klurat ut något bättre.

För närmare titt på sidorna, klicka på bildspelet:

En skruvad ledarsida…

Ledarsidor behöver inte vara 3 000 tecken mer än någon orkar läsa. Den går också att göra med humor och finess. Som till exempel i dagens Aftonblad:

Om det finns en designtävling för ledarsidor hoppas jag att gänget som knåpade ihop dagens ledarsida i Aftonbladet skickar in det här bidraget.

Jag är övertygad om att budskapet går fram minst lika bra som med 5 000 tecken. Och att det i den här versionen når betydligt fler.

Därför skrattar alla byggare som läser Bladet idag

Expressen gör gemensam sak med Socialdemokraterna och Aftonbladet borrar snett med sin journalistik. I alla fall när det gäller bildval.

Hur tänkte man här?
Det undrar jag efter att ha läst dagens Expressen. På ettan drar man på med ”S-ATTACKEN PÅ FREDRIKS & FILIPPAS PRIVATLIV. Nästan hela första nyhetsuppslaget ägnar man sedan åt att Socialdemokraterna i en annonskampanj som startar i morgon ska hänga ut statsministerparets privatekonomi. Speciellt utifrån hur mycket de tjänat på de senaste årens skattelättnader.

Sedan redovisar tidningen hur mycket de skattade 2006 som 2009 samt deras respektive månadsinkomst och hur hög fastighetsskatt de betalade 2006. Som kronan på verket noterar man, inte speciellt diskret, att paret fått en skattesänkning på 134 949 kronor. Vilket är nästan 10 000 kronor mer än vad som står i Socialdemokraternas annons.

Därför undrar jag följande. Borde inte en korrekt rubrik vara ”EXPRESSEN OCH S ATTACKERAR FREDRIKS & FILIPPAS PRIVATLIV”?

Det var också något i Aftonbladet i dag som fick mig att reagera. Arne Höök:s krönika om en bergborrare som retat en kvinna så att hon hoppade på honom med en kniv. Eller rättar sagt bilden som illustrerar bergborraren. Som föreställer en som gjuter. 

Eller var man medveten om det när man skrev bildtexten. Där står nämligen ”Bilden är från ett annat tillfälle”. Hrmmm.

Tyvärr är det här inte speciellt ovanligt. Det är inte alltid vi journalister har så bra koll på vad folk gör på bilderna. Vi använder termer helt uppåt väggarna och det leder till att våra läsare antingen (och i bästa fall) skrattar åt vår inkompetens och hoppas att vi är mer rätt ute i vanliga fall eller (i sämsta fall) blir förbannade över inkompetensen och antar att det gäller allt vi gör.

Hjullastare blir allt som oftast grävmaskiner, lastbilar går inte sällan på bensin och genrebilder på vad jordbrukare gör blir ungefär lika ofta rätt som de blir fel. Det här är bara några exempel på områden där jag har viss kompetens. Blir det lika ofta fel när vi skriver om, eller ska illustrera, vad andra yrkesgrupper gör ska vi verkligen vara glada över att svensk dagspress har de förtroende- och upplagesiffror den ändå har. 

Sedan vill jag på intet sätt hävda att jag alltid gör allt rätt. Varken yrkesmässigt eller privat.