Därför blir det svårt att sälja Metro

Metros ägare Christen Ager-Hanssen vill sälja papperstidningen. Men vem vill köpa? Två aktörer säger nej. 

Turbulensen kring Metro fortsätter. I går berättade Metros ägare Christen Ager-Hanssen för DN att han vill sälja papperstidningen bara tre månader efter att han och Mats Qviberg köpte tidningen.

Får han ett vettigt bud från en vettig aktör blir det affär. Men han vill ha kvar alla digitala kanaler som är kopplade till Metro. Det gör att antalet spekulanter säkert minskar radikalt.

Qviberg och Ager-Hanssen betalade 50 miljoner kronor för hela Metro Nordic. Nu vill de utveckla de digitala russinen och göra sig av med resten av kakan. Så ett vettigt bud behöver inte vara högt. Ägare som inte själva tror på en framtid för den tryckta tidningen har sannolikt inte många argument för att förhandla upp priset, nästan oavsett ingångsbudet. Det kan till och med vara så att ledningen måste betala för bli av med printverksamheten. Där kommer de 50 miljoner kronor som Mats Qviberg skickat in som avskedspresent väl till pass.

Innan Kinnevik sålde Metro till Mats Qviberg och Christen Ager-Hanssen har ett antal aktörer erbjudits att köpa verksamheten. Och av olika anledningar tackat nej. Att dessa nu ska vara sugna på att bara ta över printtidningen måste anses som osannolikt.

Stampens vd Martin Alsander har tidigare varit styrelseordförande för Metro Sverige och varit vd för Metro International. Han säger till Medievärlden att han fortfarande har en stor kärlek till tidningen men att det är fullt fokus på verksamheten på västkusten.

Men med rätt förutsättningar kan Metro möjligen bli en bra affär menar han. Men då krävs sannolikt en ny affärsmodell. Att distribueras gratis i kollektivtrafiken där mobilerna gör att kampen om tiden är hård är kanske inte det bästa inför framtiden. Ett alternativ kan vara att plocka upp gamla planer på en hemdistribuerad helgtidning tror han.

Att Schibsted som ägde 35 procent av Metro mellan 2008 och 2015 ska göra det är inte att räkna med. Där gäller en tydlig digital strategi och möjligheterna till större synnergieffekterna med Svenska Dagbladet och/eller Aftonbladet närmast obefintliga.

Samma gäller Bonnier som dessutom säkert inte har glömt den miljard kronor som plöjdes ner i Stockholm City. Den startade 2002 och lades ned 2011 och gav koncernen ett antal dyrköpta erfarenheter av vad det är att göra gratistidning.

Mittmedias vd Per Bowallius har inte heller några planer på att införliva en tryckt gratistidning i Stockholmsområdet i koncernen.

En möjlig kandidat kan vara Segulah som köpte gratistidningskoncernen Mitt i av Stampen för omkring 450 miljoner kronor 2014 som då gick från att vara en vinstmaskin till en förlustaffär.

Men hittar inte ledningen någon aktör som vill ta över/få printverksamheten lär den inte bli kvar på marknaden speciellt länge till.