Medieföretagen tar inte läsarnas oro på allvar

Siffrorna talar sitt tydliga språk. Medieföretagen känner inte hur vindarna blåser. Men snart måste de sannolikt byta linje. Verkligheten kommer att tvinga dem.

I veckan kom de nya SOM-siffrorna. De visar att nu är varannan svensk mycket orolig för klimatförändringarna. Nästan lika många, 47 procent, säger att de är mycket oroliga för miljöförstöringen.

I veckan kom också nya siffror om att världen har passerat 410 ppm (parts per million) CO2 i atmosfären. 400 ppm-nivån passerades för första gången 2013 och permanent 2017. Trenden visar inga tecken på avmattning.

Det kan vara så att jag följt med dåligt. Det kanske har varit extrasändningar i Ekot och Expressen kanske har sänt live från Manua-observatoriet på Hawaii där mätningarna görs. Det kan vara så. Men jag tror inte det. Utan som vanligt så får dessa nyheter, i bästa fall, ett begränsat utrymme en bit in i sändningarna eller tidningen.

Det kan inte bero på okunskap. I så fall lider varenda svensk mediechef av grava lässvårigheter. Så är det knappast.

Snarare är det kanske så att de, precis som väldigt många andra, upplever att frågeställningen är för stor och för skrämmande och därför hoppas att någon annan ska ta tag i det. Förståligt men inte förenligt med uppdraget.

På tredje plats i SOM-listan över vad svenskarna är mycket oroliga för är terrorism. En oro som visade sig vara ytterst befogad för några veckor sedan då lastbilsterroristen mejade ner ett antal människor på Drottninggatan. Händelsen fick också ett berättigat utrymme i nyhetsmedierna.

Men tänk om de nya larmsiffrorna om att vi nu passerat 410 ppm fick samma bevakning? Eller att Arktis enligt nya beräkningar kan få isfria somrar redan under 2030-talet som en ny rapport slår fast?

Det finns många exempel på bra miljöjournalistik. Svenska Dagbladet har till exempel både haft en klimatpodd och en digital satsning på hållbarhetsbevakning. Den sistnämnda var dock sponsrat av tre företag och därför blev det ingen fortsättning när dessa klev av. Synd. Tänk om tidningen hållit fast vid sin linje, vilket förtroendekapital som hade byggts upp.

I sommar kommer stora delar av Sverige drabbas av vattenbrist. Det vet vi redan. Och mycket talar för att det är klimatförändringarna som ligger bakom att det i princip saknas en hel årsnederbörd i grundvattenmagasinen.

Kanske kan tomma brunnar och mer eller mindre torrlagda sjöar vara det som får svenska medier att ge miljöfrågor den tyngd och det utrymme som krävs för att få till en förändring. Eller väntar mediecheferna på att 75 procent av befolkningen ska säga att de är mycket oroliga för klimatfrågorna innan de vågar göra något?