Annons: Mediedagen 2019

Stora rubriker inte alltid kvitto på bra journalistik

En krognota är inte alltid lika med en nyhet. Kvittojournalistik utan proportioner och relevans kan orsaka ogrundat politikerförakt.

All journalistik som hjälper till att finansiera det Magda Gad gör i Irak är bra. Hennes dagbok från striderna i och om Mosul är bland det vidrigaste, men också viktigaste som något svensk medieföretag publicerat i år. Alla sätt att finansiera den på rätt sida om att ta pengar ur kollekthåvar är bra.

Men det hindrar inte mig från att fundera lite över den kvittorapportering som förekommit sista tiden. Det förefaller mig lätt hänt att den kan gå överstyr och därmed tappa proportionerna.

Visst handlar det om skattepengar. Men det skadar inte att ta ett steg tillbaka och fundera om det verkligen är en skandal att alla anställda i en statlig verksamhet bjuds på en, säger en, årlig fest med tillhörande dryckesförtäring efter att ha haft en dagskonferens. Det är inte porrklubbsbesök. Det är inte en hemlig tillställning för en maktelit där sprit flödar och ränker smids. Det är personalvård.

Visst lever vi i ansvarsutkrävandets gyllene tidsålder. Men det krävs inte mycket fantasi för att se framför sig ett julbordsknäck (ha ha) där vinkeln är den omvända. ”Varför vägrar du dina anställda ett julbord? Bolaget gick ju med drygt en miljard i vinst?”

När medieföretagen rapporterar om oegentligheter av mer eller mindre stora proportioner borde de därför först kolla med det egna företaget för att få en bild av hur stora summor det handlar om per anställd. Om medieföretagets julfest, inklusive dryck och eventuell övrig underhållning gick på ett belopp som per person är någonstans i närheten av den festnota som redaktionen är i färd att göra såväl live-tv som löp på kanske man ska ta sig en funderare. Visst är en offentlig verksamhet en sak och en privat verksamhet en annan. Men personalvård är ändå alltid personalvård.

Sedan vore det också kanske på sin plats att någon gång redovisa alla granskningar som det inte blev någonting av. Igen, bara för att få proportionerna. Om det är en djupdykning av hundra i kvittohögarna eller om det är precis varje som resulterar i nyheter säger också något om hur den offentliga sektorns representanter hanterar de medel de är satta att förvalta.

Visst ska makthavarnas göranden och låtanden granskas. Och visst ska oegentligheter lyftas fram. Men företeelser måste också sättas i perspektiv för att få rätt proportioner för att inte ge upphov till ogrundat politikerförakt. Som i sin tur leder till ytterligare demokratiförakt och därmed ännu mer framgångar för olika populistiska tongångar.

Vilket är lika illa som om det inte längre går att finansiera Magda Gads rapportering. Eller för den del, den dagliga gnetbevakningen av olika offentliga institutioner och myndigheter som de svenska medieföretagen fortfarande gör.