Annons: Mediedagen 2019

Så kan kartan ritas om i fall Stampen går i konkurs

BLOGG Stampen är nu bara ett par missbelåtna borgenärer från konkurs. Vad händer om mediekoncernen verkligen ställer in betalningarna?

2007 hade Stampen en omsättning på 5 miljarder och en vd med mycket karisma och stort självförtroende. Tomas Brunegård skulle fördubbla den till 2012 med hjälp av förvärv. Nu blev det inte så. Omsättningen 2012 blev knappt 5,4 miljarder och flera av verksamheterna visade röda siffror. Tomas Brunegård klev också av som vd 2012 för att fortsätta som styrelseordförande fram till 2014.

Nu är det 2016 och hela verksamheten står och faller med att ett antal prioriterade borgenärer ska köpa upplägget från den nya Stampenledningen. Såväl koncernchef Martin Alsander som huvudägaren Peter Hjörne är trosvissa och tror på en lösning för koncernen. Men det kan för den sistnämnde i så fall innebära att han får släppa makten om familjeföretaget. Annars väntar en konkurs.

Det kan bli en uppdelning av koncernen. Antingen genom att vissa delar försätts i konkurs eller om det går att hitta en köpare till någon av delarna. Men här kan den långt gångna centraliseringen ställa till det. Gemensam redigering och stort utbyte av material gör det komplicerat och kostbart att bryta ut någon eller några titlar ur koncernen. Även om det är görligt. Och om det blir nya ägare kan kanske just det ge de anställda energi och arbetslust för att lösa den typen av problem snabbt och med stor energi.

Vid en konkurs upphör företaget som juridisk person och därmed alla avtal som det ingått när det till exempel gäller tryck och distribution. Det betyder att om någon till exempel är spekulant på TT/ELA och Bohusläningen kan det vara fördelaktigt att tidningarna går i konkurs om man upplever att avtalen med V-tab och VTD är för dyra och om denna någon ser en alternativ lösning för detta.

En ny ägare till någon eller några av Stampens bolag kommer som en räddare. Såväl läsare som annonsörer kommer sannolikt att tycka att det är bra att tidningen får fortsätta att leva. Därför kan det finnas en stor acceptans för drastiska åtgärder när det gäller frekvens och distributionsform av printupplagan. I alla fall så länge den digitala upplagan är alert och uppdaterad. Vilket skapar större möjligheter att hitta en långsiktigt hållbar affärsmodell. 

Om det blir konkurs finns det säkert flera mediekoncerner som av olika anledningar kan tänka sig att gå in och ta över verksamheten, helt eller delvis.

• Bonnierkoncernen är beroende av VTD för att få ut Dagens Nyheter och Dagens Industri till prenumeranterna i Västsverige som bland andra Expressens chefredaktör Thomas Mattsson konstaterar i en blogg. Om Bonnier tar över tidningarna kan de tryckas på Bold i Borås. Då äger koncernen också de största morgontidningar i landets tre största städer vilket bör ge vissa samordningsmöjligheter. 

• Mittmedia är beroende av V-tab för produktionen av NA, VLT och de före detta Ingresstidningarna. Och ledningen har sagt att de tror på en fortsatt konsolidering. Men att köpa ett tidningstryckeri rimmar inte med koncernens digitala strategi för att uttrycka det försiktigt. Och sedan ska det ju finansieras också…

• Gota är tillsammans med Stampen huvudägare i Ortstidningar i Väst. OTV är inte en av de 16 bolag som ingår i rekonstruktionen. Gota delar ägandet av Bold i Borås med Bonniers så det finns egna möjligheter att producera Stampens tidningar. Något problem att finansiera ett eventuellt köp lär det inte bli.

• Segulah köpte Mitt i av dåvarande Liberala Tidningar där Stampen ägde 55 procent och gjorde Joachim Berner till styrelseordförande för bolaget. Han har en uttalad vision om att expandera verksamheten till nya geografiska områden.

• NWT-koncernen gränsar till Stampenland och borde kunna hitta vissa affärsmöjligheter. Om NWT får ta över till exempel Bohusläningen, Strömstads Tidning och TTELA för en billig slant skulle produktionen av dessa flyttas till Karlstad.

• Hallpressen kunde vara intresserad av Hallandsposten och Hallands Nyheter som gränsar till det befintliga spridningsområdet. 

• Dagens medarbetare kan bli morgondagens medieägare. Sannolikt finns det ett antal anställda på någon eller några av Stampentidningarna som känner att det här kan de göra bättre. Om de för en låg summa kan få ta över ett inarbetat varumärke utan förpliktelser när det gäller tryckning och distribution kan arbets- och revanschlust räcka långt. Det kombinerat med ett stort lokalt nätverk kan flytta berg. Men det kan också bli så att dessa personer vill göra det utan att förknippas med sin tidigare, och då i så fall både bokstavligt och bildligt uträknade, arbetsgivare och dess varumärke och därför startar en helt ny tidning i lämplig kanal. 

• Lokalt näringsliv. I Laholm tog det lokala näringslivet över tidningen 2014. Kanske känner affärsmän i någon av metropolerna i Stampenland manade att göra detsamma för att (i första hand) säkra en annonskanal och (i andra hand) ta ansvar för bygden och den lokala demokratin. 

Blir konkursen verklighet ställer det till stora problem för enskilda personer och företag. Men att medieskuggan skulle breda ut sig över Västsverige är osannolikt. Även om det sannolikt kommer att vara färre anställda i det eller de företag som i så fall kommer att hitta sin näring i ruinerna efter familjen Hjörnes forna imperium.