Annons: Mediedagen 2019

Bara halva mediehusen kan vara kvar om fem år

BLOGG I dag Östgöta Media och Piteå-Tidningen. I morgon Mittmedia och sannolikt flertalet övriga medieföretag. Om fem år kan de vara halverade.

Östgöta Media ska göra sig av med mer än var tionde journalist. Piteå-Tidningen var fjärde. Det skriver Medievärlden om i dag.

I en intervju med Medievärlden Premium nyligen berättar Mittmedias vd Thomas Peterssohn att koncernen kommer med nya sparpaket nästa år. Det finns ännu inget ljus i tunneln konstaterar han.

Redan slimmade organisationer ska slimmas ännu mer. Inget pekar på att den trenden kommer att vända. Intäkterna från printannonseringen ska fortsätta minska kraftigt i ett antal år till. Inget talar för att de digitala annonsintäkterna kan kompensera tappet. 

Prenumeranterna på papperstidningen blir, även om de är trogna kunder, färre och äldre. De som betalar för digital nyhetskonsumtion är i nuläget långt ifrån lika många, betydligt snålare och lika pålitliga som ett aprilväder. Inget talar för att detta förändrar sig i någon, för mediehusen, märkbart positivare riktning de närmaste fem åren.

Därför är det bara att tugga i sig att besparingskrav och omorganisationer kommer att vara en betydande del av dagspressföretagens verklighet i flera år framåt. Om intäkterna faller med 10 till 15 procent per år måste utgifterna göra det också. Och utgifter stavas i regel anställda. En organisation som krymper med 15 procent per år är halverad om fem år. En organisation som, i sammanhanget bara, krymper med 5 procent per år har ändå förlorat nästan var fjärde person på fem år.  

Det finns andra möjligheter. Till exempel att gå ner i utgivningstakt och/eller bara distribuera kring de större orterna i spridningsområdet. Denna typ av åtgärder slår dock sannolikt även rejält på intäktssidan samtidigt som risken för någon typ av svekdebatt är påtaglig. En annan möjlighet är att växa. Om fler företag delar på till exempel administration och utveckling finns det pengar att spara. Sannolikt inga jättebelopp men det kan kanske rädda några jobb. En tid. 

Dagens tidningsledningar vet detta. De vet att det handlar om att spara så smart som möjligt så att produkterna inte försämras i för hög utsträckning. Men också att det är ofrånkomligt att så sker. Givetvis blir det sämre när färre ska göra lika mycket. Eller helst lite mer. Kvaliteten kommer att bli lidande, men det är ett pris alla måste betala. Såväl konsumenter som producenter.

Den negativa utvecklingen kommer att hålla i sig till dess att intäkterna från den långsiktiga verksamheten är stabila. Och till dess att utgifterna är anpassade till den nivån. Inte dagens.

En stor utmaning på vägen till en långsiktigt hållbar verksamhet är att inte tappa modet. Och att inte organisationen tappar varken mod eller kreativitet. Vilket är lätt hänt när mycket av tiden går åt till att komma med, eller vänta på, dystra besked. Att slå blå dunster i ögonen på de anställda är inte heller en framkomlig väg. Hittar inte medieföretagen denna framkomliga väg till ett läge där tillräckligt många är villiga att betala, i en eller annan form, ett antal personer för att på deras vägnar granska makthavare och hitta historier värda att berätta får Aftonbladets kolumnist Peter Kadhammar rätt i den fråga han ställer till sina läsare i dag: 

”Journalistik handlar om att ge sig ut och träffa människor. Se, höra, känna dofter, ord, samtal. Att göra noteringar på manschetten likt Struve i Strindbergs Röda Rummet. Om jag sedan skriver i en papperstidning, på nätet eller pratar i radio är sekundärt.

Det handlar om mänsklig kommunikation.

Så vem vill du samtala med om tio år när Liemannen utraderat stora delar av den svenska pressen? Idioterna på Avpixlat? De anonyma skvallerkärringarna på Flashback?”

I nästa vecka publicerar Medievärlden Premium en analys av organisationskonsult Petra Bjernulf, tidigare marknadschef för Mittmedia-koncernen, där hon går igenom hur medieföretagen ska hanterar den öppenhet och transparens som behövs för att skapa nödvändig ”sense of urgency” hos medarbetarna samtidigt som dessa behåller sin hunger för uppgiften och har den nödvändiga grundläggande psykologiska trygghet som behövs på en arbetsplats.

Läs också:

Det är bara att bli vän med otryggheten

Dagstidningar är dinosaurier – men verksamheten kan få vingar