Annons: Mediedagen 2019

Snubbla inte på datan

BLOGG Mediehusen skriver regelbundet om att information kan komma i fel händer och att integriteten hotas av datasamhällets framväxt. Men aldrig om att de också jobbar stenhårt för att samla in så mycket beteendedata som möjligt.

Peter Wolodarski mejlar mig varje vecka för att tipsa om godbitar från DN. För några veckor sedan handlade det bland annat om hur mycket data som operatörerna har om alla oss som har en mobil. 

DN:s ambitiösa granskning visar bland annat hur mobilen övervakar varje användare och hur trafikdata kan kartlägga oss i detalj. I artikelserien kommer det också fram att en handfull företag kartlägger surfmönstret på ett mycket stort antal sajter. Där slås också fast att handel med personlig information har blivit en miljardindustri.

När ska de ta upp hur mycket Bonnier vet, eller vill veta, om sina besökare på sajterna? Det var en av mina första tankar när jag läste reportagen. 

Hur mycket av mediehusens ambitioner när det gäller att kartlägga sajtbesökarnas surfvanor har spridit sig utanför de egna väggarna? Förutom den information som annonsörerna får?

Och när kommer reaktionen från läsarna på att mediehusen vet mer om dem än vad de själva vet att de avslöjat? 

En lösning som diskuteras i takt med att allt fler laddar ner Adblocks är att som kompensation måste dessa då släppa till mer användardata. Men det kommer sannolikt inte formuleras så utan mer i stil med att ”vi behöver mer information om dig och dina nätvanor för att maximera din användarupplevelse”.

Frågan är om inte det är ett tveeggat svärd. Förutom att många vill att mobilen ska gå snabbare att surfa på och slippa alla dessa reklamfilmer som startar av sig själv så kan ett motiv till att ladda ner Adblocks vara att man inte vill att mina surfvanor ska skickas iväg till för mig som användare helt okända företag med lika okända syften.

Så precis som Ester Appelgren och Sara Leckner slår fast i sin analys på Medievärlden Premium, ”Beteendedata – hot och möjligheter”, att bygga sin affär på användardata kan vara en riskabel väg. Såväl läsare som lagstiftare kan sätta käppar i det hjulet.

Men genom att medieföretagen berättar tydligare, både för läsare och lagstiftare, vad de gör när gäller insamlande och vidarehantering av användardata – och inte minst varför – så kan de genom att vara mer etiska och transparenta än internetjättarna lösa det problemet.

PS. (Jag hade redan sett reportagen när Peter Wolodarski mejlade mig för övrigt. Vilket någon på DN kanske redan visste då läsningen skedde via mobilen på väg till jobbet.) DS.

Bilden som förvandlar siffror till öden

BLOGG Bilder på drunknade barn har funnits i mitt flöde ett antal dagar. Jag har sett dem med kisande ögon, har inte orkat ta in det. När Expressen gjorde hela ettan på Aylan kändes det som det blev för mycket.

Första gången jag såg bilder på drunknade flyktingbarn i flödet var en kväll för en knapp vecka sedan. Automatiskt klev jag upp och såg att min egen son hade det bra. Stoppade om honom och kramade honom. Länge.

Sedan har dessa bilder blivit allt mer frekventa i sociala medier. Och jag har inte klarat av att se på dem.

Så när jag såg att Expressen gjorde hela ettan på treårige Aylan som spolats upp på en strand var min första tanke att det var det värsta jag sett en tidning göra. Det var min första tanke. Men insåg snart att det var bilden jag reagerade på – inte publiceringsbeslutet.

Det går inte att blunda för det som sker. Även om vi är medvetna om att det varje dag dör ett antal människor i Medelhavet när de desperat söker efter någon form av trygghet, säkerhet och värdighet kommer det bara att vara just det, ett antal, diffusa siffror utan den här typen av vidriga bilder. 

Även till exempel Aftonbladet, Dagens Nyheter och Nyheter 24 har valt att publicera bilder på Aylan. Men det är bara Expressen som gjorde det på ettan. Säkert kommer ett antal personer att reagera negativt och välja att inte se. Men med den raka, lakoniska och brutala rubriken så undrar jag hur dessa människor är skapade.

Jag är inte så naiv att jag tror att den här typen av bilder omvänder de som bergfast tror att flyktingar är en fara för Sveriges ekonomi och framtid som nation. Övertygade rasister och verkligt främlingsfientliga individer släpper inte sina skeva argument och åsikter för det. Men det finns många andra. Så många andra. Som av olika anledningar inte tagit ställning. I alla fall inte utåt och i aktiv handling. Därför är det rätt att trycka in den här brutala och hemska bilden i vår skyddade verklighet. För att tankar ska bli handling.

Förhoppningsvis vänder det nu. Förhoppningsvis börjar vi förstå att det verkligen är människor det handlar om och inte siffror. Förhoppningsvis får de som just nu är på väg över Medelhavet i rangliga båtar ett lyckligare öde än Aylan som bara blev tre år.  

Något som talar för det är att tidningar som The Sun, som inte precis utmärkt sig för en flyktingvänlig inställning har den här ettan i dag:

Kit har gjort en svep och hittat fler medier som publicerar bilden på Aylan.

Läs också Därför publicerar Expressen bilden på den döda treåringen