Annons: Mediedagen 2019

Ingen rök utan eld – det här kanske Bonnier och Schibsted räknar på

Att Bonnier köper Aftonbladet är en absurd tanke enligt koncernchef Raoul Grünthal. Inte vill Schibsted sälja en framgångsrik onlineverksamhet. Men det kan finnas något i ryktet om en affär mellan mediekoncernerna.

Inom något eller några år ska Aftonbladet vara ett onlineföretag enligt ledningen. Med en verksamhet som ska klara sig utan print. Och allt talar för att det kommer att bli så. För printverksamheten befinner sig rätt nära fritt fall.

Upplagan sjönk med 19 procent första kvartalet i år. Hittills i år har annonsintäkterna från papperstidningen sjunkit med 35 procent för kvällspressen. Och det finns inga större tecken på initiativ från ledningen för att vända dessa trender. Däremot händer det nästan dagligen något på den digitala fronten. Både när det gäller innehåll och nya kommersiella grepp. Där finns det tillväxt och tilltro.

Situationen för Expressen ser i princip likadan ut.

Det är i skenet av det man ska se nyheten från norska Dagens Næringsliv, att Schibsted överväger att sälja Aftonbladet och att Bonnier räknar på ett bud. Något måste göras med papperstidningsverksamheten, frågan är vad?

Att Schibsted ska avyttra Aftonbladet dementerar koncernchef Raoul Grünthal kraftigt: ”Att Bonnier skulle köpa Aftonbladet är en absurd tanke. Då är det mer sannolikt att Grönköpings Veckoblad skulle köpa Expressen”, säger han till TT.

Han säger också att Aftonbladet inte är till salu och att affären är ologisk.

Men vad som inte är ologiskt är att försöka hålla liv i kassaflödet från papperstidningen så länge som möjligt. För att lyckas med det måste konkurrenterna ha en osentimental inställning och gemensam plan för framtiden när det gäller print.

Vilka synergier går att hitta utan att varumärkena påverkas?

Går det att samarbeta om något annat av vikt än distribution?

Vem bestämmer takten?

Frågan är bara hur desperat respektive företagsledning upplever situationen. Hur länge de räknar med att hålla liv i printverksamheten. Och hur mycket resurser det är värt att lägga ner på en patient vars öde man bedömmer som beseglat?

I första hand blir det nog indragningar när det gäller distributionen i vissa delar av Sverige som Medievärlden redan tagit upp här.  Inom ett antal år, sannolikt inte många, när kvällstidningarna dragit in så mycket på  distributionen att printversionerna bara kommer ut i Stockholm, Göteborg, Malmö och de större städerna i den triangeln är slutet nära för dessa editioner.

Sannolikt är det detta som Bonnier och Schibsted nu sitter och räknar på. Hur lågt kan upplagan sjunka innan något måste göras. För den vägen kommer de att gå hand i hand. Frågan är vem som bestämmer takten. 

Internationella trender

I USA är trenden för de börsnoterade medieföretagen att ju större andel digitalt desto bättre börskurs. Det talar också för att Schibsted, som har ett antal internationella investerare som aktieägare, vill konvertera Aftonbladet till en helt digital verksamhet. Men då är nog huvudalternativet att lägga ner printversionen. Att sälja den skulle innebära att varumärket måste klyvas på något sätt, vilket milt uttryckt måste vara en komplicerad process. Kanske lika svår som att hitta en köpare till papperstidningen. 

Men samtidigt, om det handlar om att göra sig av med print borde det för Schibsteds del främst handla om att titta på den norska marknaden. 

Att Schibsted skulle göra sig av med hela Aftonbladet skulle också innebär att de gör sig av med en viktig trafikmotor och marknadsföringskanal för den övriga verksamheten som består av ett tjugotal bolag, bland annat Blocket, Prisjakt och Lendo. Ologiskt, enligt Raoul Grünthal. Kanske. Det är nog en fråga om vad som står på prislappen.