Annons: Mediedagen 2019

Det är bara att bli vän med otryggheten

BLOGG Det kommer att dröja innan situationen i branschen blir bättre. Och då från en nivå betydligt sämre än i dag. Så otryggheten, och vad den för med sig, måste vi lära oss leva med.

Förra veckans facit: 14 får gå från Kompetens i Skåne. Stort sparpaket på Stampen Local Media som ska minska utgifterna med 50 miljoner, vilket kommer att betyda färre antal anställda. IDG gör sig av med ett stort antal journalister. Signaler tyder också på att ett nytt paket för HD-Sydsvenskan mycket snart kan bli aktuellt.

Allt beror lite hårddraget på IRM. I sin senaste prognos för utveckling konstaterades att det inte finns någon ljusning i sikte. 2014 fick dagspressen in 5,4 miljarder kronor på sin annonsförsäljning i print. Omkring en halv miljard ryker i år och lika mycket 2016. På två år minskar dessa intäkter alltså med närmare 20 procent i genomsnitt. Från redan låga nivåer.

Även om ökningstakten för de digitala intäkterna är tvåsiffrig för morgonpressen kompenserar inte det tappet i print. Inte på långa vägar. Morgonpressens totala annonsintäkter från nätet 2014 motsvarar inte ens det prognostiserade tappet i print 2014 till 2016.

Upplagesiffrorna pekar neråt. Vissa företag kompenserar detta i alla fall i någon mån med att höja priserna. Men i den kommande SOM-undersökningen finns siffror som tyder på att det kan slå tillbaka på företagen.

Att gå ner i antal sidor eller utgivningsdagar leder inte till så många uppsagda prenumerationer som om tidningsföretagen slutar med internationella nyheter eller höjer priserna kraftigt. Att upphöra med papperstidningen skulle också innebära att mer än hälften av prenumeranterna försvinner. Det är några av slutsatserna i den nationella SOM-undersökningen som kommer att publiceras senare i den här månaden. Där ställdes frågan om ”Hushållet skulle behålla prenumerationen även om tidningen…”

I rapporten konstateras att siffrorna inte ska ses som mått på hur stor andel som kommer att bete sig på det ena eller andra sättet om dessa åtgärder genomförs utan som ett uttryck för vad prenumeranterna tycker är viktigast med tidningen. Läs mer på Medievärlden Premium.

I veckan arrangerar Journalistförbundet ett seminarium om otryggheten i branschen. Hur alla är förlorar när otryggheten breder ut sig. Den enskilda journalisten, företaget, läsarna/besökarna och samhället/demokratin.

Men det är inte bara på den redaktionella sidan som det finns oro. Den är, eller borde i alla falla vara, lika stor på säljsidan. I dag är omkring 3 procent av all annonsförsäljning i Sverige programatic. I USA är siffran 15, i Storbritannien omkring 10 procent. Allt talar för alltså för att datorer tar över allt mer även på marknadssidan.

Det finns också en oro på chefsnivån. Bland annat för att inte klara av att hantera både utmaningarna och oron samtidigt. Eller att prioritera fel, lägger de för mycket krut på utmaningarna riskerar oron att mala ner medarbetarna. Bryr de sig för mycket om oron riskerar det att gå ut över förändringstakten.

Oron är stor i dag. Men kommer att bli ännu större i morgon. För trygghet kräver långsiktigt hållbar verksamhet. Inte frampiskad vinst genom minskade utgifter, för dessa åtgärder för med sig negativa konsekvenser på kort eller lång sikt. Och det är inte förrän dessa konsekvenser bevisat att de inte medför nya sparåtgärder som de visat sig fungera.

Det finns inga tecken på att de trender som i dag präglar annonsförsäljning och upplageutveckling på printsidan kommer att vända. Inte ens börja plana ut. Däremot finns det tecken på att annonsintäkterna för desktopsajterna börjar plana ut. Intäkterna från mobilsajterna har knappt börjat ta fart. Frågan är när de kommer att göra det om mediehusen fortfarande inte fått fart på säljet till desktop.

Oron är befogad och kommer att vara det ända till verksamheten som bedrivs går runt med de intäkter som den genererar. Allt pekar på att branschen framtida verksamhet kommer att ge betydligt lägre intäkter än i dag. Vilket leder till att företagen måste fortsätta att krympa till dess att kostymen är tillräckligt liten.

Oron växer fram ur osäkerhet. Nu finns det mig veterligen ingen som vet hur framtiden blir. Men visst har tidningsledningarna en bild av hur det kommer att bli. Så ett sätt att få bukt med oro är att ställa en rak fråga till de högsta cheferna:

”Hur tror du att vårt företag ser ut om fem till tio år?”

Det är inte omöjligt att de försöker smita undan genom att säga något om att det är omöjligt att sia. Men kan motrepliken vara:

”Så du menar att du inte har några tankar om hur vårt företag ser ut om fem år. Antingen ljuger du eller så är du oansvarig. Vilket är det?”

Vågar de vara ärliga är det långt ifrån säkert att svaren kommer att uppskattas. För det kommer med all sannolikhet att vara beska besked. Men det är i alla fall något att förhålla sig till.