Annons: Mediedagen 2019

Ingen rök utan eld – det här kanske Bonnier och Schibsted räknar på

Att Bonnier köper Aftonbladet är en absurd tanke enligt koncernchef Raoul Grünthal. Inte vill Schibsted sälja en framgångsrik onlineverksamhet. Men det kan finnas något i ryktet om en affär mellan mediekoncernerna.

Inom något eller några år ska Aftonbladet vara ett onlineföretag enligt ledningen. Med en verksamhet som ska klara sig utan print. Och allt talar för att det kommer att bli så. För printverksamheten befinner sig rätt nära fritt fall.

Upplagan sjönk med 19 procent första kvartalet i år. Hittills i år har annonsintäkterna från papperstidningen sjunkit med 35 procent för kvällspressen. Och det finns inga större tecken på initiativ från ledningen för att vända dessa trender. Däremot händer det nästan dagligen något på den digitala fronten. Både när det gäller innehåll och nya kommersiella grepp. Där finns det tillväxt och tilltro.

Situationen för Expressen ser i princip likadan ut.

Det är i skenet av det man ska se nyheten från norska Dagens Næringsliv, att Schibsted överväger att sälja Aftonbladet och att Bonnier räknar på ett bud. Något måste göras med papperstidningsverksamheten, frågan är vad?

Att Schibsted ska avyttra Aftonbladet dementerar koncernchef Raoul Grünthal kraftigt: ”Att Bonnier skulle köpa Aftonbladet är en absurd tanke. Då är det mer sannolikt att Grönköpings Veckoblad skulle köpa Expressen”, säger han till TT.

Han säger också att Aftonbladet inte är till salu och att affären är ologisk.

Men vad som inte är ologiskt är att försöka hålla liv i kassaflödet från papperstidningen så länge som möjligt. För att lyckas med det måste konkurrenterna ha en osentimental inställning och gemensam plan för framtiden när det gäller print.

Vilka synergier går att hitta utan att varumärkena påverkas?

Går det att samarbeta om något annat av vikt än distribution?

Vem bestämmer takten?

Frågan är bara hur desperat respektive företagsledning upplever situationen. Hur länge de räknar med att hålla liv i printverksamheten. Och hur mycket resurser det är värt att lägga ner på en patient vars öde man bedömmer som beseglat?

I första hand blir det nog indragningar när det gäller distributionen i vissa delar av Sverige som Medievärlden redan tagit upp här.  Inom ett antal år, sannolikt inte många, när kvällstidningarna dragit in så mycket på  distributionen att printversionerna bara kommer ut i Stockholm, Göteborg, Malmö och de större städerna i den triangeln är slutet nära för dessa editioner.

Sannolikt är det detta som Bonnier och Schibsted nu sitter och räknar på. Hur lågt kan upplagan sjunka innan något måste göras. För den vägen kommer de att gå hand i hand. Frågan är vem som bestämmer takten. 

Internationella trender

I USA är trenden för de börsnoterade medieföretagen att ju större andel digitalt desto bättre börskurs. Det talar också för att Schibsted, som har ett antal internationella investerare som aktieägare, vill konvertera Aftonbladet till en helt digital verksamhet. Men då är nog huvudalternativet att lägga ner printversionen. Att sälja den skulle innebära att varumärket måste klyvas på något sätt, vilket milt uttryckt måste vara en komplicerad process. Kanske lika svår som att hitta en köpare till papperstidningen. 

Men samtidigt, om det handlar om att göra sig av med print borde det för Schibsteds del främst handla om att titta på den norska marknaden. 

Att Schibsted skulle göra sig av med hela Aftonbladet skulle också innebär att de gör sig av med en viktig trafikmotor och marknadsföringskanal för den övriga verksamheten som består av ett tjugotal bolag, bland annat Blocket, Prisjakt och Lendo. Ologiskt, enligt Raoul Grünthal. Kanske. Det är nog en fråga om vad som står på prislappen.

 

 

Hur länge går det att hålla liv i papperstidningen?

Under våren har två tidningar lagts ned. Vad händer i höst? Kommer kvällstidningarnas papperseditioner att finnas över hela landet när nyårsraketerna avfyras?

I februari kom beskedet att Mittmedia lägger ner Dagbladet. Låg upplaga och låg betalningsgrad gjorde att det inte längre gick att hålla liv i verksamheten.

I april kom nästa nedläggningsbesked. EK-koncernen ingen möjlighet att få rätsida på Folkets ekonomi. Främst beroende på att antalet prenumeranter aldrig nått de nivåer som krävs för en hållbar verksamhet sedan tidningen gick ned till endagars.

Den tryckta dagstidningen är en mogen verksamhet. Det menade bland annat både Kalle Jungkvist, tidigare chefredaktör för Aftonbladet.se, nu rådgivare åt Schibsteds högsta ledning och Thomas Peterssohn, vd för Mittmedia på en konferens om digital disruption i media anordnad av Internationella handelshögskolan i Jönköping på Kungliga Biblioteket i Stockholm i förra veckan.

Deras budskap var tydligt. Det handlar inte om, utan när, papperstidningen kommer att gå i graven. (Sannolikt menar de en användarbetald papperstidning som når en betydande andel av läsarna i en avgränsad region.)

Nu gäller det att varje strategi ska utgå från hur affären ser ur när papperstidningen inte längre finns, menar Kalle Jungkvist. Frågan är hur länge det kommer att dröja innan hans skötebarn, Aftonbladet.se, är den enda kanal som kvällstidningen har kvar.

I veckan kom den senaste mediebyråbarometern. Den vittnar om ett annonstapp på 35 procent för kvällspressen hittills i år. Från redan låga nivåer.

Mediebyråbarometern bekräftar den bild som Kalle Jungkvist visade på seminariet.

2008 nådde Aftonbladets annonsintäkter i print sin höjdpunkt med 1 018 miljoner kronor. Nu har de halverats. Men de sammanlagda annonsintäkterna har ökat med 12 procent från samma tidpunkt.

Hur det går med upplagan vill inte tidningsledningen längre berätta. Sedan början av 2010 har Aftonbladet redovisat sina upplagesiffror i print och digitalt via ett månatligt score card. Men sedan i mars redovisas endast räckviddssiffror där.

Enligt Jörgen Konradsson, Aftonbladets COO, (Chief Operating Officer) beror det på att ”upplagemåttet inte har efterfrågats. Att revidera upplagan månad för månad kostade mycket, Vi har valt att lägga de pengarna på andra saker. Dessutom redovisar de flesta av de stora tidningarna inte sina upplagor längre”.

De sista upplagesiffrorna Aftonbladet gick ut med gällde för februari. Då var printupplagan 123 800. En bra siffra. Om det handlade om en tidning som kommer ut i säg Stockholm, Göteborg och Malmö. Men ska den distribueras ut över hela landet kan den inte ge ett positivt täckningsbidrag länge till om upplagan forsätter minska. Första kvartalet sjönk upplagan med 19 procent jämfört med samma period 2015. Håller den trenden i sig blir upplagan för helåret drygt 120 000. Och 2017 är den bara femsiffrig…

Sannolikt finns ett stort antal olönsamma exemplar redan i dag. Säg att upplagan ligger på 120 000 ex. Om 80 000 av dessa säljs i Stockholm, Göteborg och Malmö återstår 40 000 tidningar till övriga landet. Det är som om Barometern i Kalmar skulle distribuera sin upplaga från Smygehuk till Treriksröset. Det är svårt att se att det skulle vara en lönsam verksamhet.  

Ett tecken på att varken Aftonbladet eller Expressen bryr sig så mycket om papperstidningen längre är att Expressen nu sannolikt är den större av de två. Visserligen har de redovisat upplagan med helt olika metoder, men med en redovisad TS-upplaga på 164 600 för 2014 bör den Bonnierägda kvällstidningen nu leda över den Schibstedägda när det gäller tryckt upplaga. Men eftersom tätpositionen tillkommit genom att tappa minst, inte öka mest, har tronskiftet inte lanserats med pukor och trumpeter.

Snart är det nog dags för ett fullskaleexperiment för att se vad som händer med den digitala räckvidden när printeditionen läggs ner. I år ska Aftonbladet och Expressen förnya sitt kontrakt med Mittmedia Print om produktionen av respektive tidnings norrlandsupplaga. Kanske förlängs det. Kanske inte.

Det skulle inte förvåna mig om Aftonbladets publisher Jan Herlin och Expressens chefredaktör Thomas Mattsson samt vd Gunilla Herlitz redan börjat prata ihop sig om när det är dags att sluta med att köra ut papperstidningar till i alla fall delar av norra Sverige. Det går alltid att flyga upp ett antal buntar till de större städerna längs kusten. Men frågan är om det går ihop sig att distribuera till Dorotea, Vilhelmina, Storuman, Arjeplog, Jokkmokk eller Gällivare?

När ett sådant beslut blir verklighet kommer utvecklingen att följas med stor spänning av alla tidningsledningar. I vilken utsträckning kommer den digitala räckvidden att förändras?

Men print kommer att leva ett antal år till. Det tror även Mittmedias vd Thomas Peterssohn. Även om annonsintäkterna från print fortsätter att krympa är de enligt hans prognoser större än de digitala intäkterna 2018. Drygt 100 miljoner kronor större till och med.

Det är bara att bli vän med otryggheten

BLOGG Det kommer att dröja innan situationen i branschen blir bättre. Och då från en nivå betydligt sämre än i dag. Så otryggheten, och vad den för med sig, måste vi lära oss leva med.

Förra veckans facit: 14 får gå från Kompetens i Skåne. Stort sparpaket på Stampen Local Media som ska minska utgifterna med 50 miljoner, vilket kommer att betyda färre antal anställda. IDG gör sig av med ett stort antal journalister. Signaler tyder också på att ett nytt paket för HD-Sydsvenskan mycket snart kan bli aktuellt.

Allt beror lite hårddraget på IRM. I sin senaste prognos för utveckling konstaterades att det inte finns någon ljusning i sikte. 2014 fick dagspressen in 5,4 miljarder kronor på sin annonsförsäljning i print. Omkring en halv miljard ryker i år och lika mycket 2016. På två år minskar dessa intäkter alltså med närmare 20 procent i genomsnitt. Från redan låga nivåer.

Även om ökningstakten för de digitala intäkterna är tvåsiffrig för morgonpressen kompenserar inte det tappet i print. Inte på långa vägar. Morgonpressens totala annonsintäkter från nätet 2014 motsvarar inte ens det prognostiserade tappet i print 2014 till 2016.

Upplagesiffrorna pekar neråt. Vissa företag kompenserar detta i alla fall i någon mån med att höja priserna. Men i den kommande SOM-undersökningen finns siffror som tyder på att det kan slå tillbaka på företagen.

Att gå ner i antal sidor eller utgivningsdagar leder inte till så många uppsagda prenumerationer som om tidningsföretagen slutar med internationella nyheter eller höjer priserna kraftigt. Att upphöra med papperstidningen skulle också innebära att mer än hälften av prenumeranterna försvinner. Det är några av slutsatserna i den nationella SOM-undersökningen som kommer att publiceras senare i den här månaden. Där ställdes frågan om ”Hushållet skulle behålla prenumerationen även om tidningen…”

I rapporten konstateras att siffrorna inte ska ses som mått på hur stor andel som kommer att bete sig på det ena eller andra sättet om dessa åtgärder genomförs utan som ett uttryck för vad prenumeranterna tycker är viktigast med tidningen. Läs mer på Medievärlden Premium.

I veckan arrangerar Journalistförbundet ett seminarium om otryggheten i branschen. Hur alla är förlorar när otryggheten breder ut sig. Den enskilda journalisten, företaget, läsarna/besökarna och samhället/demokratin.

Men det är inte bara på den redaktionella sidan som det finns oro. Den är, eller borde i alla falla vara, lika stor på säljsidan. I dag är omkring 3 procent av all annonsförsäljning i Sverige programatic. I USA är siffran 15, i Storbritannien omkring 10 procent. Allt talar för alltså för att datorer tar över allt mer även på marknadssidan.

Det finns också en oro på chefsnivån. Bland annat för att inte klara av att hantera både utmaningarna och oron samtidigt. Eller att prioritera fel, lägger de för mycket krut på utmaningarna riskerar oron att mala ner medarbetarna. Bryr de sig för mycket om oron riskerar det att gå ut över förändringstakten.

Oron är stor i dag. Men kommer att bli ännu större i morgon. För trygghet kräver långsiktigt hållbar verksamhet. Inte frampiskad vinst genom minskade utgifter, för dessa åtgärder för med sig negativa konsekvenser på kort eller lång sikt. Och det är inte förrän dessa konsekvenser bevisat att de inte medför nya sparåtgärder som de visat sig fungera.

Det finns inga tecken på att de trender som i dag präglar annonsförsäljning och upplageutveckling på printsidan kommer att vända. Inte ens börja plana ut. Däremot finns det tecken på att annonsintäkterna för desktopsajterna börjar plana ut. Intäkterna från mobilsajterna har knappt börjat ta fart. Frågan är när de kommer att göra det om mediehusen fortfarande inte fått fart på säljet till desktop.

Oron är befogad och kommer att vara det ända till verksamheten som bedrivs går runt med de intäkter som den genererar. Allt pekar på att branschen framtida verksamhet kommer att ge betydligt lägre intäkter än i dag. Vilket leder till att företagen måste fortsätta att krympa till dess att kostymen är tillräckligt liten.

Oron växer fram ur osäkerhet. Nu finns det mig veterligen ingen som vet hur framtiden blir. Men visst har tidningsledningarna en bild av hur det kommer att bli. Så ett sätt att få bukt med oro är att ställa en rak fråga till de högsta cheferna:

”Hur tror du att vårt företag ser ut om fem till tio år?”

Det är inte omöjligt att de försöker smita undan genom att säga något om att det är omöjligt att sia. Men kan motrepliken vara:

”Så du menar att du inte har några tankar om hur vårt företag ser ut om fem år. Antingen ljuger du eller så är du oansvarig. Vilket är det?”

Vågar de vara ärliga är det långt ifrån säkert att svaren kommer att uppskattas. För det kommer med all sannolikhet att vara beska besked. Men det är i alla fall något att förhålla sig till.

”No fat cat news anymore”

De gyllene åren är för alltid förbi. Men det finns ändå framtidstro och optimism i bransch. Så sammanfattar Jeanette Gustafsdotter årets WAN-Ifra kongress i Washington.

WAN-Ifras kongress 2015 i Washington är över. Vi som var där hoppades nog på att någon skulle presentera något revolutionerande, någon som kunde visa att de har hittat en affärsmodell som gör att journalistik åter blir finansierat. Men, Stephen P. Hills, president and general manager, the Washington Post, uttryckte det så här: No fat cat news anymore. Den gamla tiden är förbi och kommer att förbli det. Han deltog i ett seminarium med Larry Kramer, president and publisher, USA Today, Terry J. Kroeger, president and chief executive officer, BH Media Group och Thomas A. Silvestri, president and Publisher, Richmond Times-Dispatch, som gick under rubriken: Positiv Signals from Top U.S. Publishers.
 
Deras summering var tydlig: den gamla tiden att göra affärer på journalistik är förbi och kommer att förbli det. Men deras fortsatta framtidstro var övervägande även om samtliga har gått igenom ett stålbad. De var överens om att dagens redaktörer och annonsansvarig måste jobba nära tillsammans och komma med kreativa innovativa idéer som ger intäkter. 

Seminariet The New York Times Innovation Report: The Next Chapter, med Alex MacCallum, assistant editor, the New York Times och Athur O. Sulzberger, Jr., chairman, the New York Times Company & Publishers, var ett samtal mellan en yngre ledande kvinna från nyhetsdesken, i samtal med sin manliga äldre styrelseordförande. Det kompletterade varandra väl med seniora erfarenhet tillsammans med nya innovativa digitala idéer.

På fråga från publiken var Alex MacCallum inte alls säker på att de yngre föredrog endast digitalt i framtiden. Det var inte hennes erfarenhet. The New York Times går dit publiken är och det är både papper och digitalt. 

Slutsatser från kongressen:

1. Framtiden är kollapsade väggar mellan redaktörerna och annonsavdelningarna

2. Nyhetsrummen måste fundera på hur de ska bli en del av lösningarna

3. Revolutionerande idéer har en fantastisk framtid

4. Det finns mycket att lära av BuzzFeed…

… och det är en underbar tid att som ung komma in i mediebranschen om du tror på ovanstående. 

2015 års Golden Pen of Freedom som bland annat delades ut till Dawit Isaak år 2011, gick i år till alla journalister som har dödats i tjänsten med följande motivering:

Det har aldrig funnits en mer farlig tid för journalister. De dödas och fängslas runt om i världen i rekordstort antal. De möter dagliga hot, attacker och trakasserier från privatpersoner och regeringstjänstemän som försöker tysta dem. Den överväldigande majoriteten av dessa brott begås ostraffat, 9 av 10 journalistmord förblir ostraffade.” 

1 100 journalister har dödats sedan 1992.

I minglet kunde man se bland andra Anette Novak, medieutredningens ordförande, Magnus Alselind, Expressen, Inger Arenander, Sveriges Radio, Sofia Dahlström, GT, Anders Eriksson, Bonnier, Karin Henriksson, Svenska Dagbladet med flera. 

VK-koncernens vd Sture Bergman valdes in som TU:s representant i WAN-Ifras styrelse.