Annons: Mediedagen 2019

Frågorna Kuhnke inte fick

Vilket gyllene tillfälle som missades på Meg. Kulturministern fick inga frågor om hur hon tänkt sig mediepolitiken. Egentligen. I stället blev det ett skyttegravskrig som sannolikt inte stärkte branschen i Alice Bah Kuhnkes ögon.

–      Det värsta jag sett!

–      Var är skämskudden?

–      Otroligt uselt!

Moderatorns evighetslånga monolog om självklarheter för de branschföreträdare som fanns på plats för att höra kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke berätta om mediepolitiken fick många tidningschefer att reagera hårt och starkt. Och med all rätt.

Det var bara tidsödande självklarheter som tog dyrbar tid från alla som satt i Göteborgsmässans största sal för att höra Kuhnke utveckla de tankar som hon presenterade i en debattartikel i GP.se på morgonen.

Efter ministerns inledningsanförande som inte skiljde sig mycket från texten hade jag hoppats att vi skulle få svar på några frågor. Eller i alla fall något som skulle kunna likna svar. Några frågeställningar som kunde varit värda att ta upp:

• Utgångspunkten för direktiven är den enskildes, konsumentens och det demokratiska systemets behov, snarare än medieföretagens. Bygger inte de konsumenternas och det demokratiska systemets behov på att medieföretagen finns och kan leverera material med kvalitet?

• I utgångspunkten för direktiven står också att det demokratiska samhället har behov av kvalitetsjournalistik. Hur definierar kulturministern kvalitetsjournalistik? Och var hittar hon det i dag?

• Ska de nya mediepolitiska insatserna som ska ersätta presstödet (också) bygga på parametrar som kvalitet? Kommer faktorer som mediepluralism och mångfald vara parametrar i det nya systemet?

• Kulturministern menade i sitt tal att regeringen vet vad den vill i frågan om digitalmoms och att det finns en bred samsyn där men att koppling till EU:s momsdirektiv är en bromskloss. Går det inte att gå före EU och visa vägen?

• Har kulturministern syn på medierna och mediernas verklighet förändrats under de månader hon suttit på posten.

I stället för att ställa dessa, eller andra frågor, grävde Sveriges Radios vd Cilla Benkö och Mittmedias redaktionella chef AnnaKarin Lith ner sig i varsin skyttegrav och dammade på varandra med argument som de flesta åhörare redan hört åtskilliga gånger. Lika tidsödande och självklar som den så kallade debattens inledning. (Hos P1:s medierna finns för övrigt en bättre modererad diskussion mellan kontrahenterna.)

Övriga debattörer, konsulten Emanuel Karlsten och JMG:s prefekt Ulla Sätereie, fick inte mycket utrymme.

Och jag undrar också verkligen vilken bild av branschen som Alice Bah Kuhnke fick av debatten. Kanske var det bara inbillning, men det verkade nästan som om hon skakade på huvudet…

Mediekonsulten Robert Rosén och Arbetarbladets chefredaktör Daniel Nordström har också skrivit om floppen.