Annons: Mediedagen 2019

En större utmaning än digitaliseringen för medierna

Om fem år kan mediernas förutsättningar och marknad vara helt förändrad. Utmaningar som kan få digitaliseringen att framstå som en mild västanfläkt.

2014 ser ut att bli det varmaste året globalt sett sedan mätningarna började 1880.

2014 är också det år då mänskligheten släppt ut mest fossil CO2 någonsin. 

Olika typer av extremt väder skapar mer eller mindre katastrofliknande scenarier över hela världen, även om de får störst rubriker och genomslag då de inträffar i USA eller Europa. 

I november summerade FN:s klimatpanel sina tidigare rapporter. Där slogs det fast att det är människans aktivitet som ligger bakom den stadigt ökande andelen koldioxid och andra växthusgaser i atmosfären samt att det krävs snabba och drastiska åtgärder på det globala planet för att vi inte ska ha en temperaturökning på två grader vid slutet av detta århundrade. Vilket skulle innebära allvarliga och i princip oåterkalleliga effekter på klimatet och miljön. 

Världsbanken varnar i sin nya rapport för att om vi inte drastiskt minskar våra utsläpp av växthusgaser kommer vår planet att vara två grader varmare runt 2050 och fyra grader, eller kanske ännu mer, när de som är tonåringar i dag fyller 80 år.

Nu verkar det finnas ett tryck underifrån också att politikerna ska agera utifrån detta. Johan Rockström, föreståndare för Stockholm Recilience Center, hävdar i SVT:s samtalsprogram Runda bordet att 75 procent av Sveriges befolkning anser att forskningen har rätt och att det nu är dags för politikerna att visa ledarskap. I Tyskland och Storbritannien är antalet lika många. I Kina och Indien, där miljöpåverkan är mycket tydligare, är siffran över 90 procent. Till och med i det bilfixerade USA är en stor majoritet, 66 procent, övertygade om att det är människan som ligger bakom klimatproblemen och att politikerna måste göra något.

Johan Rockström menar också att politikerna blivit missledda av medierna som ofta har med en så kallad klimatskeptiker så fort forskare uttalar sig om vad som kan hända om ingenting händer: ”I verkligheten finns ett jättestort mandat att agera. Det finns en tipping point i termer av engagemang.” 

Delar av näringslivet står också bakom en minskning av CO2-utsläppen. Till och med BP:s ordförande Carl-Henric Svanberg vill ha ett pris på CO2-utsläpp. I och för sig då den förbrukas och inte vid källan, men i alla fall.

Forskningen säger att vi har tio år på oss om vi ska ha någon möjlighet att undvika en temperaturhöjning på två grader. Tio år är en kort tid för den typ av åtgärder som krävs. 

I dag står personbilstrafiken för drygt 19 procent av alla utsläpp av växthusgaser i Sverige. Lastbilar och bussar för över 11 procent. Industrin, exklusive energiindustrin, står för 25 procent. Sammanlagt ligger utsläppen på 57,6 miljoner ton CO2. Till detta ska läggas de utsläpp som allt som importeras orsakar i tillverkningsländerna. Vilket är ungefär dubbelt så mycket som det släpps ut inom landet.

Om politikerna bestämmer sig för att agera kraftfullt mot utsläppen kommer inte minst transportsektorn att påverkas rejält. Hur beror på vilka åtgärderna blir. 

Men konsekvenserna för dagspressföretagen kan bli rejäla ur flera perspektiv. Ett axplock:

• Annonsmarknadens förutsättningar kan förändras. Hur ser till exempel motor- och reseannonseringen ut i ett samhälle som har halverat sina utsläpp av växthusgaser? Och vad händer om konsumenterna inte har samma möjlighet att transportera sig till olika butikskomplex?

• Hur mycket kan drastiskt höjda transportkostnader skynda på behovet av en digitalisering av mediekonsumtionen?

• Vad händer med tillgången av de sällsynta jordartsmetaller som är nyckelfaktorer för tillverkning av mobiler, surfplattor och datorer? Hur går det med digitaliseringen om dessa produkter blir drastiskt dyrare?

• Hur förändras det redaktionella arbetet om inte fotografer och reportrar kan köra bil i samma utsträckning som i dag?

• Hur ska anställda komma till arbetsplatsen om de inte kan köra bil i samma utsträckning som i dag?

Men den stora frågan är vad som kommer att hända om medieföretagen väljer att inte göra någonting innan det blir ofrånkomligt. 

För miljöfrågorna är stora och viktiga för dagens unga. De medieföretag som agerar proaktivt har betydligt större möjligheter att nå de yngre målgrupperna. Och vice versa. Företag som väljer att inte göra någonting kommer att få en stämpel som slöa och icke-ansvarstagande vilket inte gynnar tillströmningen av nya läsare. De som inte upplevs vara en del av lösningen kommer att ses som en del av problemet.

Därför bör alla framtidsstrategier ha en grön dimension också.

Därför bör analysen ”Medieföretagens miljöpåverkan” som nu publiceras på Medievärlden Premium läsas noga. Där listar Malin Picha Edwardsson problem och möjligheter när det gäller att skapa en hållbar mediesektor.